så går detta året mot sitt slut och här sitter jag med en dunderförkylning. igen. men jag gör allt för att bli frisk till ikväll, jag har verkligen sett fram emot detta nyårsfirandet ju! så jag tar på mig jeans för första gången på flera år för att hålla värmen. dricker pappas äckliga medicin och äckligt honung i mjölk. så jag tycker ändå jag förtjänar att bli frisk. Jag behöver dessutom bli frisk för pluggandets skull, slutspurten till B-uppsatsen. men nu är jag i Falkenberg och vilar mig, tar långa bad och läser bok. äter Tildas goda snickerskakor och ser Pocahontas med lillasyster och Sofia.

Jag ser faktiskt fram emot 2015. kurserna som jag valt att ta i vår, att umgås med alla min vänner och de kommande äventyren. jag ser fram emot att Sandra ska föda och att få lära känna Sam. jag ser fram emot att se hur årstiderna ändrar sig. att dansa och fotografera. vara kreativ och spela galenpanna med mina vänner. Det finns så mycket att se fram emot. så 2015, here I come!

juldagen och annandagjul.

25e var en dag som försvann i den obligatoriska julångesten. They say you can't have everything and that's fine with me. I just want to be able to appreciate the things I already have. Jul ångeten är det en självuppfyllande profetissa eller samma känsla som så många får kring julen? vet ej, men ett kort samtal med mitt ex lyfte mig till en skrattande nivå. mycket kan man säga om vårt förhållande, men skratta ihop har vi alltid varit bra på. och att retas med honom är rätt jävla bra. så kvällen kunde jag spendera i soffan med syster, mamma och en ny serie som var klyschig, stereotyp men också lite charmig.

26e var en långsam dag. lät mig själv sova ut och vakna långsamt. fika i stan med Sanna var det enda som stod på schemat och det var mysigt det. lite juligt i Falkenberg faktiskt.
kom hem till en Edvin som bar runt på mina högklackade leopardskor och självklart fick han pröva gå i dem. varje steg var vingligt men nu när han kan så bra vill han visst ha en ny utmaning. han gick en långsam meter innan han tröttnade. Trotts sin sjuklighet har han varit riktigt mysig och glad dessa dagar. en näsa som runnit men blivit en hel del eskimåpussar ändå, cause i don't care!
Jag och bror badade raringen som lekte i vattnet med ett deciliter & liters mått. småbarn behöver verkligen inte skinande nya leksaker, hans favorit är att ta ut alla saker ur kökslådorna. Jag passade på att prata med bror samtidigt som jag fick blöta händer i ansiktet.
Tog tåget hem vid 20 och pluggade påvägen. så skönt det var att komma hem. till min soffa. i natt kom sömn. första snön. tycker alltid det är så mysigt. i början. tills jag måste gå ut i kylan...

Jultid

kom hem den 23e och möttes av världens sötaste Edvin. övriga människor var inte lika intressanta, hur kan de vara det när han är i närheten. han visade tydligt och klart att han ville gå ut. och det kan jag inte motstå. så ut i den kalla kvällen på en vända runt huset. underbara fina.

efter pojken sov så gjorde jag och mamma julgodis. jag stod för knäcken och den blev verkligen otroligt god! yäää!

24e. det känns alltid som att nedräkningen till julafton är så lång att dagen bara blåser förbi utan att jag fattar att den har varit. jultradition av att bli väckt av mina föräldrar, ha en morgonrockklädd frukost och julmusik. i år var det vår jul, då mormor och morfar, Odebackarna och Kjellin/Alfredsson kom.

mormor fick med mig till kyrkan. det glädjer mig hur prästen pratar på barnens nivå och den fina barnkören. men mest gick jag efter en tomteklädd Edvin på hans upptäcktsfärd av kyrkan och alla människor som log mot honom.

julmiddag, julfika och liten tupplur framför Kalle Anka där jag blev väckt av en hand i ansiktet, tack Edvin vi behöver jobba på den väckningsstrategi. jag kan ärligt säga att jag nu efter att ha sett den "censurerade" versionen av Kalle Anke inte känner mig mer eller mindre svensk eller som att jag förlorat något heligt och viktigt...

Julklappsrunda med två 1+åringar som var sjuka. de har i alla fall lärt sig det viktigaste. Vad räven säger och fist bumpa. hur sött är inte det liksom!!

mer mat, gör man mer än äter? jo man spelar julklappsspelet där jag och Hugo kickade ass. glada, energifyllda och koncentrerade Hugo.

Detta har varit en av de bästa jularna, för jag fick se feminismens framgång live. min lille brorson Edvin fick en rosaklädd docka och en röd dockvagn som föräldrarna önskat åt honom. inget intvingande i en begränsande könsroll utan valmöjligheter med både bilar och dockor. jag gick emot min stereotypiska könsroll och var dockvagnsmekanikern som satt ihop det hela. Det gör mig lycklig att vi har dessa val, det ger mig hopp om framtiden. så ja en bra jul.

 När Hugo inte är energifylld till max så är han en baddare på att läsa.

Vecka 51

jag minns inte riktigt vart denna veckan tog vägen. på tisdagen kom jag iallafall på att jag inte tagit upp min gran än. så klockan 22 ringde jag Fredrik och frågade om han ville komma över och göra det med mig. och med mig menar jag att ge mig grenarna och sen kolla på medans jag hängde upp mitt fina julpynt. älskar det verkligen. en mysig kväll med julmusik. på torsdagen var jag hos Therese och Clara. det är så underbart att få ett välkomnande av ett barn med ett leende. åt lite mat, hon valde pepparkakor till mig. busade och myste. goa unge. och så har hon dessutom en underbar mamma, lucky kid!
det har blivit pluggande till B-uppsats och starten på pluggandet till tentan. lite panik under fredagen till en känsla av okej. med 7 timmars pluggande om dagen och tillslut fick det vara bra. jag har hela tiden sagt att jag satsar på B-uppsatsen och får hellre komplettera på tentan än lägger massa tid, ångest och slita håret i ett försök att göra den så bra jag bara kan. det är inte säkert att det skulle gå då heller. just nu känns det ändå rätt bra även om jag hatar att skriva om min kunskapsprocess - så diffust.
tisdagen tog jag en långsam dag. efter att ha pluggat 7 timmar om dagen och hela tiden ha den där liggande tentastressen blev det en lång frukost och att packa i lugn och ro. jag försöker inse att jag inte har så bråttom som jag ofta tror. jag kan ta det lugnt. jag stressar ofta för att kunna få tid att ta det lugnt och det är bara så bakvänt.

Söndag den 14 december

den där obligatoriska bakisångesten då jag bara vill gömma mig under täcket. när jag gick och la mig efter festen bredvid en sovande Lovisa som vägrade flytta en milimeter på sig för att jag skulle få plats, då fick jag ont i magen för att hon ska åka ifrån mig. vill ha henne här!!! Livet är så mycket bättre när hon är nära.
pizza till frukost kl 10 och sista pratstund. en för en återställare med Linn och killarna. resten av kvällen var soffläge vad jag minns. min födelsedagshelg var över och den hade varit riktigt bra!

26-års dagen

Morgonen började med systemet och att jag glömde mitt legg, så det var bara att så snällt gå hem och hämta den. Grattis till mig, ser visst inte ut som över 25 i alla fall. Frukost med catching up. Therese och Ellen kom förbi för att ge mig den tunga födelsedagspresenten - nya högtalare. gullisar, mina är visst inte så bra ;)
En lång tid med då halva garderoben hamnade i sängen och det fick bli tänkta nyårs outfiten. vin och sminktid innan gästerna kom. jag är överväldigad över hur fina vänner jag har. så många som kom och jag sa det 1000 gånger, men det är värt att upprepa - jag är såååå freaking glad att alla kom. mina underbara fina vänner! De senaste månaderna har vi knappt setts något med en tre månaders sommar, sen kurser som delat upp oss och dessutom var ett gäng iväg i Indien i flera veckor. jag har saknat er <3
Denna helgen har det varit varmt och gott i mitt hjärta. För alla gratulationer och fina människor i mitt liv. En sak är då säkert - jag är lyckligt lottad!

Jag var så glad hela kvällen och det var underbart att se hur ni spelade spel, umgicks och pratade. det enda jobbiga för mig var att jag inte hann umgås med alla. tiden bara sprang iväg och helt plötsligt var klockan 03. borde ha fler sådana här fester där jag samlar så många fina människor.

 

Fredag den 12 december 2014

Min älskade Lovisa kom på fredag eftermiddagen tillsammans med goa Linn. jag förstår verkligen att Linn och Lovisa är vänner, de är typ samma person ;) Vi åkte till andra lång tjötade, berättade historier och skrattade. Ett par timmar senare kom Jakob, Sebbe och Colle för lite mer ölande. trevligheterna fortsätte och av någon anledning brukar spontan utekvällar vara de härligaste. jag tror att mitt år som 26-åring kommer blir bra, det började bra i alla fall :) Ingen är gladare än jag att ha Lovisa i Göteborg <3

denna veckan har jag haft en sån jäfla irriterande hosta (har typ hostat sönder mina lungor och fått bevis på min astma) och varit allmänt bara blää sjuk vilket har vägrat ge sig. detta har resulterat sig i att jag skippat två föreläsningar för att få sova ut. istället var Viktoria här på måndagen och pluggade med mig, det var hon som smittade mig men nu lyckades jag smitta tillbaka henne så på tisdagen fick det bli lite eget plugg. i onsdags blev föreläsningarna inställda så vi satt igen här hemma och pluggade.
Idag har vi haft handledning och det känns som om vi har en bra bild av hur vi ska ha det, att vi tänker rätt, nu är det bara att få ner det på papper. i morgon har vi inga föreläsningar men eftersom Viktoria börjar jobba kl 14 så ska jag hem till henne 08.30 för att plugga. suger att gå upp tidigt när man kunde sovit ut, men det är bara att bita i det sura äpplet och vara glad över att vi tar tag i det och inte ligger på latsidan. jag kan ärligt säga att jag är rätt så stressad över skolan. som vanligt iofs. vilket gör mig väldigt tacksam att jag skriver ihop med Viktoria. vi tänker likt, förstår varandra och stöttar varandra. jag har verkligen tur att ha henne.

Idag har jag även hunnit med två omgångar av fikande. först med Mikaela, nu när jag flyttats över till A-klassens föreläsningar så träffar jag typ aldrig mina tjejer. så fick sitta i goa Haga och ta igen lite tid. pratade även om nästa termins sista kurs och om att gå den i Tyskland, jag börjar bli sugen alltså...
På eftermiddagen blev det en fika med Sandra. tjejen som hoppat av och fan vad jag kan få rejäla saknande-ryck efter henne! Så det var härligt att få se hennes leende och lyssna på hennes drama.
Så en go dag och nu kommer en härlig helg med fin besök från Malmö och min födelsedagsfest. är riktigt pepp alltså :)

2014-12-07 det som betyder guld

i söndags var det årliga pepparkaksbakande och fira min födelsedag med familjen, kusinerna med en styck pojkvän, moster och morföräldrarna. dagen innan fick jag veta att det visst bestämts vid senaste födelsedagsfirandet, som jag inte var med på, att vi ska göra pepparkakshus. och det hade vi ju en blivande fysiker och ingenjör som kunde göra så fint.
vi hade en som endast åt pepparkaksdeg och utöver det inte bidrog med så mycket förutom hennes otroligt trevliga sällskap (jag menar mig ifall ni inte inser att det är uppenbart). så det var god matätande, julmustdrickande, kramande, bakande, umgåsande och bara super mysigt. jag älskar denna traditionen, mycket smart av mig att starta den *klappar mig själv gott på ryggen*
Sen hade vi den där stjärnan då som all uppmärksamhet kretsade kring, och här menar jag inte mig själv utan ett charmtroll på nästan 16 månader. Han som fick delta i bakandet och var riktigt duktig med det. Dock fick man stoppa in fingret i munnen på honom titt som tätt för att ta ut pepparkaksdegen som han fortsatte stoppa i munnen. Jag är verkligen fascinerad över att han inte blev arg en enda gång över det. han blir överlag inte arg över speciellt mycket när han inte får som han vill - förutom när Hannes försökte visa honom hur det gick till att kavla när han var fullt upptagen med att göra djur av degen. då kom det höga ljus, men sen var han helt på när jag stoppade den i händerna på honom och visade hur man gjorde. det var uppenbarligen det där med att han inte fick hålla i den som var problemet.
men vi var i alla fall ett gäng vuxna där som åhade och ahade oss över honom och hans charm.

Jag är hemma i mitt föräldrahem och det känns juligt här. även om det inte är sådär julafton-julpyntat så är det lite rött, ljusstjärnor, adventsljusstakar och det är bara mysigt hemma hos mina föräldrar helt enkelt. det känns juligt att vara i detta huset vid denna tiden. det är mysigt att sitta i stora rummet i lugnet. Edvin sover, pappa snarkar på soffan, mamma skriver inköpslista i köket och bror sitter i stolen bredvid. vad tjejerna gör vet jag inte, men det är lugnt, tyst och bara mysigt och skönt just nu.
Sen jag kom hit igår har Edvin varit ett stort leende. jag skulle gärna vilja hävda att det är pga mig, men hans föräldrar kom hit samtidigt och han är så van vid att vara här och hälsa på att han nog bara är hemma helt enkelt. men inget är mysigare än att se busleendet och de förväntansfulla ögonen. mys mys mys. det är nog så dett får sammanfattas. Igår var det Indisk mat/pizza framför På spåret, filmen About a boy och lite extra närhet med min fina mamma. Idag ska vi förbereda med att göra pepparkaksdeg osv för morgondagens pepparkaksbak med kusinerna och ta det lite lugnt. min hals och hosta hävdar att jag behöver det.


Denna vecka har varit intervjuvecka till B-uppsatsen. och jag är så stolt över oss. Vi har gjort 12 intervjuer som sammanlagt blivit över 5 timmar. vi har transkriberat tre av de timmarna och de övriga två intervjuerna tar vi mot slutet. vi har spenderat tid på biblioteket och hämtat ut massa böcker med teorier och allt det där. Det är så ofantligt mycket kvar att göra, men jag är stolt över det vi har gjort. jag är stolt över de frågor vi ställt och hur vi skött intervjuerna. Jag är glad över hur lika vi tänker med hur vi ska göra och vilken riktning arbetet ska gå, arbetet blir så mycket enklare då.
Det känns lite trist att vi är klara med observationerna och intervjuerna för det innebär att vi inte ska till den dagliga verksamheten mer. vilka fantastiska människor som verkligen fick oss att känna oss välkomna och är så goa att jag bara vill krama dem allihopa.

förutom att plugga har jag bara träffat Tove för en fika denna veckan, mycket mer varken hinns eller orkas med. eller jo Fredrik har ju också tittat förbi och tjötat lite och hjälpt mig färga håret, men annars inget häng. fast jag träffar ju Viktoria varje dag så jag får ändå min dos av skratt och vänskap.

jag har så mycket fina människor i mitt liv.

don't worry, be happy!

idag på handledningen blev paniken lite av ett fakum. Viktoria var sjuk men fick vara med lite över telefonen. vi fick inte riktigt den hjälpen vi ville ha men hoppas på att det blir bra ändå.
Fick panik när jag började se berget framför mig med grejer vi behöver fixa och uppsatsen ska typ vara klart den 2e januari för att kunna lämnas in för opponering. så det där med jullov blir det kanske inte mycket av, Viktoria är iofs iväg 23-26 december men vi kommer kanske behöver plugga ändå.
Dessutom ska tentan in den 22e december så jag ser bara framför mig en massa plugg, ångests och inget socialt liv alls. det sägs att tentan inte ska vara så svår men jag kan inte sluta oroa mig, det går inte.
Det kan verka som att jag är en overachiever, men det är jag verkligen inte. jag sätter upp höga mål och sen är jag istället en overworrier. mitt mantra i all denna stress och ångest är
Lugna dig, andas, du jobbar med Viktoria - ni kommer fixa detta.
Nu har jag kommit hem, sovit middag (den som uppfann uttrycket "sova kan man göra när man är död" var uppenbarligen dålig på att sova, it is awsome!!!) och allt känns mycket bättre. mindre huvudvärk, mindre stress och mycket gladare. jag ska dessutom in och möta Sanna nu och ikväll ska jag gå på Magnus Betnér och Soran Ismails föreställning En skam för Sverige med Fredrik. Vem har tid och lust att vara stressad och deppig nu liksom? :)

jag vill ej vara vuxen.se

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

jag viskar god morgon till världen med ett leende

god morgon världen
Lyssnar på Regina Spektors låt Us och vaknar lite sakta. bara genom att titta ut genom fönstret så känns detta som en kall och frisk morgon. vilket känns mysigt in på skinnet och idag ska jag ta fram julpyntet.
Jag slänger mig tillbaka i tiden till en annan kall vinterdag. och funderar över det jag hade då som jag önskar att jag hade nu - det fina håret, den tränade kroppen och fantastiska härligt sköna tröjan.
sen tänker jag över hur mycket jag längtade efter annat just där. hur jag verkligen inte tyckte jag hade en tränad fin kropp, alltid har tankarna varit där om att jag är tjock och jag önskar så att jag kunde åka tillbaka i tiden och viska till mig själv att det är så långt ifrån sanningen.
Jag tänker på hur jag direkt efter jag och Liane fotat var så besviken för att jag tyckte att inga av bilderna blev bra och var påväg att radera allihopa. bilder som jag efter ett par dagar ändå tyckte var rätt snygga, med tiden ökade det och idag tycker jag att de är helt fantastiska.

Perspektiv, det är väl det jag försöker lära mig att ha. och att leva i nuet, vara nöjd med det jag har. inte sucka bakåt eller längta framåt. vara.nöjd.här.och.nu.
här och nu blir det frukost med varm oboy framför State of affaris - för vissa saker ändras aldrig. som hur mysigt jag tycker det är att dricka varm oboy framför en serie medans dagen börjar.

TvåtusenSju

ligger här med huvudvärk igen. släckta lampor och ljuset på datorn nere så jag kan roa mig med något i alla fall. Kollar igenom bilder från bilddagboken för 7 år sen. Då använde jag den som en dagbok och det är verkligen en nostalgitripp jag gör, tillsammans med Sister Hazel.


2007, året som jag gick från blond, guldigt till mörkt hår. en fin varm vår då jag och Lovisa satt ihop. familjen firade mammas 50-årsdag i ett underbart varmt Paris. tillsammans med Eve, Hanna och Linda gjorde jag världens bästa Projekt arbete i skolan, som jag än idag är ofantligt stolt över. träffade fina underbara Sanna. Det var året som jag tog studenten och grät av lycka för alla fina människor som kom. ett par varma dagar på Hultsfred med Lovisa. midsommar vecka i underbara Portugal, som det brukade vara, med familjen som det ska vara. så många vänner i en härlig blandning, vilket underbart liv. alla fester med vänner jag nu inte ens hälsar på, men då var det underbart. lärde känna Martin som blev en riktig hjärtevän. åh Zätas, en av de saker jag saknar allra mest från Falkenberg! en sommar där jag hann umgås med flera personer på samma dag, vilka vänner, nära och bara härligt ytligt. att bo hemma med familjen tätt inpå, något jag inte kunde uppskatta då för jag hade aldrig varit utan det. tinitus festerna hos Danni. verkligen period-umgås på hög nivå och intensiva men korta relationer. då spontanitet var möjligt på ett helt annat sätt, inte samma förpliktelser och framförallt så hade jag vännerna så mycket närmre där än här. nattpromenader med Sandra. allt mys med Pim, filmer och allt för mycket salt på popcornen. så många vänskaper som startade och relationer som avslutades, men vilka människor jag var omgiven av och ett liv som gick med fart fram i kaos, stillhet och allt snurr runtomkring.

Allt detta tillsammans med all the ups and downs. Ibland ändrar sig mina känslor snabbare än ett andetag. ibland går det snabbare än en berg-och-dal-bana, till och med snabbare än mina hjärtslag efter jag sprungit allt jag orkar och då hinner jag inte alltid med.

Det känns som ett annat liv, som en annan person jag tittar på. Frågan är var jag det, är jag samma Jonna fortfarande? Eller innebär förändring att vissa delar försvinner? Vad är i sådana fall kvar? att vissa delar av mig är kvar är skrämmande och sorgligt tydligt, men vad gör man? och de där unga delarna av mig, kan jag ta tillbaka dem? fast de delarna sitter fast i den tiden, i hur livet var då och jag saknar det något så fruktansvärt just nu.

Min mamma har sagt många kloka saker genom åren "Vi kan bara förhindra det vi kan förutse"
så när ska jag börja förutse och hur gör jag det?

My bilddagbok says;

Om ensam är stark, är jag hellre svag och tillsammans med dig. 

För du gör mig verkligen lycklig. 

Du får mig att må så otroligt bra, bästis. <3

En av de där prata-utan-stopp-jag-vill-inte-vara-utan-dig-promenaderna

Älskis

 Paris i värme

med alla dess parker

 syster min älskade

sommarvärme och massa böckerslukande överallt i Paris.

Vårt projekt arbete "Vem vill mest?" som handlade om våldtäkt, 

gråzonerna som ingen vill kalla våldtäkt - men är det det?
och om inte, vad är det då?

Med ett sådant tungt ämne fick vi lätta upp stämningen ibland med lite humor 

och att jag spottar i en mans öl för att han catcallar mig, det är humor det

 älskade dansen i PA-arbetet

 en evighetslång och smärtsam monolog där varenda ord kom från mitt inre

Min årliga jag-är-singel-fest

En av de vackraste bilderna i mitt liv - kärlek Lovisa, kärlek!

 Första gången jag träffade Sanna. 

Vi bondade på min bal över hur snygga skor jag hade.

 Denna bilden säger allt som behövs säga om min underbara student

 Hultsfred med fina Lovisa, baconost mackor och öl jag inte gillade.

Portugal, portugal, portugal - vad jag saknar dig!

 Partysommar

 som sagt, period-umgås och korta relationer.

bla med Christian och Mikael

 Lovisa som jag alltid skrattar med

 Sanna fina

 Sommaren med Pim och allt det mysiga

 Allrakäraste syster, lika always.

Inflyttningsfest hos Älskis

 mina fingrar i hennes hår till alla de där hundra filmerna vi såg

 Zätas med Danni och Jolin, som jag saknar det.

 Jag älskade Martins skratt från första gången jag hörde det

 Party sommar sa jag ja

6-årsdag med Allrakäraste syster uppe i Göteborg 

19-årsfest med massa folk - Danni och Victoria

Martin underbar 

Då punktiden började, jag sminkade mig som en panda och bar alltid nitbälte.