En tjejkompis frågade om vi ska gå på en föreställning om mens ihop, jepp ni läste rätt, mens. Vad sa jag? Såklart HELL YÄÄ! Hon bjöd in mig på evenemanget på FB och det är här jag märker hur mycket jag har lärt mig. Det första jag tänker på när jag läser om teaterföreställningen är att det är väldigt exkluderande när det står;
"Finns det en mystisk kraft i mensen som skapar en kvinnlig gemenskap? Vad har killar för relation till mens och hur skulle samhället påverkas om även män menstruerade?"
Jag förstår poängen i att formulera sig så och vad de försöker få fram, men oavsett om avsikten är det eller ej så är det väldigt cis-normativt och exkluderande att skriva att män inte menstruerar. detta är något jag aldrig hade tänkt på innan jag började studera. eller ens visst var exkluderande. bara för ett år sen uttryckte jag mig på sätt jag inte skulle göra idag.
När jag påpekar att texten är exkluderande för min väninna så får jag den underbara reaktionen
Aaaaah, jag fattar. Jag gillar verkligen att du tänker så!
Det är så underbart att vara omgiven av människor som är intresserade, nyfikna och vill lära sig mer. Vänner som lär mig massa mer, för om det är något jag vet så är det hur ofantligt lite jag vet. jag försöker verkligen tänka mig för och i situationer där jag är den privilegierade tänka ett varv extra innan jag säger något, eller helt enkelt vara tyst och bara lyssna.
Det är så mycket snack om att allt är så PK-känsligt och det irriterar folk, och jag förstår det. men hur jobbigt det än är för oss att oroa oss för att trampa fel, tänka oss för 10 gånger om och hela tiden behöva stanna upp och lyssna - så är det inget jämfört med hur det är för de som inte har privilegieriet att störa sig på det därför att de själva tillhör de som konstant blir exkluderade.
Jag kan välja att blunda för att det står så, jag kan välja att inte läsa på mer om transpersoner och på så sätt inte ens behöva välja att inte se utan helt enkelt bli blind för det. Detta är ett val jag kan göra därför att jag är privilegierad. men jag vet också att jag inte kan börja att förstår hur det känns att konstant bli exkluderad och det gör mig fucking förbannad att världen ser ut som den gör. därför väljer jag att inte blunda, jag väljer att försöka se allt jag kan, tänka mig för så mycket jag kan och göra det lilla som det innebär att använda mina privilegierum genom att påpeka detta.
därför värmde det riktigt mycket i magen att ha en vän som inte ser det som en PK-grej utan som faktiskt gillar att jag tänker de där extra varven. som precis som jag inte kan låta bli att se alla de där grejerna som skaver i ögat när kunskapsglasögonen är på.
Hon bjöd förövrigt även mig in på en föreställning om manlighet och ideal, där det efteråt är ett samtal om förväntningar, privilegier och manlighet. Och hell fucking yää att jag vill gå på den också!!
"Finns det en mystisk kraft i mensen som skapar en kvinnlig gemenskap? Vad har killar för relation till mens och hur skulle samhället påverkas om även män menstruerade?"
Jag förstår poängen i att formulera sig så och vad de försöker få fram, men oavsett om avsikten är det eller ej så är det väldigt cis-normativt och exkluderande att skriva att män inte menstruerar. detta är något jag aldrig hade tänkt på innan jag började studera. eller ens visst var exkluderande. bara för ett år sen uttryckte jag mig på sätt jag inte skulle göra idag.
När jag påpekar att texten är exkluderande för min väninna så får jag den underbara reaktionen
Aaaaah, jag fattar. Jag gillar verkligen att du tänker så!
Det är så underbart att vara omgiven av människor som är intresserade, nyfikna och vill lära sig mer. Vänner som lär mig massa mer, för om det är något jag vet så är det hur ofantligt lite jag vet. jag försöker verkligen tänka mig för och i situationer där jag är den privilegierade tänka ett varv extra innan jag säger något, eller helt enkelt vara tyst och bara lyssna.
Det är så mycket snack om att allt är så PK-känsligt och det irriterar folk, och jag förstår det. men hur jobbigt det än är för oss att oroa oss för att trampa fel, tänka oss för 10 gånger om och hela tiden behöva stanna upp och lyssna - så är det inget jämfört med hur det är för de som inte har privilegieriet att störa sig på det därför att de själva tillhör de som konstant blir exkluderade.
Jag kan välja att blunda för att det står så, jag kan välja att inte läsa på mer om transpersoner och på så sätt inte ens behöva välja att inte se utan helt enkelt bli blind för det. Detta är ett val jag kan göra därför att jag är privilegierad. men jag vet också att jag inte kan börja att förstår hur det känns att konstant bli exkluderad och det gör mig fucking förbannad att världen ser ut som den gör. därför väljer jag att inte blunda, jag väljer att försöka se allt jag kan, tänka mig för så mycket jag kan och göra det lilla som det innebär att använda mina privilegierum genom att påpeka detta.
därför värmde det riktigt mycket i magen att ha en vän som inte ser det som en PK-grej utan som faktiskt gillar att jag tänker de där extra varven. som precis som jag inte kan låta bli att se alla de där grejerna som skaver i ögat när kunskapsglasögonen är på.
Hon bjöd förövrigt även mig in på en föreställning om manlighet och ideal, där det efteråt är ett samtal om förväntningar, privilegier och manlighet. Och hell fucking yää att jag vill gå på den också!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar