idag har varit en glädjeskutt dag. Gick och la mig vid 22 igår tillsammans med lagboken och då somnade jag gött och tidigt, vilket gjorde att jag vaknade kl 08 och var utvilad och glad. Det är en härlig känsla. Dessutom höjdes mitt humör ännu mer under rasten i skolan. Vi blev alla ett gäng 9-åringar när GB glass bilen åkte förbi skolan och
massa glass ramlade ut. Då blev det socionom fest med massa smaskande
och ätande.
En 4 timmars lång föreläsning om LVU. När vi snackade om anledningar att tvångsvårda ungdomar och att det kan ligga till last för tjejer med ett aktivt sexliv eller att de har en "dålig" pojkvän, vilket såklart inte är ett problem för killar, övervägde jag att skriva uppsats för att kolla på hur domstolarna behandlar tjejer och killar olika. En sådan har dock redan skrivits och man blir ju knappast förvånad över hur olika tjejer och killar behandlas.
Jag började funderar kring hur jag själv skulle tänka om det som socionom. En tjejs sexliv ses ofta som ett hot och en kille kan ha sex med bra många fler innan det ifrågasätts hur han mår - om det någonsin ens görs. Är det så lätt att vi alla ska behandlas lika punkt, eller är det lite mer komplicerat? Är det kränkande att tänka att vissa tjejer använder sitt sexliv på ett destruktivt sätt i större utsträckning än killar? Är vi bara blinda där för killars destruktivitet och det "skydd" de får pga machobilden? Är det precis lika där eller har samhällets bild av tjejer och killars sexliv också gjort att de mår olika bra av det? Handlar det om en oro från vår sida att tjejer ska bli utnyttjade, även om det är egna val de gör? Är killarna då de som utnyttjar och betyder det att de mår bättre av den sidan av sexlivet? Kan samhällets negativa bild av tjejers sexliv orsaka dåliga mående i den grad att de behöver hjälp eller förstärker man den bilden när man vill ge dem hjälp för det? Eller borde vi helt släppa unga tjejers sexliv och låta dem sköta det själva utan att vuxna lägger sig i alls? Är det ett vettigt alternativ?
Hur kommer jag att resonera och handla kring mina egna barns sexliv? Kommer jag, trots att min genuskunskap och feministiska åsikter, ändå närma mig det på olika sätt beroende på deras könstillhörighet? Jag anser att man själv ska få bestämma över sin kropp och ens sexliv. Så länge man inte skadar någon annan såklart. Men samtidigt anser jag inte att barn ska ha sex och barn tycker jag att man är rätt långt upp i tonåren. Jag tycker dessutom det är problematiskt med åldersskillnader då makt, beroendeställning och rent av "blää du har sex med någon som är galet mycket yngre än dig" kommer in. För samtidigt som jag tycker sexualitet ska vara fri så tycker jag också den ska vara skyddad. Sex kan bara vara sex men det kan också vara en jävla massa känslor, smärta och förvirring. Ens sexliv kan vara en för stunden hetta på en parkbänk men det kan också vara något bräckligt och ömtåligt inom oss. Som ung finns det så många förväntningar, sådan stor press och så mycket förvirring kring vem man är, vad man vill osv - redan utan sex och därför tror jag att många hade mått bra av att vänta längre. Sex är för vuxna.
Men vem är jag att säga åt folk hur de ska leva sina liv. Kanske har jag helt fel i detta. Kanske mår de flesta bra av det sexlivet de själva väljer att ha. För kanske är det just genomtänkta val. Kanske är jag bara konservativ och en produkt av min omgivning i denna frågan. Who knows. Men det är fortfarande viktigt att prata om. Speciellt i den översexualiserade värld vi lever i. Vi behöver prata om den skillnad vi gör kring de olika könens sexualitet och vilka konsekvenser det får.
Över till något heeelt annat. Jag var iväg och förtidsröstade efter skolan idag. Det var nästan så att det t o m pirrade i magen när jag röstade. Det kändes så bra att dra mitt stå till stacken för att få in feministerna i EU så att de kan förändra världen och vara en motvikt mot rasismen som ökar i hela Europa.
De flesta dagar i veckan är jag väldigt besviken över Sverige, hur samhället ser ut och över all orättivsa och det hemska som faktiskt finns i vårt land än idag. Men idag är jag glad och tacksam för det vi har lyckats med. Överallt hör jag om länder som kränker sina medborgares rättigheter. Därför är jag extra uppmärksam idag över vilket enormt privilegium det är att bo i ett land där vi får rösta, där allas röst väger lika tungt, där jag kan gå och rösta utan att jag känner mig hotad, rädd eller förföljd.
Alla andra dagar brukar jag fnysa åt att jag ska vara tacksam över att kvinnor har rösträtt. Det är förfan en mänsklig rättighet och att vara nöjd med var feminismen är idag är inget alternativ. Men idag är jag ändå tacksam över den feminism som har varit som har gjort att jag idag får rösta. Det är en rättighet som inte har kommit av sig själv, utan det är något som har kämpats för. Därför är jag också extra glad idag för att den feministiska kampen fortsätter fast att vi försöker tystas ner med att vi ska nöja oss.
Förhoppningsvis kommer mina barn en dag vara glada och tacksamma för den kamp som jag och min generation har gjort.
När jag kom in till stan så var SD vid centralstationen och skulle tala. Min första tanke var besvikelse över att det inte var några ryggar vända mot dem som visade på en motaktion. Men när jag kom närmre så hörde jag rösterna. Skriken om att krossa rasismen, att ingen människa är illegal, att rasismen inte är välkommen i Göteborg.
Jag har varit lite kluven till dessa demonstrationer. Jag har tyckt att det allra bästa har varit den tysta demonstrationen med ryggarna vända till dem, då kan ingen gnälla över att vi stoppar demokratin för att de inte får säga vad de vill ha sagt. Men idag så har jag nog ändrat mig då jag tycker att båda alternativen funkar. Vi har samma rätt att uttrycka våra åsikter och att människor faktiskt tar ställning värmer i hjärtat. Det är en riktig kall vind som går genom Sverige och Europa med denna rasism som blir allt mer accepterad. Svenskar bryr sig allt för lite över saker överlag och ställer sig aldrig upp. Så att människor i hela Sverige är villiga att göra det, att de vill visa tydligt att vi är många som är emot denna rasism som SD promotar - det är banneme så jävla bra.
min övertygelse blir knappast mindre av detta tweetet från en SD politiker
Tanken att visa hjärta genom att ge bort pengarna utan att kräva att få sexuellt utnyttja en utsatt människa verkar visst inte aktuell... Eller det kanske han räknar som organiserad tiggeri, och vi vet ju hur SDare ställer sig till tiggeri. Eller aa förutom när det är tiggeri till deras egna organisation.
Efter lite skrikande och då de äntligen gav sig iväg vid 17 så njöt jag av solen tillsammans med Ellen och snackade lite skit. Snart är sommaren här. Nu gäller det bara att ta kraft tag inför tentan om två veckor. Helt galet att det snart är sommarlov.
En 4 timmars lång föreläsning om LVU. När vi snackade om anledningar att tvångsvårda ungdomar och att det kan ligga till last för tjejer med ett aktivt sexliv eller att de har en "dålig" pojkvän, vilket såklart inte är ett problem för killar, övervägde jag att skriva uppsats för att kolla på hur domstolarna behandlar tjejer och killar olika. En sådan har dock redan skrivits och man blir ju knappast förvånad över hur olika tjejer och killar behandlas.
Jag började funderar kring hur jag själv skulle tänka om det som socionom. En tjejs sexliv ses ofta som ett hot och en kille kan ha sex med bra många fler innan det ifrågasätts hur han mår - om det någonsin ens görs. Är det så lätt att vi alla ska behandlas lika punkt, eller är det lite mer komplicerat? Är det kränkande att tänka att vissa tjejer använder sitt sexliv på ett destruktivt sätt i större utsträckning än killar? Är vi bara blinda där för killars destruktivitet och det "skydd" de får pga machobilden? Är det precis lika där eller har samhällets bild av tjejer och killars sexliv också gjort att de mår olika bra av det? Handlar det om en oro från vår sida att tjejer ska bli utnyttjade, även om det är egna val de gör? Är killarna då de som utnyttjar och betyder det att de mår bättre av den sidan av sexlivet? Kan samhällets negativa bild av tjejers sexliv orsaka dåliga mående i den grad att de behöver hjälp eller förstärker man den bilden när man vill ge dem hjälp för det? Eller borde vi helt släppa unga tjejers sexliv och låta dem sköta det själva utan att vuxna lägger sig i alls? Är det ett vettigt alternativ?
Hur kommer jag att resonera och handla kring mina egna barns sexliv? Kommer jag, trots att min genuskunskap och feministiska åsikter, ändå närma mig det på olika sätt beroende på deras könstillhörighet? Jag anser att man själv ska få bestämma över sin kropp och ens sexliv. Så länge man inte skadar någon annan såklart. Men samtidigt anser jag inte att barn ska ha sex och barn tycker jag att man är rätt långt upp i tonåren. Jag tycker dessutom det är problematiskt med åldersskillnader då makt, beroendeställning och rent av "blää du har sex med någon som är galet mycket yngre än dig" kommer in. För samtidigt som jag tycker sexualitet ska vara fri så tycker jag också den ska vara skyddad. Sex kan bara vara sex men det kan också vara en jävla massa känslor, smärta och förvirring. Ens sexliv kan vara en för stunden hetta på en parkbänk men det kan också vara något bräckligt och ömtåligt inom oss. Som ung finns det så många förväntningar, sådan stor press och så mycket förvirring kring vem man är, vad man vill osv - redan utan sex och därför tror jag att många hade mått bra av att vänta längre. Sex är för vuxna.
Men vem är jag att säga åt folk hur de ska leva sina liv. Kanske har jag helt fel i detta. Kanske mår de flesta bra av det sexlivet de själva väljer att ha. För kanske är det just genomtänkta val. Kanske är jag bara konservativ och en produkt av min omgivning i denna frågan. Who knows. Men det är fortfarande viktigt att prata om. Speciellt i den översexualiserade värld vi lever i. Vi behöver prata om den skillnad vi gör kring de olika könens sexualitet och vilka konsekvenser det får.
Över till något heeelt annat. Jag var iväg och förtidsröstade efter skolan idag. Det var nästan så att det t o m pirrade i magen när jag röstade. Det kändes så bra att dra mitt stå till stacken för att få in feministerna i EU så att de kan förändra världen och vara en motvikt mot rasismen som ökar i hela Europa.
De flesta dagar i veckan är jag väldigt besviken över Sverige, hur samhället ser ut och över all orättivsa och det hemska som faktiskt finns i vårt land än idag. Men idag är jag glad och tacksam för det vi har lyckats med. Överallt hör jag om länder som kränker sina medborgares rättigheter. Därför är jag extra uppmärksam idag över vilket enormt privilegium det är att bo i ett land där vi får rösta, där allas röst väger lika tungt, där jag kan gå och rösta utan att jag känner mig hotad, rädd eller förföljd.
Alla andra dagar brukar jag fnysa åt att jag ska vara tacksam över att kvinnor har rösträtt. Det är förfan en mänsklig rättighet och att vara nöjd med var feminismen är idag är inget alternativ. Men idag är jag ändå tacksam över den feminism som har varit som har gjort att jag idag får rösta. Det är en rättighet som inte har kommit av sig själv, utan det är något som har kämpats för. Därför är jag också extra glad idag för att den feministiska kampen fortsätter fast att vi försöker tystas ner med att vi ska nöja oss.
Förhoppningsvis kommer mina barn en dag vara glada och tacksamma för den kamp som jag och min generation har gjort.
När jag kom in till stan så var SD vid centralstationen och skulle tala. Min första tanke var besvikelse över att det inte var några ryggar vända mot dem som visade på en motaktion. Men när jag kom närmre så hörde jag rösterna. Skriken om att krossa rasismen, att ingen människa är illegal, att rasismen inte är välkommen i Göteborg.
Jag har varit lite kluven till dessa demonstrationer. Jag har tyckt att det allra bästa har varit den tysta demonstrationen med ryggarna vända till dem, då kan ingen gnälla över att vi stoppar demokratin för att de inte får säga vad de vill ha sagt. Men idag så har jag nog ändrat mig då jag tycker att båda alternativen funkar. Vi har samma rätt att uttrycka våra åsikter och att människor faktiskt tar ställning värmer i hjärtat. Det är en riktig kall vind som går genom Sverige och Europa med denna rasism som blir allt mer accepterad. Svenskar bryr sig allt för lite över saker överlag och ställer sig aldrig upp. Så att människor i hela Sverige är villiga att göra det, att de vill visa tydligt att vi är många som är emot denna rasism som SD promotar - det är banneme så jävla bra.
min övertygelse blir knappast mindre av detta tweetet från en SD politiker
Tanken att visa hjärta genom att ge bort pengarna utan att kräva att få sexuellt utnyttja en utsatt människa verkar visst inte aktuell... Eller det kanske han räknar som organiserad tiggeri, och vi vet ju hur SDare ställer sig till tiggeri. Eller aa förutom när det är tiggeri till deras egna organisation.
Efter lite skrikande och då de äntligen gav sig iväg vid 17 så njöt jag av solen tillsammans med Ellen och snackade lite skit. Snart är sommaren här. Nu gäller det bara att ta kraft tag inför tentan om två veckor. Helt galet att det snart är sommarlov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar