söndagspromenad i Falkenberg och kulturkväll i Göteborg

vintertid och vi vinner en timme ändå sover jag hur länge som helst. med en kropp som behöver semester är det kanske inte så konstig. men denna dagen vaknar jag med en känsla av i can do this. mina humörsvängningar har verkligen blivit allt snabbare och går nu även högt uppåt.
Under flera timmar har jag hört Edvins skratt, tjut och prat och tillslut lockar det mig upp. De ska ut och cykla, kolla på tunneln och hästarna - Edvin och farmor&farfar. jag äter en långsam frukost och samtidigt föreslår bror och jag en promenad. en vacker promenad med höstfärger i en vacker skog. Massa prat, diskussion och tankar som fortsätter ända till sofforna i vardagsrummet.
Leka lite, eller kolla på. gosa med mamma. plugga lite lätt och sen är det eftermiddag och jag ska hem. mamma kör mig till stationen och vi hinner pratar i 20 minuter om allt det där som är jobbigt och gör ont. Det värmer så när hon säger att hon litar på mina val, att jag gjort så många som är bra för mig och att jag inte ska lyssna på andra utan följa mitt eget hjärta. Att hon har det förtroendet i mig känns bra, men bättre är nog att jag håller med henne. Jag är liksom inte vilsen på det sättet. jag kan se vad som är bäst för mig och jag styr detta känsloskepp rätt bra.


Göteborg, mitt älskade hem. spårvagnar, som jag älskar spårvagnar. Tillsammans med Ellen åkte jag till Majorna och gick på Poetry Slam deltävling 3 på Cafe Hängmattan. modiga människor, en del skratt, en del hjärta och olika nivåer av bra. Jag blev nervös och lite sugen på att själv köra någon dikt, har ju faktiskt skrivit lite till Poetry Slam. blev sugen på att skriva mer och skrev till och med ner en mening eller två som kom till mig. kreativitet. så underbart.
Två timmar är lång tid att lyssna så vi gör pappers fjärilar och pratar om vår resa nästa vår mellan dikterna.
vi längtar efter att få vila ut, efter sol och värme så mycket båda två. så ja vi ska iväg, vi önskar, längtar och bestämmer ihop.

älskade älskar människor

när jag i lördagseftermiddag kom till Falkenberg blev jag mött på perrongen av pappa och Edvin. Edvin tittade nyfiket på tåget och brydde sig inte överdrivet mycket om mig. men sån är han, lite svår men det får han vara. För han måste inte krama om han inte vill, han får vara som han är och det är okej. Mitt behov av att krama och pussas går inte före hans rätt till att säga nej.
Mamma var i bilen och tårarna började rinna vid första "hur är det?" Jag som hatar att gråta, men ibland behövs det antar jag. och att vara hemma - inte som i staden utan som i människorna - det behövs verkligen ibland det med!

Edvin har börjat prata i allt längre meningar. han förstår så mycket och kan så mycket. han busar runt, hoppar, är knasig, ivrig, springer, leker rugby (tror vi, han lägger sig ner efter han skjutit bollen i alla fall), sjunger sånger så snabbt att jag tror han kommer bli rappare och charmar sig rakt in i våra hjärtan. Fridas mage växer allt mer och jag blir så imponerad av denna kvinna som hela tiden har pluggat så hårt oavsett graviditsnivå, småbarnsförälderi och tar allt med att vara gravid som en champ!
Min fina storebror som lyssnar så bra, pratar ironiskt med mig och tar mina händer, tittar mig djupt i ögonen för att få in sitt budskap. och mina ögon dom tåras igen. mina fina trygga underbara bror.

Vi hängde, låg i soffor, satt på golvet, läste böcker för Edvin, mitt hjärta gör nästan ont av kärlek när han säger mitt namn och så åt vi godis medans vi spelade spel.
Pappa sjöng fel på barnlåtar i bakgrunden och jag kunde inte sluta skratta. för min pappa är konstig, min pappa är underbar, min pappa är så in i bängen rolig, charmig och han får mig att skratta som ingen annan.
- Det fanns en anledning till att pappa bara fick säga ett, högst två, skämt per middag. det var ju en viss person som uppmuntrade honom rätt rejält, säger mamma och jag och pappa byter glittrande leenden med varandra.

jag har en otroligt vacker och underbar familj.

Missa tåg = självhat

Jag vaknar med ångest och en tomhetskänsla som får mig att tappa mitt leende och bara vilja stirra tomt framför mig - för vad är meningen?
jag får ett fint sms från Älskis om sovaöver gäster i morgon av henne och Ebbe.
trots tomhet lyckas jag få lite glädje inom mig, för detta har jag längtat efter.
Eftersom en inte kan ha en 6 månaders bäbis i ett hem för bakterier valde jag att skippa 11.40 tåget jag skulle
ta till Falkenberg för att istället diska och städa toan.

Jag skulle tagit nästa tåg, jag skulle tagit spårvagn 6 till nordstan - jag skulle ju lätt hinna.
därför skippade jag spårvagn 5 för nästa var ju bara 2 min bort. Men så fastnade vagnen 10 meter innan hållplatsen. den bara stod stilla och gav mig en käftsmäll av ångest för att jag inte tagit 5an, för att jag inte städade igår och för att jag dränkte gårdagens ångest med serier till kl 02.

med en röst som upprepade You suck you suck you suck
och en röst som sa gråt inte gråt inte gråt inte gick jag till busshållplatsen.
Jag missade mitt tåg och satt och grät tyst för mig själv på en träbänk i höstkylan.

Nu sitter jag äntligen på tåget, har slutat gråta och ska försöka dämpa lite ångest med pluggning. för är jag duktig
så är jag också värd att känna mig bra, för är jag duktig så suger jag lite lite mindre.
Jag hoppas på att resten av dagen blir bättre. att se familjen och krama Edvin kommer värma själen lite. 

Idioter och kärringjävlar om slöjan

Ikväll har jag och Mika varit på en föreläsning av Iman Aldebe på Stadsbiblioteket, "Slöjan - symbol eller mode" som handlade om slöjans historia i Sverige och om mode - hon designar något mer modernt än de traditionella sjalarna, kippor åt judar, turbaner åt sikher och hon har även designat polisslöjan.

Så fort det kom till att diskutera/ställa frågor urartade det på 5 röda. Fy fan i helvete vilka påhopp och kränkningar hon fick utstå! Trots att Iman om och om igen sa att hon inte ville svara på privata frågor eller är där för att försvara varför hon personligen bär slöja - vad hon har eller inte har på sig är hennes val! (Jag ville ge en stående ovation)

Det var framförallt kvinnor där och de som hördes var så jävla respektlösa. En kärring (oja, jag kallar henne för kärring!) sa att skolan ska vara icke-religiös och att bära slöja är propaganda (jepp, så sa hon och vad skolan har med detta är göra finns bara i hennes huvud). Jag blev svin förbannad "Ska en inte få bära kors då heller?!"
Då svarade kärringen "Kors är inte lika synligt" Hur fan hon fick det till propaganda kan en ju undra, dock sa Iman att det är inte det vi ska diskutera och vill vi prata om det får vi ta det sen utanför. Vilket var bra sagt.

Folk fortsatte att puscha på och fullkomligen skita i att respektera Iman. Tillslut blev jag så jävla förbannad att jag inte kunde låta bli att säga åt dem att hon har ju redan sagt att det är inte det hon är här för att diskutera.
"Det kan hon ju inte bara bestämma" säger kärringen. Nänä, så det är upp dig kärring att bestämma?! Ifall hon bjuder in till föreläsningen så är det la för fan upp till henne om hon vill diskutera sitt privata eller ej?! Det är alltid upp till varje individ att välja vilka typer av frågor hen vill svara på!! Jävla vita översittare-kärring!

En annan jävligt irriterande person var en kvinna som verkligen körde med översittare och klappa på huvudet.
Hon pratade om att hon jobbar på en fritidsgård och vill ha dit Iman för att hon ska visa tjejerna som bär slöja hur de kan göra det snyggt...???? Kvinnan pratade som att "jag ska hjälpa de stackars små tjejerna på min fritidsgård att förstå att de kan vara fina." Hon sa till Iman att inte skämmas, att hon tyckern Iman fin - vilket Iman sa att det tycker hon med *high five*. Så jävla mycket klappa på huvudet.
Hon sa även åt Iman att hon inte skulle ta det så personligt, att alla inte är emot henne osv. Vem fan är hon att säga åt henne att inte ta det personligt? Vem är hon att säga åt henne hur hon ska reagera?! Det är inte konstigt att hon reagerar som hon gör med tanke på att hon lever i ett klimat där hon hela tiden får ta dessa diskussioner och hela tiden blir påhoppad. Och nu handlar det väldigt mycket om huuur denna kvinna pratade med Iman, inte bara vad hon sa.

Efteråt pratade vi med Iman och hon sa att hon hade varit medveten om att det kunde bli såhär och att detta inte är alls lika illa som det kan bli på nätet.....
Jag satt fan och skakade av ilska under diskussionen med idioterna. Tur nog hade jag Mika med mig. För då kunde jag svära av mig riktigt mycket. och ta en lugnande fika med någon som fattar och är fan lika arg som mig. Det blir så tydligt att vi lever i en universitetsbubbla för vi är vana vid våra seminarium, våra klasser. Att en visar respekt, ger tolkningsföreträde, tänker på hur en formulerar sig, vilket rum en befinner sig i och backar förfan när en inte har tolkningsföreträde och egentligen bara sitter och spyr ut sig åsikter.

Så arg så arg så jävla arg.
Dessa förutfattade meningar, denna ignorans och rakt igenom idioti gör mig fan galen!!!
Utöver hur hemskt detta var blev det också en besvikelse för vi var så intresserade att diskutera varför folk blir så provocerade av slöjor. Varför slöja alltid förknippas med något negativt och med muslimska kvinnor - fast att det är långt ifrån endast muslimska kvinnor som täcker sitt hår, eller sin kropp för den delen. Detta hade jag verkligen velat diskutera, det som stod på agendan. Så kom de där jävla idioterna och hijackade diskussionen.

Fototime i Kville

igår fick jag för mig att gå ut och njuta av solen, andas höstluft och fotografera lite. jag gillar verkligen dessa gamla hus och blänger argt på husen på andra sidan stora vägen som är nybyggda och fula. de förstör området!! Höstens färger gör alltid mig sugen att fotografera och det var verkligen underbart att vara ute en stund. trots fula grannhus.

efter allt fotograferande och lite ångestsväljande åkte jag in till stan för att gå arm i arm med mamma. Mina fina föräldrar hade varit och lyssnat på musik med deras vänner Bitten och Johan. tillsammans gick vi och kolla på deras dotter Majas - som råkar vara min gamla klasskompis - och hennes pojkväns bilder som är för försäljning i en butik på Vallgatan.
Vidare till en fin italiensk restaurang på Avenyn med ofantligt god mat. det senaste har jag saknat min familj jätte mycket, och att få en liten stund med mina föräldrar minskade inte det. snarare tvärtom. underbara, fina, fantastiska människor. Som jag älskar dem.

Jag skulle haft med mig Viktoria till restaurangen och jag skulle ha sleepover med henne, men hon hade blivit sjuk. Jag var först lite osäker på vem jag tyckte mest synd om - Viktoria som är sjuk, mina föräldrar som inte får träffa henne eller mig. i slutändan kom jag fram till att det var mig det var mest synd om, vad kan vara värre än att inte få träffa henne liksom?!
Därför spenderade jag ett par timmar  i soffan med datorn i knät tills jag halv 11 på kvällen fick för mig att jag skulle dammsuga soffan. Vilket iofs var en bra tanke. dock var det inte lika bra att lyfta och stå framåtlutad i en väldigt icke ideal ställning för min rygg. som gjorde att jag hade ont hela natten och som nu gör att jag har svårt att resa mig när höger sida av korsryggen används... Se det straffar sig att städa!!!

glädje

något jag älskar är att vara glad utan anledning, bara ha en gladkänsla i magen och le för mig själv. Så känns det idag. Kanske för att jag varit sjuk denna veckan och var hemma igår. det kändes som om någon hoppat på mitt huvud, inte som i huvudvärk, men att jag liksom var utslagen med noll energi. Men idag har jag energi. så kommer kunna gå till praktiken och träffa ungdomarna ikväll, saknar faktiskt dem när jag inte är där. även om det är jobbigt ibland, men det beror på mig för att jag är så prestationsinriktad och tycker att jag aldrig gör bra nog typ.
men nu så är jag glad och frisk(are).

Måndag och tisdag denna veckan hade min seminariumgrupp besök av 10 personer från termin 1 på socionomprogrammet. vi skulle berätta om vår praktikplats, blev även en del tentatips för de satt mitt uppe i att skriva tenta - saknar inte det alls (eller lite kanske eftersom jag saknar att gå i skolan). Det var rätt kul och intressant att höra ännu mer om min grupps praktikplatser. Dock blev jag så galet irriterad på en kille andra dagen för han satt med sin mobil hela tiden. kunde tillslut inte låta bli att säga till - show some respect liksom!
Men mitt tisdagshumör fick ett bra slut eftersom jag träffade Viktoria. Blir sådär hopp-lycklig av henne. gick i butiker och myste på ett fik. pratade om det förflutna. det är så intressant att höra om sånt som format en människa. Jag är väldigt tacksam för henne, för att jag har så många fina underbara vänner.
Som Mika som öste mig med komplimanger i lördags under hennes fest och efter. hon säger saker som att världen hade varit grym om jag styrde - hell yää ;) Att hon blir stolt när jag säger ifrån, att jag lär henne nya saker och ger henne nya perspektiv. Att hennes vänner tycker om mig och säger "Mika... alltså Jonna" och hon blir stolt. det är så jävla fantastiskt med vänner som inte bara uppskattar en utan öser det över en, det gör mig lycklig... och väääldigt förvirrad ;) Detta låter som super mycket skryt, i know - och det är det väl också - men mest är det för mig. då jag går tillbaka och läser och behöver en påminnelse. Det behöver jag verkligen ibland.

idag längtar jag till USA. ska dit i sommar för att fira att Preeti fyller 30 år. bilden är ifrån andra dagen i Las Vegas och jag ser lycklig ut trots att jag festat hårt och bara sovit ett par timmar. jag längtar längtar längar!!
Jag har så mycket att se fram emot med resor, nya spännande jobb jag vill pröva, vänner jag vill umgås med, skolsaker jag vill lära mig och ett liv att leva.

idag är jag glad och idag kan jag känna att jag verkligen ser fram emot livet. och det är underbart!