ligger här med huvudvärk igen. släckta lampor och ljuset på datorn nere så jag kan roa mig med något i alla fall. Kollar igenom bilder från bilddagboken för 7 år sen. Då använde jag den som en dagbok och det är verkligen en nostalgitripp jag gör, tillsammans med Sister Hazel.
2007, året som jag gick från blond, guldigt till mörkt hår. en fin varm vår då jag och Lovisa satt ihop. familjen firade mammas 50-årsdag i ett underbart varmt Paris. tillsammans med Eve, Hanna och Linda gjorde jag världens bästa Projekt arbete i skolan, som jag än idag är ofantligt stolt över. träffade fina underbara Sanna. Det var året som jag tog studenten och grät av lycka för alla fina människor som kom. ett par varma dagar på Hultsfred med Lovisa. midsommar vecka i underbara Portugal, som det brukade vara, med familjen som det ska vara. så många vänner i en härlig blandning, vilket underbart liv. alla fester med vänner jag nu inte ens hälsar på, men då var det underbart. lärde känna Martin som blev en riktig hjärtevän. åh Zätas, en av de saker jag saknar allra mest från Falkenberg! en sommar där jag hann umgås med flera personer på samma dag, vilka vänner, nära och bara härligt ytligt. att bo hemma med familjen tätt inpå, något jag inte kunde uppskatta då för jag hade aldrig varit utan det. tinitus festerna hos Danni. verkligen period-umgås på hög nivå och intensiva men korta relationer. då spontanitet var möjligt på ett helt annat sätt, inte samma förpliktelser och framförallt så hade jag vännerna så mycket närmre där än här. nattpromenader med Sandra. allt mys med Pim, filmer och allt för mycket salt på popcornen. så många vänskaper som startade och relationer som avslutades, men vilka människor jag var omgiven av och ett liv som gick med fart fram i kaos, stillhet och allt snurr runtomkring.
Allt detta tillsammans med all the ups and downs. Ibland ändrar sig mina känslor snabbare än ett andetag. ibland går det snabbare än en berg-och-dal-bana, till och med snabbare än mina hjärtslag efter jag sprungit allt jag orkar och då hinner jag inte alltid med.
Det känns som ett annat liv, som en annan person jag tittar på. Frågan är var jag det, är jag samma Jonna fortfarande? Eller innebär förändring att vissa delar försvinner? Vad är i sådana fall kvar? att vissa delar av mig är kvar är skrämmande och sorgligt tydligt, men vad gör man? och de där unga delarna av mig, kan jag ta tillbaka dem? fast de delarna sitter fast i den tiden, i hur livet var då och jag saknar det något så fruktansvärt just nu.
Min mamma har sagt många kloka saker genom åren "Vi kan bara förhindra det vi kan förutse"
så när ska jag börja förutse och hur gör jag det?
2007, året som jag gick från blond, guldigt till mörkt hår. en fin varm vår då jag och Lovisa satt ihop. familjen firade mammas 50-årsdag i ett underbart varmt Paris. tillsammans med Eve, Hanna och Linda gjorde jag världens bästa Projekt arbete i skolan, som jag än idag är ofantligt stolt över. träffade fina underbara Sanna. Det var året som jag tog studenten och grät av lycka för alla fina människor som kom. ett par varma dagar på Hultsfred med Lovisa. midsommar vecka i underbara Portugal, som det brukade vara, med familjen som det ska vara. så många vänner i en härlig blandning, vilket underbart liv. alla fester med vänner jag nu inte ens hälsar på, men då var det underbart. lärde känna Martin som blev en riktig hjärtevän. åh Zätas, en av de saker jag saknar allra mest från Falkenberg! en sommar där jag hann umgås med flera personer på samma dag, vilka vänner, nära och bara härligt ytligt. att bo hemma med familjen tätt inpå, något jag inte kunde uppskatta då för jag hade aldrig varit utan det. tinitus festerna hos Danni. verkligen period-umgås på hög nivå och intensiva men korta relationer. då spontanitet var möjligt på ett helt annat sätt, inte samma förpliktelser och framförallt så hade jag vännerna så mycket närmre där än här. nattpromenader med Sandra. allt mys med Pim, filmer och allt för mycket salt på popcornen. så många vänskaper som startade och relationer som avslutades, men vilka människor jag var omgiven av och ett liv som gick med fart fram i kaos, stillhet och allt snurr runtomkring.
Min mamma har sagt många kloka saker genom åren "Vi kan bara förhindra det vi kan förutse"
så när ska jag börja förutse och hur gör jag det?
My bilddagbok says;
Om ensam är stark, är jag hellre svag och tillsammans med dig.
För du gör mig verkligen lycklig.
Du får mig att må så otroligt bra, bästis. <3
En av de där prata-utan-stopp-jag-vill-inte-vara-utan-dig-promenaderna
Älskis
Paris i värme
med alla dess parker
syster min älskade
sommarvärme och massa böckerslukande överallt i Paris.
Vårt projekt arbete "Vem vill mest?" som handlade om våldtäkt,
gråzonerna som ingen vill kalla våldtäkt - men är det det?
och om inte, vad är det då?
och om inte, vad är det då?
Med ett sådant tungt ämne fick vi lätta upp stämningen ibland med lite humor
och att jag spottar i en mans öl för att han catcallar mig, det är humor det
älskade dansen i PA-arbetet
en evighetslång och smärtsam monolog där varenda ord kom från mitt inre
Min årliga jag-är-singel-fest
En av de vackraste bilderna i mitt liv - kärlek Lovisa, kärlek!
Första gången jag träffade Sanna.
Vi bondade på min bal över hur snygga skor jag hade.
Denna bilden säger allt som behövs säga om min underbara student
Hultsfred med fina Lovisa, baconost mackor och öl jag inte gillade.
Portugal, portugal, portugal - vad jag saknar dig!
Partysommar
som sagt, period-umgås och korta relationer.
bla med Christian och Mikael
Lovisa som jag alltid skrattar med
Sanna fina
Sommaren med Pim och allt det mysiga
Allrakäraste syster, lika always.
Inflyttningsfest hos Älskis
mina fingrar i hennes hår till alla de där hundra filmerna vi såg
Zätas med Danni och Jolin, som jag saknar det.
Jag älskade Martins skratt från första gången jag hörde det
Party sommar sa jag ja
6-årsdag med Allrakäraste syster uppe i Göteborg
19-årsfest med massa folk - Danni och Victoria
Martin underbar
Då punktiden började, jag sminkade mig som en panda och bar alltid nitbälte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar