don't worry, be happy!

idag på handledningen blev paniken lite av ett fakum. Viktoria var sjuk men fick vara med lite över telefonen. vi fick inte riktigt den hjälpen vi ville ha men hoppas på att det blir bra ändå.
Fick panik när jag började se berget framför mig med grejer vi behöver fixa och uppsatsen ska typ vara klart den 2e januari för att kunna lämnas in för opponering. så det där med jullov blir det kanske inte mycket av, Viktoria är iofs iväg 23-26 december men vi kommer kanske behöver plugga ändå.
Dessutom ska tentan in den 22e december så jag ser bara framför mig en massa plugg, ångests och inget socialt liv alls. det sägs att tentan inte ska vara så svår men jag kan inte sluta oroa mig, det går inte.
Det kan verka som att jag är en overachiever, men det är jag verkligen inte. jag sätter upp höga mål och sen är jag istället en overworrier. mitt mantra i all denna stress och ångest är
Lugna dig, andas, du jobbar med Viktoria - ni kommer fixa detta.
Nu har jag kommit hem, sovit middag (den som uppfann uttrycket "sova kan man göra när man är död" var uppenbarligen dålig på att sova, it is awsome!!!) och allt känns mycket bättre. mindre huvudvärk, mindre stress och mycket gladare. jag ska dessutom in och möta Sanna nu och ikväll ska jag gå på Magnus Betnér och Soran Ismails föreställning En skam för Sverige med Fredrik. Vem har tid och lust att vara stressad och deppig nu liksom? :)

jag vill ej vara vuxen.se

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

jag viskar god morgon till världen med ett leende

god morgon världen
Lyssnar på Regina Spektors låt Us och vaknar lite sakta. bara genom att titta ut genom fönstret så känns detta som en kall och frisk morgon. vilket känns mysigt in på skinnet och idag ska jag ta fram julpyntet.
Jag slänger mig tillbaka i tiden till en annan kall vinterdag. och funderar över det jag hade då som jag önskar att jag hade nu - det fina håret, den tränade kroppen och fantastiska härligt sköna tröjan.
sen tänker jag över hur mycket jag längtade efter annat just där. hur jag verkligen inte tyckte jag hade en tränad fin kropp, alltid har tankarna varit där om att jag är tjock och jag önskar så att jag kunde åka tillbaka i tiden och viska till mig själv att det är så långt ifrån sanningen.
Jag tänker på hur jag direkt efter jag och Liane fotat var så besviken för att jag tyckte att inga av bilderna blev bra och var påväg att radera allihopa. bilder som jag efter ett par dagar ändå tyckte var rätt snygga, med tiden ökade det och idag tycker jag att de är helt fantastiska.

Perspektiv, det är väl det jag försöker lära mig att ha. och att leva i nuet, vara nöjd med det jag har. inte sucka bakåt eller längta framåt. vara.nöjd.här.och.nu.
här och nu blir det frukost med varm oboy framför State of affaris - för vissa saker ändras aldrig. som hur mysigt jag tycker det är att dricka varm oboy framför en serie medans dagen börjar.

TvåtusenSju

ligger här med huvudvärk igen. släckta lampor och ljuset på datorn nere så jag kan roa mig med något i alla fall. Kollar igenom bilder från bilddagboken för 7 år sen. Då använde jag den som en dagbok och det är verkligen en nostalgitripp jag gör, tillsammans med Sister Hazel.


2007, året som jag gick från blond, guldigt till mörkt hår. en fin varm vår då jag och Lovisa satt ihop. familjen firade mammas 50-årsdag i ett underbart varmt Paris. tillsammans med Eve, Hanna och Linda gjorde jag världens bästa Projekt arbete i skolan, som jag än idag är ofantligt stolt över. träffade fina underbara Sanna. Det var året som jag tog studenten och grät av lycka för alla fina människor som kom. ett par varma dagar på Hultsfred med Lovisa. midsommar vecka i underbara Portugal, som det brukade vara, med familjen som det ska vara. så många vänner i en härlig blandning, vilket underbart liv. alla fester med vänner jag nu inte ens hälsar på, men då var det underbart. lärde känna Martin som blev en riktig hjärtevän. åh Zätas, en av de saker jag saknar allra mest från Falkenberg! en sommar där jag hann umgås med flera personer på samma dag, vilka vänner, nära och bara härligt ytligt. att bo hemma med familjen tätt inpå, något jag inte kunde uppskatta då för jag hade aldrig varit utan det. tinitus festerna hos Danni. verkligen period-umgås på hög nivå och intensiva men korta relationer. då spontanitet var möjligt på ett helt annat sätt, inte samma förpliktelser och framförallt så hade jag vännerna så mycket närmre där än här. nattpromenader med Sandra. allt mys med Pim, filmer och allt för mycket salt på popcornen. så många vänskaper som startade och relationer som avslutades, men vilka människor jag var omgiven av och ett liv som gick med fart fram i kaos, stillhet och allt snurr runtomkring.

Allt detta tillsammans med all the ups and downs. Ibland ändrar sig mina känslor snabbare än ett andetag. ibland går det snabbare än en berg-och-dal-bana, till och med snabbare än mina hjärtslag efter jag sprungit allt jag orkar och då hinner jag inte alltid med.

Det känns som ett annat liv, som en annan person jag tittar på. Frågan är var jag det, är jag samma Jonna fortfarande? Eller innebär förändring att vissa delar försvinner? Vad är i sådana fall kvar? att vissa delar av mig är kvar är skrämmande och sorgligt tydligt, men vad gör man? och de där unga delarna av mig, kan jag ta tillbaka dem? fast de delarna sitter fast i den tiden, i hur livet var då och jag saknar det något så fruktansvärt just nu.

Min mamma har sagt många kloka saker genom åren "Vi kan bara förhindra det vi kan förutse"
så när ska jag börja förutse och hur gör jag det?

My bilddagbok says;

Om ensam är stark, är jag hellre svag och tillsammans med dig. 

För du gör mig verkligen lycklig. 

Du får mig att må så otroligt bra, bästis. <3

En av de där prata-utan-stopp-jag-vill-inte-vara-utan-dig-promenaderna

Älskis

 Paris i värme

med alla dess parker

 syster min älskade

sommarvärme och massa böckerslukande överallt i Paris.

Vårt projekt arbete "Vem vill mest?" som handlade om våldtäkt, 

gråzonerna som ingen vill kalla våldtäkt - men är det det?
och om inte, vad är det då?

Med ett sådant tungt ämne fick vi lätta upp stämningen ibland med lite humor 

och att jag spottar i en mans öl för att han catcallar mig, det är humor det

 älskade dansen i PA-arbetet

 en evighetslång och smärtsam monolog där varenda ord kom från mitt inre

Min årliga jag-är-singel-fest

En av de vackraste bilderna i mitt liv - kärlek Lovisa, kärlek!

 Första gången jag träffade Sanna. 

Vi bondade på min bal över hur snygga skor jag hade.

 Denna bilden säger allt som behövs säga om min underbara student

 Hultsfred med fina Lovisa, baconost mackor och öl jag inte gillade.

Portugal, portugal, portugal - vad jag saknar dig!

 Partysommar

 som sagt, period-umgås och korta relationer.

bla med Christian och Mikael

 Lovisa som jag alltid skrattar med

 Sanna fina

 Sommaren med Pim och allt det mysiga

 Allrakäraste syster, lika always.

Inflyttningsfest hos Älskis

 mina fingrar i hennes hår till alla de där hundra filmerna vi såg

 Zätas med Danni och Jolin, som jag saknar det.

 Jag älskade Martins skratt från första gången jag hörde det

 Party sommar sa jag ja

6-årsdag med Allrakäraste syster uppe i Göteborg 

19-årsfest med massa folk - Danni och Victoria

Martin underbar 

Då punktiden började, jag sminkade mig som en panda och bar alltid nitbälte.

egocentrerade människa i snokeri

idag var det kalas hos kära Clara som fyllt 2 år. när jag och Ellen kom dit var hon ett enda stort leende som sprang runt bland gästerna. två av Therese tjejkompisar hade med sina söner som är lika gamla som Clara och hon höll helt klart ett öga på vad de gjorde och vilka av hennes leksaker de rörde. jag fick lite mystid när vi la pussel ihop och bära runt lite på henne, åh myys. vi lekte lite doktor och tandläkare, fikade, pratade och så skulle Clara såklart visa bilder för mig och Ellen. sötnosen.

 Kolla Claras tänder

 Kolla dockans tänder

Ja visst skulle vi kolla alla tres tänder, även mina.

söta fina barn

åkte hem, tog två värktabletter och försökte sova. men inte fan mådde jag bättre för det. ikväll skulle jag ha varit på Isabell och Jontes inflyttningsfest. något som jag sett fram emot väldigt länge, hade tom bestämt kläder, stor handlat på systemet and all that. men icke, jag har en sprängande huvudvärk - vilket har börjat komma allt oftare. bitchy head!

Jag kan erkänna att när jag är uttråkad så sitter jag oftare och snokar på mig själv än på andra. jag är helt enkelt mycket mer intressant, sorry guys. jag läser gamla blogginlägg, FB statusar, kollar gamla bilder och ibland kollar jag till och med igenom min gamla bilddagbok. så nu när jag ligger här i fullkomligt mörker och har datorn på dess mörkaste så kan jag snoka lite. och jag måste säga att (och detta här hänt mer en än gång) ibland vill jag bara åka tillbaka i tiden och ge mig själv en high five. I am that awsome.

• Vet din plats, kvinna!

  den 15 augusti 2009 kl. 22:23
• Jonna I already do;D

om en bild säger mer än 1000 år, vad säger då en lägenhet fylld med 86 bilder?

Idag har varit en suverän dag. eller ja jag sket i föreläsningen för jag kom hem 00 igår så jag sov inte tillräckligt mycket.. och det var så varmt i sängen.. uppenbarligen var föreläsningen inte bra ändå så det var kanske värt två timmars extra sömn.
Mitt glow ifrån igår satt kvar idag med. så pass att jag klappade i händerna och kramade folk extra mycket! hämtade ut tentan, så skönt att den är klar. hade back-up plan på att åka hem till Falkenberg och plugga helgen ut. men det slipper jag puuh. yääy! Så inget Falkenberg utan istället mötte jag fina Mika för en sopplunch med högljudda skratt, viskande samtal, genus prat och bara så otroligt energi påfyllande att jag sjöng mig fram efteråt.

Jag gjorde lite ärende och sen kom jag hem fylld med energi. Tanken var att jag skulle använda energin till att diska och städa. men jag skulle ju bara sätta upp de nya fina korten jag köpt. flera timmar senare hade jag inte gjort något av det där tråkiga utan istället hade jag satt upp 21 stycken nya tavlor i vardagsrummet och en stor i sovrummet. Det börjar nästan bli lite trångt här på väggarna. fast bara nästan.
I vardagsrummet har jag 59 bilder (!!!!). I hallen har jag 13 och i sovrummet har jag 14 stycken. Jag hade 5 stycken i köket förut men de flyttades in i vardagsrummet idag (och ja jag sprang runt och räknade precis för att jag själv är så fascinerad). Men jag har långt ifrån slut på bilder att sätta upp eller bilder jag vill framkalla och sätta upp. nästa projekt får väl bli köket eller att ändra om lite i sovrummet möjligtvis?

Men jag älskar det. jag älskar att ha massa fint att titta på. jag älskar färgerna och kaoset. jag älskar att allt är mitt som jag valt ut. jag älskar att jag kan välja att ha det precis som jag vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Ett som är säkert i alla fall är att jag kommer få tapetsera om i hela lägenheten när jag flyttar, så många håll kommer aldrig bli godkänt. men vad gör det!