Håller jag på att växa upp i smyg?

Denna helgen har varit annorlunda. min känslor har varit annorlunda. jag har inte känt och reagerat som jag brukar. och jag har ingen aning om varför. Jag lovade min bror att jag ska analysera detta, och tro mig det kommer jag. Det är min nya favorit grej, att analysera mig själv. Försöka förstå varför jag känner och reagerar som jag gör. Jag är mitt eget lilla forskningsprojekt.
Som vanligt sa bror min något klokt. Att ibland har man gjort val som förändrar saker, det är inte säkert man vet det med en gång men att konsekvenserna kommer längre fram.
Så ja, jag har kanske gjort något val som har förändrat saker för mig. Jag funderade på det på tåget hem och jag undrar om det kan vara så enkelt som att det beror på tentan. Det var första gången någonsin som jag har tagit tag i ett stort skolarbete med en gång. även om jag bara satt en stund på fredag kvällen, verkligen i sista stund. så satt jag i alla fall med det varje dag från att jag fick tentan tills att den var inskickad. Jag behövde inte sitta i panik och stressa för att få klart den i sista stund. Jag hade t o m tid över. It was a first, och det var så jag har velat ha det så länge. Kan det vara det? att jag gjort något jag vet jag borde, inte skjutit upp, tagit tag i det och är stolt över det? Att jag är stolt över det, fast tentan har så många brister, är i sig är ett freaking mirakel. Kan det ha ändrat mitt känsloliv så mycket? Och hur kom det sig att jag klarade det denna gången? Hmm analyseringen fortsätter...