en tidig morgon, en verkligen super tidig morgon. jag börjar 13.30 idag, hade tänkt gå upp kl 08 för att det inte ska vara allt för jobbigt att gå upp i morgon då jag börjar 08.15. men istället för att sova så vaknade jag 05.30 och kunde inte somna om. är sådär morgonpigg och ville inte ligga kvar. Så nu sitter jag här med min oerhört goda men starka macka, tända vanlij doftljus och ser hur ljuset sakta börjar titta fram utanför.
Nu har jag haft praktik i 6 dagar. första dagen var såklart super nervöst. jag jobbade kväll och det var tjejkväll och jag tyckte ändå det gick bra. kommer bli svårt med alla namn men det var goa tjejer.
Tisdagen var mycket svårare då det var öppet för alla och ca 70 pers kom, tjena att minnas alla de namnen! men jag kände mig grym, faktiskt t.o.m. awsome. fast utan att vara helt uppe på lyckomoln - chillawsome liksom.
Så de två första dagarna kändes ändå rätt bra men på onsdagen kom ångesten och allt självförtroende försvann.
Helgen var faktiskt rätt jävla as jobbig. Men det var awsome att träffa Per på fredagskvällen för en två timmars promenad med en massa prat och skratt. han har ett av de bästa skratten ever. Och så ska han flytta till Kville, så perfekt när jag är svin trött men vill ha sällskap till en film! Har saknat att ha en vän i närheten.
På lördagen träffade jag mina fina, underbara och stöttande vänner Viktoria, Ellen och Therese. De finns liksom bara där med kramar och stöttande ord. Vi fyra gick på bio - Trainwreck. det kan kanske vara en av de bästa filmerna jag någonsin sett. Redan 15 min in i filmen skrattade jag så mycket att jag inte fick luft. Verkligen fantastiskt.
Efteråt åkte Ellen hem och vi andra gick till Evas för lite att dricka något gott och analysera filmen. jag älskar att mina vänner är lika intresserade av att analysera som jag. stereotyper, hur påverkar det vår samtid och man får vara glad för de små framstegen man får ibland i filmvärlden. Så en mysig kväll trots ångestefesten jag hade för mig själv..
I söndags var ångesten ett faktum, svin mycket t.o.m. och allt självförtroende var ersatt med tvivel på mig själv och en röst i huvudet som berättade i detalj hur mycket jag suger och varför.
Det kändes som att ångesten skulle kväva mig, som att jag var i ett litet rum och luften höll på att ta slut. ett telefonsamtal med min kloka mamma och bara med sina ord borrade hon ett hål i en vägg och jag fick lite luft. Huvudet vägde ett ton på grund av allt gråtande jag hade sysselsatt mig med men ångesten krympte och det kändes ändå okej. Hur bra är inte min mamma liksom?! Svar: bäst
Så igår. nervös - ja! men ändå glad, det var ju sol. och jag kände mig bara uppåt. och det gick också bra. Jag lär mig allt fler namn, är mindre nervös och kan vara mer avslappnad när jag prata med tjejerna som var på tjejkvällen. Väldigt skönt och jag blir typ fascinerad/rädd för de enorma humörsvägningar jag har. men men bättre åt detta hållet.
idag känns bra hitintills - vi får väl se hur det går ikväll. men kanske är ångesten så pass mycket borta på grund av att jag har kommit på en idé till mitt projekt, något jag haft grov ångest över. Jag gillar min idéen riktigt mycket, hoppas den funkar bara.
Nu har jag haft praktik i 6 dagar. första dagen var såklart super nervöst. jag jobbade kväll och det var tjejkväll och jag tyckte ändå det gick bra. kommer bli svårt med alla namn men det var goa tjejer.
Tisdagen var mycket svårare då det var öppet för alla och ca 70 pers kom, tjena att minnas alla de namnen! men jag kände mig grym, faktiskt t.o.m. awsome. fast utan att vara helt uppe på lyckomoln - chillawsome liksom.
Så de två första dagarna kändes ändå rätt bra men på onsdagen kom ångesten och allt självförtroende försvann.
Helgen var faktiskt rätt jävla as jobbig. Men det var awsome att träffa Per på fredagskvällen för en två timmars promenad med en massa prat och skratt. han har ett av de bästa skratten ever. Och så ska han flytta till Kville, så perfekt när jag är svin trött men vill ha sällskap till en film! Har saknat att ha en vän i närheten.
På lördagen träffade jag mina fina, underbara och stöttande vänner Viktoria, Ellen och Therese. De finns liksom bara där med kramar och stöttande ord. Vi fyra gick på bio - Trainwreck. det kan kanske vara en av de bästa filmerna jag någonsin sett. Redan 15 min in i filmen skrattade jag så mycket att jag inte fick luft. Verkligen fantastiskt.
Efteråt åkte Ellen hem och vi andra gick till Evas för lite att dricka något gott och analysera filmen. jag älskar att mina vänner är lika intresserade av att analysera som jag. stereotyper, hur påverkar det vår samtid och man får vara glad för de små framstegen man får ibland i filmvärlden. Så en mysig kväll trots ångestefesten jag hade för mig själv..
I söndags var ångesten ett faktum, svin mycket t.o.m. och allt självförtroende var ersatt med tvivel på mig själv och en röst i huvudet som berättade i detalj hur mycket jag suger och varför.
Det kändes som att ångesten skulle kväva mig, som att jag var i ett litet rum och luften höll på att ta slut. ett telefonsamtal med min kloka mamma och bara med sina ord borrade hon ett hål i en vägg och jag fick lite luft. Huvudet vägde ett ton på grund av allt gråtande jag hade sysselsatt mig med men ångesten krympte och det kändes ändå okej. Hur bra är inte min mamma liksom?! Svar: bäst
Så igår. nervös - ja! men ändå glad, det var ju sol. och jag kände mig bara uppåt. och det gick också bra. Jag lär mig allt fler namn, är mindre nervös och kan vara mer avslappnad när jag prata med tjejerna som var på tjejkvällen. Väldigt skönt och jag blir typ fascinerad/rädd för de enorma humörsvägningar jag har. men men bättre åt detta hållet.
idag känns bra hitintills - vi får väl se hur det går ikväll. men kanske är ångesten så pass mycket borta på grund av att jag har kommit på en idé till mitt projekt, något jag haft grov ångest över. Jag gillar min idéen riktigt mycket, hoppas den funkar bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar