i juni, efter att ha haft godis/onyttighetsuppehåll i 4 veckor, kom jag på att det som jag hållit på med längst och mest i livet är att banta. Mitt första minne av att jag bantar var när jag var 10 år gammal, det är för fan för 16 år sedan!! Jag har inte bantat konstant utan haft "svackor" då jag ätit en jävla massa men då har jag också mått sjukt dåligt av det och haft massa ångest kring det. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit i min dagbok "i morgon ska jag sluta äta så mycket, jag ska sluta äta godis och jag ska börja träna så jag blir smal". Alltid denna smalhets. Så även om jag inte konstant har bantat så har det hela tiden funnits där. Ångest över att jag är för tjock och ångesten över att jag äter. Jag är inte tjock och jag har aldrig varit tjock, och om jag var/är det vafan spelar det för roll så länge jag är frisk?!! Men det har inte spelat någon roll hur lite eller mycket jag har vägt - jag har alltid tyckt att jag varit liiite för stor. I alla fall just då, flera år senare kan jag se på gamla fotton och tänka att jag var ju sjukt smal då - men nu är jag tjock, igen.
Jag har helt enkelt allt annat än en hälsosam syn på min kropp eller nyttigt förhållande till mat. Som med det mesta i mitt liv har jag bestämt mig att ändra det för mina framtida barns skull. Hur ska jag kunna lära dem att älska sig själva, stå upp mot samhällets normer och påtryckningar och ha ett hälsosamt förhållande till sina kroppar om jag inte har det själv?
Så denna sommarens mål har varit att äta vad jag vill, nära jag vill och hur mycket jag vill utan att få några negativa känslor kring det. Det ska inte finnas några skam eller skuld känslor av att äta. Oavsett om det är två tallrikar god mat eller godis (eller 10 glassar på en kväll). Jag har även bestämt mig för att inte träna alls (vilket ha varit den allra enkla delen då jag är sjukt lat och hatar att träna) - och det har jag gjort för att jag inte ska äta vad jag vill och sen försöka träna bort det. För då har inget ändrats. Maten ska inte tränas bort! Fettet ska inte tränas bort! Jag vill kunna äta hur mycket godis jag vill en kväll utan att tänka nu måste jag börja äta nyttigare och börja träna i morgon.
Så sommaren har kretsat kring att lära mig att verkligen njuta fullt ut av mat. Jag ska börja träna till hösten hade jag tänkt, dock ska jag inte sluta äta vad jag vill. Jag ska träna för att göra min kropp stark och för att må bra. Min rygg och mina axlar behöver bli starkare därför att jag har ont i dem. Men mat och träning ska inte hänga samman eftersom det inte ska handla om en kroppshets.
Jag behöver lära mig att min kropp är till för att fungera och njutas av, inget annat! Den är inte till för att passa in i någon skönhetsnorm. Hur mycket jag väger ska inte hänga ihop med hur mycket jag tycker om mig själv eller hur bra jag mår.
I början så gick det kanske lite långt, tror möjligtvis att jag gjorde mig själv lite deppig av allt socker jag fick i mig. Denna veckan har jag ätit ute tre gånger. Dels i måndags på liseberg då vi var fyra tjejer som åt en såkallad vuxen tallrik var. Jag var den enda som åt upp. De andra åt hälften eller 2/3 av maten. Men istället för att skämmas så sa jag högt och nöjt att jag äter som en riktig kvinna och nu behöver jag nog sitta på en bänk en stund medans ni åker så maten hinner landa. Bara att prata om mängden maten jag ätit högt och på ett positivt sett kändes riktigt bra.
I tisdags åt jag en stor jädra pizza på Kellys och jag var så koncentrerad på att äta hela att jag bitvis missade vad Anna och Lotta sa. Men igen så skröt jag istället till killarna, när de frågade varför jag bara drack vatten, att jag ätit så mycket så jag behövde låta magen vila. Ingen skam eller dra in i magen här inte.
Idag åt jag fransk mat på Gbg kalaset med Lotta och satt sen och smekte min goa matbäsismage.
Jag tror på att spela ett spel av att äta mycket är positivt inför andra, istället för att stänga in mig i min matskam.
Och jag tror faktiskt det har blivit bättre. Igår köpte jag godis, som vanligt handlade det inte så mycket om att jag var sugen eller hungrig utan för att jag var trött och uttråkad. Men nu när jag försöker släppa mat/godis-ångesten så vräkte jag inte heller. Jag åt inte ens hälften därför jag behövde inte fortsätta äta för att stilla den ångesten jag fick av att jag åt överhuvudtaget.
Ikväll när jag kom hem fortsatte jag äta godiset. Och vet ni vad? Min tanke var: vad gott, jag ska äta godis!
Jag är långt ifrån framme, jag har en såååån lång bit kvar att gå, men fy fan va gött det är att se att jag kommit en bit på vägen! Jippie för mig!
Jag har helt enkelt allt annat än en hälsosam syn på min kropp eller nyttigt förhållande till mat. Som med det mesta i mitt liv har jag bestämt mig att ändra det för mina framtida barns skull. Hur ska jag kunna lära dem att älska sig själva, stå upp mot samhällets normer och påtryckningar och ha ett hälsosamt förhållande till sina kroppar om jag inte har det själv?
Så denna sommarens mål har varit att äta vad jag vill, nära jag vill och hur mycket jag vill utan att få några negativa känslor kring det. Det ska inte finnas några skam eller skuld känslor av att äta. Oavsett om det är två tallrikar god mat eller godis (eller 10 glassar på en kväll). Jag har även bestämt mig för att inte träna alls (vilket ha varit den allra enkla delen då jag är sjukt lat och hatar att träna) - och det har jag gjort för att jag inte ska äta vad jag vill och sen försöka träna bort det. För då har inget ändrats. Maten ska inte tränas bort! Fettet ska inte tränas bort! Jag vill kunna äta hur mycket godis jag vill en kväll utan att tänka nu måste jag börja äta nyttigare och börja träna i morgon.
Så sommaren har kretsat kring att lära mig att verkligen njuta fullt ut av mat. Jag ska börja träna till hösten hade jag tänkt, dock ska jag inte sluta äta vad jag vill. Jag ska träna för att göra min kropp stark och för att må bra. Min rygg och mina axlar behöver bli starkare därför att jag har ont i dem. Men mat och träning ska inte hänga samman eftersom det inte ska handla om en kroppshets.
Jag behöver lära mig att min kropp är till för att fungera och njutas av, inget annat! Den är inte till för att passa in i någon skönhetsnorm. Hur mycket jag väger ska inte hänga ihop med hur mycket jag tycker om mig själv eller hur bra jag mår.
I början så gick det kanske lite långt, tror möjligtvis att jag gjorde mig själv lite deppig av allt socker jag fick i mig. Denna veckan har jag ätit ute tre gånger. Dels i måndags på liseberg då vi var fyra tjejer som åt en såkallad vuxen tallrik var. Jag var den enda som åt upp. De andra åt hälften eller 2/3 av maten. Men istället för att skämmas så sa jag högt och nöjt att jag äter som en riktig kvinna och nu behöver jag nog sitta på en bänk en stund medans ni åker så maten hinner landa. Bara att prata om mängden maten jag ätit högt och på ett positivt sett kändes riktigt bra.
I tisdags åt jag en stor jädra pizza på Kellys och jag var så koncentrerad på att äta hela att jag bitvis missade vad Anna och Lotta sa. Men igen så skröt jag istället till killarna, när de frågade varför jag bara drack vatten, att jag ätit så mycket så jag behövde låta magen vila. Ingen skam eller dra in i magen här inte.
Idag åt jag fransk mat på Gbg kalaset med Lotta och satt sen och smekte min goa matbäsismage.
Jag tror på att spela ett spel av att äta mycket är positivt inför andra, istället för att stänga in mig i min matskam.
Och jag tror faktiskt det har blivit bättre. Igår köpte jag godis, som vanligt handlade det inte så mycket om att jag var sugen eller hungrig utan för att jag var trött och uttråkad. Men nu när jag försöker släppa mat/godis-ångesten så vräkte jag inte heller. Jag åt inte ens hälften därför jag behövde inte fortsätta äta för att stilla den ångesten jag fick av att jag åt överhuvudtaget.
Ikväll när jag kom hem fortsatte jag äta godiset. Och vet ni vad? Min tanke var: vad gott, jag ska äta godis!
Jag är långt ifrån framme, jag har en såååån lång bit kvar att gå, men fy fan va gött det är att se att jag kommit en bit på vägen! Jippie för mig!







