i söndags var det årliga pepparkaksbakande och fira min födelsedag med familjen, kusinerna med en styck pojkvän, moster och morföräldrarna. dagen innan fick jag veta att det visst bestämts vid senaste födelsedagsfirandet, som jag inte var med på, att vi ska göra pepparkakshus. och det hade vi ju en blivande fysiker och ingenjör som kunde göra så fint.
vi hade en som endast åt pepparkaksdeg och utöver det inte bidrog med så mycket förutom hennes otroligt trevliga sällskap (jag menar mig ifall ni inte inser att det är uppenbart). så det var god matätande, julmustdrickande, kramande, bakande, umgåsande och bara super mysigt. jag älskar denna traditionen, mycket smart av mig att starta den *klappar mig själv gott på ryggen*
Sen hade vi den där stjärnan då som all uppmärksamhet kretsade kring, och här menar jag inte mig själv utan ett charmtroll på nästan 16 månader. Han som fick delta i bakandet och var riktigt duktig med det. Dock fick man stoppa in fingret i munnen på honom titt som tätt för att ta ut pepparkaksdegen som han fortsatte stoppa i munnen. Jag är verkligen fascinerad över att han inte blev arg en enda gång över det. han blir överlag inte arg över speciellt mycket när han inte får som han vill - förutom när Hannes försökte visa honom hur det gick till att kavla när han var fullt upptagen med att göra djur av degen. då kom det höga ljus, men sen var han helt på när jag stoppade den i händerna på honom och visade hur man gjorde. det var uppenbarligen det där med att han inte fick hålla i den som var problemet.
men vi var i alla fall ett gäng vuxna där som åhade och ahade oss över honom och hans charm.
vi hade en som endast åt pepparkaksdeg och utöver det inte bidrog med så mycket förutom hennes otroligt trevliga sällskap (jag menar mig ifall ni inte inser att det är uppenbart). så det var god matätande, julmustdrickande, kramande, bakande, umgåsande och bara super mysigt. jag älskar denna traditionen, mycket smart av mig att starta den *klappar mig själv gott på ryggen*
Sen hade vi den där stjärnan då som all uppmärksamhet kretsade kring, och här menar jag inte mig själv utan ett charmtroll på nästan 16 månader. Han som fick delta i bakandet och var riktigt duktig med det. Dock fick man stoppa in fingret i munnen på honom titt som tätt för att ta ut pepparkaksdegen som han fortsatte stoppa i munnen. Jag är verkligen fascinerad över att han inte blev arg en enda gång över det. han blir överlag inte arg över speciellt mycket när han inte får som han vill - förutom när Hannes försökte visa honom hur det gick till att kavla när han var fullt upptagen med att göra djur av degen. då kom det höga ljus, men sen var han helt på när jag stoppade den i händerna på honom och visade hur man gjorde. det var uppenbarligen det där med att han inte fick hålla i den som var problemet.
men vi var i alla fall ett gäng vuxna där som åhade och ahade oss över honom och hans charm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar