Söndag, ja söndag, en omtumlande dag. börjar dagen med ett glädjebesked. äääääntligen har Koddi bestämt sig för att komma ut i den stora världen. Bättre än så kan nog inte en dag börja.
Min kära kusin med föräldrar kommer förbi med det där porslin som Anita varit omtänksam nog att tänka att jag ville ha. Gammalt och fint. Tur för mig för de var så rara att komma med det, för det var riktigt mycket. Får en sisådär fem kramar av glada David som är så överlycklig över att flytta till denna vackra stad. Underbart att ha honom här.
Ser film i väntan på besked om vi kan åka ner till skånelandet och hälsa det nya livet välkommen. På 40 min skyndar jag och Lovisa oss iväg. Jag är så uppspelt att jag märker först när vi är ute på gatan att jag inte tagit på mig några skor utan går med mina innetofflor. Det är första gången något sånt kommer hända. Men jag ville iväg snaaaaabbt.
Tre timmar senare väntar vi spänt vid sjukhuset. Där står vi och Fridas familj och tittar så fort någon går förbi. Så kommer de och jag börjar såklart lipa. Jag lovar det är det vackraste barnet som någonsin fötts!! Vi ojar oss, trängs och turas om att hålla honom. Vackra vackra älskade barn, välkommen! Han är så underbar att jag numera kallar honom min bäbis. Jag frågade Frida om jag fick ta med honom hem men hon sa nej. elakt.
Trots att jag får höra om värkarna, förlossningen och t o m ser en kvinna ligga och skrika som om hon går sönder - är jag så otroligt barnsugen. För det väger ju upp att få ett sådant här underbart liv.
Jag var dock så jädra rädd att han skulle sluta andas eller något. Han var så liten, så ömtålig och försvarslös. Helt otroligt lugnt barn. han skrek bara till en enda lite gång och då var vi där en bra stund. När han skrek till sa vi alla i grupp aaaaaaaw :D
Vår lilla familj åkte hem med Hannes och fira med pizza.
Kolla in denna fina vagga, som Fridas pappa och morbror gjort, och tyggrejen (vad det nu heter) har Frida sytt. händig någon?
Det blev en lång dag men åh så värt att bara få se den lilla fina. Väldigt kul för mig och mamma att få se honom innan vi åker till Barcelona idag.
Som sagt världens vackraste barn.
Min kära kusin med föräldrar kommer förbi med det där porslin som Anita varit omtänksam nog att tänka att jag ville ha. Gammalt och fint. Tur för mig för de var så rara att komma med det, för det var riktigt mycket. Får en sisådär fem kramar av glada David som är så överlycklig över att flytta till denna vackra stad. Underbart att ha honom här.
Ser film i väntan på besked om vi kan åka ner till skånelandet och hälsa det nya livet välkommen. På 40 min skyndar jag och Lovisa oss iväg. Jag är så uppspelt att jag märker först när vi är ute på gatan att jag inte tagit på mig några skor utan går med mina innetofflor. Det är första gången något sånt kommer hända. Men jag ville iväg snaaaaabbt.
Tre timmar senare väntar vi spänt vid sjukhuset. Där står vi och Fridas familj och tittar så fort någon går förbi. Så kommer de och jag börjar såklart lipa. Jag lovar det är det vackraste barnet som någonsin fötts!! Vi ojar oss, trängs och turas om att hålla honom. Vackra vackra älskade barn, välkommen! Han är så underbar att jag numera kallar honom min bäbis. Jag frågade Frida om jag fick ta med honom hem men hon sa nej. elakt.
Trots att jag får höra om värkarna, förlossningen och t o m ser en kvinna ligga och skrika som om hon går sönder - är jag så otroligt barnsugen. För det väger ju upp att få ett sådant här underbart liv.
Jag var dock så jädra rädd att han skulle sluta andas eller något. Han var så liten, så ömtålig och försvarslös. Helt otroligt lugnt barn. han skrek bara till en enda lite gång och då var vi där en bra stund. När han skrek till sa vi alla i grupp aaaaaaaw :D
Vår lilla familj åkte hem med Hannes och fira med pizza.
Kolla in denna fina vagga, som Fridas pappa och morbror gjort, och tyggrejen (vad det nu heter) har Frida sytt. händig någon?
Det blev en lång dag men åh så värt att bara få se den lilla fina. Väldigt kul för mig och mamma att få se honom innan vi åker till Barcelona idag.
Som sagt världens vackraste barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar