Torsdag farväl Bohol hej igen Cebu och Montebello Villa Hotel

I torsdags lämnade vi Bohol. Jag hade tänkt gå upp tidigt och njuta av solen innan vi skulle sova men sömnproblemen är tillbaka och då är det ändå rätt bra att kunna välja att ligga kvar ett par timmar till. En 5 timmars resa tillbaka till hotellet i Cebu som vi bodde på innan. Vi var så nöjda att vi kom tillbaka, rätt gott betyg får jag ändå säga.

De har en liten annan syn på trafiksäkerhet här, Ellen hade t ex inget bilbälte när hon satt där bak i taxin vilket gjorde mig rätt orolig men efter allt resande, värme och män som försökte få en att åka i deras taxi ville hon inte byta taxi utan bara åka. Överallt finns det folk som kör modepeder som galningar och ändå har jag inte sett någon med hjälm.
Väl framme fick vi in ett träningspass vilket är gött när vi suttit still så länge. även om jag skakade efteråt. Tappade min piercingplopp i duschen vilket känns sjukt trist men förhoppningsvis kommer ringen sitta kvar. det fick mig att inse att jag vill ha kvar dem, haft dem i 10,5 år och känner mig naken utan dem. Märklig insikt.

På kvällen kom Ellens kompis kusin Eurica och åt middag med oss och så planerade vi våra utflykter. bestämde att köra hårt under morgondagen och hinna med allt. Det innebär dock att gå upp 03.30... och att jag ska simma med valhajar, jag som verkligen är livrädd för hajar. Oh well jag kan alltid fega ur (as if)

Onsdag vår sista dag i Bohol

Idag gjorde vi ingenting, like for real ingenting. Utöver att sola, dricka milkshakes, prata, lyssna på ljudbok och spela Ego som startade samtal och skratt - hur ser vi på varandra och hur ser vi på oss själva? 
Jag lyssnade klart på Kristina Ohlssons bok Askungar, som är den första i en serie. Den gick bra, barn som blir kidnappade osv, men andra boken kunde jag inte lyssna mer än 5 minuter på då den inledde med en man som flyr till Sverige. Det förvånade mig, men jag tror att det ligger för tätt inpå. det påminner mig för mycket om mina kidz som flytt till Sverige och hur de blir behandlade här. Det var jag inte beredd på, att det skulle slå så hårt.

Samtidigt så är jag här och tittar på magiska solnedgångar. Livet är verkligen vidrigt orättvist.

Chocolate Mountains

I eftermiddag åkte vi till Chocolates Hills. Det tog 2 skumpiga timmar att åka dit. Jag blev lite besviken över att vi inte var tvungna att gå upp för en lång trappa, men min besvikelse tröstades av mitt ego då jag två gånger blev tillfrågad om de fick ta kort tillsammans med mig.
Vi kom dit kl 17 och medans vi väntade på solnedgången lekte vi shag, marry, kill och pest eller kolera på en väldigt mogen nivå.

Det var fint and all men vi är båda rätt svår imponerande. Däremot blev jag imponerad av vår chaufförs körning då så många körde mopeder utan lyse när det var bäcksvart och människor satt/gick längs vägarna. Han tutade var och varannan meter. Vår chaufför var gammal men han såg som tur var bra ändå. Vi pratar om hur äckliga vi känner oss som sitter här i bilen och åker förbi folk och ser deras fattigdom. Vi står verkligen utanför och är så skyddade. Vet inte hur jag ska förhålla mig till detta.

En ny vecka börjar och jag märker ingenting

Dagarnas namn blir obetydliga och jag försöker endast ha koll på datum för att veta när vi ska åka vidare.
Ännu en heldag vid poolen. I skuggan med en bok och utan att egentligen säga så mycket alls. Det är verkligen skönt att resa med någon som en kan vara tyst med. Som en kan ligga still bredvid.
Jag simmar många varv i poolen och försöker vara i solen men lyckas inte så bra då solen är så våldsamt varm. Jag har inte vant mig vid allt det vackra och jag vet inte om jag kommer hinna göra det heller - det vill jag egentligen inte göra ändå. Jag vill bara njuta.
Jag vill utnyttja vår altan och läser en bok med havet som bakgrundsbild, men istället somnar jag till ljudet av vågorna.
Vi dricker en drink och pratar om det förflutna.

Att sluta göra inget och må bra

Igår funderade jag på vad jag skulle göra denna månaden, vad jag skulle förbättra. Det är alltid något som jag vill förbättra med mig själv eller mitt liv. Och det hade ju varit bra om det inte vore för pressen som det innebär och ångesten och skulden då jag misslyckas. Det kan handla om att städa oftare, träna mer, äta nyttigare, prioritera bättre, sy alla kläder jag tänkt sy genom åren, att börja laga mer varierad mat och utmana mig själv.
Alltid är det något jag ska göra - vilket egentligen innebär att jag sitter och tänker på det och har ångrat över att jag inte gör det vilket sätter käppar i hjulet på mig för att kunna ta tag i det.
Så då jag igår funderade över vad denna månadens projekt ska vara bestämde jag mig för att det ska vara ingenting. Att inte sätta några mål eller borden. Att lära mig att inte må dåligt av att göra inget. Att lära mig att njuta utan dåligt samvete.
Detta för att ta ett steg mot att må bättre. Jag vet att träna, sova och äta bra får mig att må bättre så om jag gör lite av det är det ett plus i kanten - men ingen plan eller måste.
Försöker jag i alla fall med. Lättare sagt än gjort

Att landa i Bohol

äntligen fick jag sova en hel natt, inget 04 här inte nej nej ända till 09. Kändes skönt och konstig.
Detta är första dagen som hela dagen har spenderats vid poolen, därför här blåser det så det går att ligga där i flera timmar. Dock bara i solen den sista timmen annars är det 100 procent skugga som gäller. Det är verkligen fantastiskt att simma i poolen med denna utsikt.
Vi var på stranden och kände på det ljumma vattnet innan solen gick ner, vilket är kl 18 -  där vinner svensk sommar. Det behövs dock badtofflor för att kunna bada mer än ett par meter ut så badande får bli en annan dag.
Utanför vår bungalow finns två solstolar, där satt vi och tittade på när himlen ändrade färg. Utsikten är löjlig, som ett vykort. Verkligen overkligt.

Fick till ett träningspass efteråt, behövs fan nu när en ligger still så mycket. Och vi har pratat mycket om hur mycket bättre en mår i kropp och själ av att träna regelbundet - but oh so boring.

Det känn märkligt att äta på restaurang tre gånger om dagen. Verkligen lyxigt. Och det är märkligt att säga att de ska sätta notan på rummet. En sån tydlig klasskillnad som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Att betala för massage ger å ena sidan jobb och andra sidan är det så billigt för oss att det känns som att vi utnyttjar dem typ. Vet inte riktigt hur jag ska hantera eller ställa mig till detta. Flera har sagt att vi turister är viktiga för landets och människors inkomst.

Vi avslutade kvällen och började natten med The Lucky one (insåg att det är en av Nicholas Sparks filmer där mannen respekterar kvinnans nej), Louis CK Show från 2017 (han är vidrig, hemsk men också fruktansvärt rolig) och två avsnitt Party of five (90-tals nostalgi deluxe). Netflix is nice. Och ja sen låg vi och pratade till kl 03.30 om hur screwed up vi är och vad vi kan göra åt det. That was nice too.

Det känns liksom bra här. Verkligen som att landa i paradiset på så många sätt.

From Cebu to Bohol

Jag vet inte vad som är grejen med att jag ska vakna kl 04, wtf... Lämnade sängen kl 07 vilket var bra för då hann jag äta frukost innan jag spontant hoppade in i en yoga klass som hotellet erbjuder. Fast att vi var i skugga svettades jag floder. Älskade det dock, vill hitta en sån bra klass i Sverige. Älskar inte träningsvärken efter lika mycket.

Idag lämnade vi Cebu med beslut om att återvända till det hotellet igen. Vi hade köpt biljett till färjan i förväg och ändå lyckades de ta olika avgifter utöver det.
Fin och lugn två timmars resa med färjan och sen två timmar med taxi till hotellet.
Detta hotellet är magiskt. Så vackert. Gick ner i varv bara av att komma hit. Ser fram emot dessa dagar. Kolla bara utsikten från vår bungalow liksom! Jag älskar att bo vid havet och höra vågorna. Paradis