My partner in crime

Det är nu två och ett halvt dygn kvar tills B-uppsatsen ska vara inlämnad och som jag längtar till torsdag eftermiddag!! idag blev det 7-8 timmar å biblioteket och det börjar bli riktigt klart alltså. jag börjar se ljuset i tunneln och är lite pirrig i magen över hur det ska gå. men jag tror det kommer gå bra, för jag har gjort detta tillsammans med Viktoria. jag vet inte hur många gånger jag har tänkt (säkert hundra gånger) eller sagt (i alla fall tre dussin gånger) - hur glad jag är över att jag skriver just med Viktoria! Detta har gått så fantastiskt bra. vi tycker och tänker så lika, vilket verkligen underlättar när man ska göra ett stort arbete ihop och vi har skrattat tills vi inte kunnat andas, vilket är minst lika värdefullt det. Under hela tiden, i två månader, har vi dessutom varit sjuka båda två! Vi har smittat varandra fram och tillbaka. så något jag är extra glad över är förståelsen vi har visat varandra - där vi har unnat den andra att sova ut, varit helt okej med att man ibland inte är så effektiv. Vi har dessutom lyckats att ha våra panik-jag-är-så-stressad-över-hur-detta-ska-gå på olika dagar genom hela uppsatsen, så vi har kunnat lugna ner varandra när det varit jobbigt. vi har verkligen stöttat och hejat på varandra och det är banneme det bästa av allt!
Detta är en tjej som får mig att känna mig duktig och som inspirerar mig till att bli bättre

Så ja, jag säger det igen jag är så jävla glad över att jag har gjort detta tillsammans med denna underbara, fantastiska, roliga, charmiga, förstående och galna kvinna.

Förvånansvärt nog har jag faktiskt inte tagit en enda bild på människan, så jag får låna en ifrån henne. 

Tillsammans med hennes katt Ned som hon skriver låtar till, busar med och älskar gånger tusen 

- det vet jag helt säkert nu.