Missa tåg = självhat

Jag vaknar med ångest och en tomhetskänsla som får mig att tappa mitt leende och bara vilja stirra tomt framför mig - för vad är meningen?
jag får ett fint sms från Älskis om sovaöver gäster i morgon av henne och Ebbe.
trots tomhet lyckas jag få lite glädje inom mig, för detta har jag längtat efter.
Eftersom en inte kan ha en 6 månaders bäbis i ett hem för bakterier valde jag att skippa 11.40 tåget jag skulle
ta till Falkenberg för att istället diska och städa toan.

Jag skulle tagit nästa tåg, jag skulle tagit spårvagn 6 till nordstan - jag skulle ju lätt hinna.
därför skippade jag spårvagn 5 för nästa var ju bara 2 min bort. Men så fastnade vagnen 10 meter innan hållplatsen. den bara stod stilla och gav mig en käftsmäll av ångest för att jag inte tagit 5an, för att jag inte städade igår och för att jag dränkte gårdagens ångest med serier till kl 02.

med en röst som upprepade You suck you suck you suck
och en röst som sa gråt inte gråt inte gråt inte gick jag till busshållplatsen.
Jag missade mitt tåg och satt och grät tyst för mig själv på en träbänk i höstkylan.

Nu sitter jag äntligen på tåget, har slutat gråta och ska försöka dämpa lite ångest med pluggning. för är jag duktig
så är jag också värd att känna mig bra, för är jag duktig så suger jag lite lite mindre.
Jag hoppas på att resten av dagen blir bättre. att se familjen och krama Edvin kommer värma själen lite.