Söndags kväll var tung. jag var på valvaka hos Lottas kompis i ett rum där det satt statsvetare och en journalist student och så har vi Lotta. Det var helt enkelt ett rum med pålästa och kunniga personer.
När jag kom låg FI över 4 % gränsen och jag andades ut lite granna. under dagen hade jag bokstavligen talat mått illa av nervositet. Men så kom det. Trots regeringsbyte känns det osäkert, FI kom inte in men värst av allt - det som gör mig mållös - SD blev Sveriges tredje största parti...
Natten innehöll för lite sömn så jag skippade kl 8 föreläsningen. När jag väl tog mig till skolan möttes jag av en ledsen skara. För vår skola är röd. Jag går en linje som utbildar oss i hur vi ska hjälpa de allra mest utsatta, de marginaliserade och då är politik så ofantligt viktig.
Kl 17 åkte jag till Gustav Adolfs torg för att tillsammans med tretusen andra höja min röst mot rasismen i Sverige. Jag höjde min röst för att uttrycka min sorg över att Sveriges tredje största parti är ett rasistiskt parti. det är nu som vi behöver visa att trots att det var 13 % som röstade på SD så var vi 87 % som inte gjorde det! Nu är det ännu viktigare att visa att vi tar avstånd från den växande rasismen i Sverige och i Europa. Det är nu ännu viktigare att vi mobilisera oss och visar medmänsklighet.
På demostrationen var det tal, det var skrik och en feministisk kör. Det fanns en skylt som faktiskt fick mig att känna mig lite bättre Sörj idag, organisera oss i morgon.
Något annat som gav mig hopp var instagram-kontot Machokulturen där de skrev "Kom ihåg att bara för att de är många, betyder inte det att de har rätt. Och bara för att kampen pågått länge, betyder inte det att den inte kommer nå i mål"
Dessa ord, ilskan över valet och viljan att förändra som jag möter omkring mig, ser i mina kursares ansikte och läser på FB värmer mig i denna kalla tid.
Men samtidigt är det det som gör det så tydligt att jag lever i en bubbla. Jag var så hoppfull inför detta valet för i min lilla värld så är det en liten skara med missnöjda röster/rasister som röstar på SD, ingen i min umgängeskrets skulle någonsin rösta på dem. i min lilla värld är SD ett litet parti som precis kommer över 4 % gränsen. Men så är det ju uppenbarligen inte. Jag vet inte hur jag ska finna styrkan till att ta diskussionen. till att argumentera lugnt och sakligt utan att brinna av ilska, förtvivlan och en önskan om att kunna skydda alla de som nu känner sig ännu mer utsatta pga valet. T o m jag, en vit heterosexuell cis-kvinna, känner mig mer otrygg.
Idag känner jag att jag kommer hålla mig borta från FB ett tag (hur det nu kommer gå). Inte sitta och läsa artiklar och annan information som konstant påminner mig om hur viktig feminismen är och hur vidrig rasism och förtryck är. jag orkar inte, jag behöver en liten känslomässig paus. För jag trodde att detta var valet som jag skulle kunna skryta om till mina barn och barnbarn - för jag var med och gjorde historia genom att bidra med att rösta in ett feministiskt parti. Jag vet helt ärligt inte hur jag ska kunna förklara för mina barn att Sverige har glömt det förflutna. Att trots det fortfarande finns överlevare från förintelsen så kom ett rasistiskt parti in i vår riksdag.
När jag kom låg FI över 4 % gränsen och jag andades ut lite granna. under dagen hade jag bokstavligen talat mått illa av nervositet. Men så kom det. Trots regeringsbyte känns det osäkert, FI kom inte in men värst av allt - det som gör mig mållös - SD blev Sveriges tredje största parti...
Natten innehöll för lite sömn så jag skippade kl 8 föreläsningen. När jag väl tog mig till skolan möttes jag av en ledsen skara. För vår skola är röd. Jag går en linje som utbildar oss i hur vi ska hjälpa de allra mest utsatta, de marginaliserade och då är politik så ofantligt viktig.
Kl 17 åkte jag till Gustav Adolfs torg för att tillsammans med tretusen andra höja min röst mot rasismen i Sverige. Jag höjde min röst för att uttrycka min sorg över att Sveriges tredje största parti är ett rasistiskt parti. det är nu som vi behöver visa att trots att det var 13 % som röstade på SD så var vi 87 % som inte gjorde det! Nu är det ännu viktigare att visa att vi tar avstånd från den växande rasismen i Sverige och i Europa. Det är nu ännu viktigare att vi mobilisera oss och visar medmänsklighet.
På demostrationen var det tal, det var skrik och en feministisk kör. Det fanns en skylt som faktiskt fick mig att känna mig lite bättre Sörj idag, organisera oss i morgon.
Något annat som gav mig hopp var instagram-kontot Machokulturen där de skrev "Kom ihåg att bara för att de är många, betyder inte det att de har rätt. Och bara för att kampen pågått länge, betyder inte det att den inte kommer nå i mål"
Dessa ord, ilskan över valet och viljan att förändra som jag möter omkring mig, ser i mina kursares ansikte och läser på FB värmer mig i denna kalla tid.
Men samtidigt är det det som gör det så tydligt att jag lever i en bubbla. Jag var så hoppfull inför detta valet för i min lilla värld så är det en liten skara med missnöjda röster/rasister som röstar på SD, ingen i min umgängeskrets skulle någonsin rösta på dem. i min lilla värld är SD ett litet parti som precis kommer över 4 % gränsen. Men så är det ju uppenbarligen inte. Jag vet inte hur jag ska finna styrkan till att ta diskussionen. till att argumentera lugnt och sakligt utan att brinna av ilska, förtvivlan och en önskan om att kunna skydda alla de som nu känner sig ännu mer utsatta pga valet. T o m jag, en vit heterosexuell cis-kvinna, känner mig mer otrygg.
Idag känner jag att jag kommer hålla mig borta från FB ett tag (hur det nu kommer gå). Inte sitta och läsa artiklar och annan information som konstant påminner mig om hur viktig feminismen är och hur vidrig rasism och förtryck är. jag orkar inte, jag behöver en liten känslomässig paus. För jag trodde att detta var valet som jag skulle kunna skryta om till mina barn och barnbarn - för jag var med och gjorde historia genom att bidra med att rösta in ett feministiskt parti. Jag vet helt ärligt inte hur jag ska kunna förklara för mina barn att Sverige har glömt det förflutna. Att trots det fortfarande finns överlevare från förintelsen så kom ett rasistiskt parti in i vår riksdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar