förändring, stor förändring

jag försöker förstå vad det är som har hänt med mig. vad det är som är annorlunda som gör att jag är så ofantligt annorlunda. jag har alltid varit så hård mot mig själv. Varje gång det har funnits en minsta anledningen för mig att vara ledsen, arg eller besviken på mig själv så har jag varit det. men nu, idag, rycker jag på axlarna. inte jämt och verkligen inte alltid. Men så pass ofta att jag hajar till och undrar hur det kommer sig att jag inte blir helt självhatisk utan tänker äsch alla göra fel ibland, det är sånt som händer. Det finns inget jag kan göra åt det ändå / Det löser jag, det är inte hela världen.
Wtf liksom?! Så har jag aldrig kunnat tänka utan att veeerkligen anstränga mig och säga det till mig själv om och om ingen tills jag trott på det. Även om jag alltid varit förnuftigt nog att veta att det är mänskligt att fela så har jag ändå alltid levt i mina känslor och inte kunnat fly dem. Nu är det som om de är borta och ingen är så lättad som jag!!

På det senaste har jag bara varit denna uppriktigt glada 

och harmoniska människan som väldigt ofta känner att livet är underbart.