vänskap i min soffa

i eftermiddag mötte jag älskis i stan och vi gick arm i arm längs Göteborgs gator. kollade på tapeter, strosade i butiker och diskuterade mellan raderna. skrattade och kramades. tog en fika på ett cafe i Victoriapassagen och pratade om allt det där som inte är så fint, som en inte uppmuntras att prata högt om och som inte har en vacker yta. Jobbiga känslor. känslor och tankar jag gärna tystar ner. det var skönt och det var mysigt. Hemma i min soffa pratar vi och bara är. ser passande nog en film om vänskap och jag blir tårögd för jag vill ha henne här. hos mig. i Göteborg och i mitt hem. Jag vill se Ebbe Lou växa upp på nära håll. jag vill känna honom och att han ska känna mig. Jag vill ta promenader, dela livet och ta allt där där för givet därför att det är så självklart. Nu planerar vi in fler Göteborgs besök och att bara ta en fika. För det är det jag vill mest, ha en vardag ihop. med min älskis.

Skånebesök i Falkenberg

fredag till måndag mådde jag bra, riktigt bra. sen kom tisdagen och helt plötsligt var det inte bra längre. det var riktigt jobbigt faktiskt. Onsdagen var inge vidare rolig den heller, mest av allt var jag bara arg, svin förbannad utan anledning. fast det blev ändå lite bättre när jag jobbade. jag åkte hem glad i alla fall. Jag gillar mitt jobb.
igår var jag trött och grinig men jag älskar att jag har möjligheten att bestämma mina pluggtider själv. att jag kan åka ner till Falkenberg ett par timmar på eftermiddagen för att umgås med päronen och Odbackarna, bära på Arvid och få Edvin att skratta. det är riktigt fint det. hade Odbackarna bott i Falkenberg hade jag kunnat göra så ännu mer. bara åka ner ett par timmar för att få njuta. Som jag älskar dessa människor. Arvid luktar bäbis och är tung att bära på, men åh så fin och mysig. Edvin har ögon som glittrar och ett skratt som träffar rakt i hjärtat. när jag hör honom säga "Var är Jonna?" blir jag helt varm inombords. att en människa kan ge fylla ens hjärta med så mycket kärlek. det är fint det. Jag gillar att få höra om pappas avsked på jobbet, yes min pappa blir snart pensionär. jag är så stolt över honom och hans arbetsinsats. Prata med mamma om pluggplaner och dela tankar. prata med svägerska och krama storebror. äta pannkakor och bara känna sig omfamnad av att vara med människor en älskar.

en annan tid med en annan spegel

jag snokar inte på andra, jag snokar på mig själv - så mycket mer underhållande.
på min egen bilddagbok från 2008. och jag undrar lite hur mycket som har ändrats egentligen...

2008-03-07
Jag smsar med en kille och kompis 1 frågar vad jag svarar, vilket jag berättar.
- Du är verkligen rå Jonna. Det är verkligen tack och hej med dig.
- Vadå? Det var ju snällt menat. Jag skrev en smiles.
- Smiles? *skratt*
- Ja, när jag skriver smiles är det snällt menat.


2008-03-14 kompis 2;
"Fattar du nu varför folk inte vågar dejta dig? "
...
Även om folk inte vågar dejta mig så vill de i alla fall 
för jag är snygg. så det så!


Jag kan inte direkt minnas att jag var så farlig. kaxig, absolut. påpekar själv på varannan selfie
att jag var het och snygg. och precis som nu, var jag högljudd och full av åsikter, kanske t o m lite mer högljudd..? så skulle säga att det var killarna som var fega ifall de nu tyckte att jag var så farlig.
Och jag var rätt kräsen också egentligen. ville inte ha förhållande för förhållandets skull, skulle det vara så skulle jag vara kär - precis som jag tycker nu. Jag hade dock lite mörkare och mer smink smink, betydligt mycket mer hårspray och hårdare klädstil. det där nitskärpet som jag aldrig gick utan. det var fint det.
Och så mycket festbilder. nästan varje helg, kära zätas. och jämt var jag med vänner, hela tiden. Det där kan jag sakna. att ha så mycket "tid över" och att ha så nära till alla fina vänner. jag hade många fina vänner som jag hade riktigt roligt tillsammans med. Det har jag nu också. en del av dem är nya, en del av dem har funnits där i många år. Jag har verkligen haft tur med vänner i större delen av mitt liv. så många perioder i mitt liv har varit fyllt av färg pga de där underbara vännerna. så mycket värme, omtanke, skratt och fan i helvete vad ni har lyssnat på mig när jag har pratat. Underbara människor. jag tycker denna hashtagen är löjlig men det får får blir en i alla fall, för att kunna sammanfatta vad jag känner när jag tänker på alla dessa relationer och tider - #blessed
Denna veckan ska jag dock inte beklaga mig över att jag inte träffar vänner jämt - börjar skriva C-uppsats med Viktoria så vi kommer ses varje dag i flera veckor. jag och Mika ska på utställning och teater i morgon, jag ska ner till Falkenberg och träffa familjen och i helgen kommer Sandra och Ebbe ner. det kommer bli en riktigt fin vecka, det känner jag redan nu!
och så jobb. mitt nya jobb som jag gillar. som jag känner att jag är bra på. det är en fin känsla det.

Nattuglan

idag var planen att inte göra något alls. och det har jag lyckats med ändå rätt bra - då jag räknar det som att ligga i soffan och glo film, serier och slötitta på nonsen på youtube. Konstigt nog sket hela den planen sig på kvällen då jag började plugga. Efter att ha legat i soffan hela dagen hade jag så ont i ryggen att när jag kl 21 ikväll började plugga satt/låg jag på golvet istället för i soffan. samtidigt som jag har läst har jag stretchat, tränat magmusklerna, benen, rumpan och ryggen. multitasking yall!
På fredag ska vi ha etikseminarium - vilket jag först gnällde på därför jag tycker vi har haft så mycket kring etik under utbildningen och hela den här kursen är redan så mycket - men egentligen så tycker jag ju att det är skit intressant. Jag hade bara tänkt läsa ett kapitel men har nu läst i fem timmar och är klar med boken.
Etiska dilemman i forskning är svin intressant. speciellt uppmärksam blev jag när det stod om internet och bloggar. uppenbarligen så kan en forskare se "internet som en plats fylld av offentliga texter har vi inget mänskligt subjekt att beakta och behöver således varken etikprövning eller samtycke". vilket skulle kunna innebära att en forskare kan läsa min blogg - eller allt jag någonsin publicerat på internet - och använda det i en studie där det är upp till forskaren att skydda min anonymitet. Det är en liten läskig tanke tycker jag.
Jag tror ändå att jag är rätt anonym - jag är knappast en stor bloggare och vem bryr sig om vad jag har publicerat på nätet?! Jag har en tro (förhoppning) om att nuvarande eller kommande chefer inte kommer hitta hit och på facebook är jag noga med vad jag gör offentligt - dock kanske det inte hjälper, det vet jag ju. Det är endast när jag tänker på om jag skulle bli politiker eller kändis som jag funderar över hur mycket skit det finns att finna om mig. men det lär ju inte hända så varför oroa sig?
Klockan är snart 02.30 och även om det känns bra att pluggandet är gjort så önskar jag att jag vore morgonpigg istället för en nattuggla. dels för att då behöver jag inte smyga, jag hade kunnat duscha nu om jag ville - och dels därför jag lever i ett samhälle som fortfarande håller kvar vid vårt bondesamhälle där en skulle gå upp tidigt - det var i alla fall vad en lärare påpekade en gång. Vi ser ju det som bättre att en person är morgonpigg och går upp kl 05 än någon som är uppe sent på natten till kl 05. bara den tanken kan göra mig lite trotsig och starta min motvilja till att anpassa mig...
Nu är det dock dags att sluta snacka skit och sova. god natt mina vänner

då jag var studenten

jag ligger i soffan framför en serie. stickar lite. äter lite chips. börjar läsa i en kursbok, tröttnar
och går till en vetenskaplig artikel. somnar. vaknar igen och börjar om.

Känslan efter en stor inlämning är lite som när en storm har dragit förbi, 
det blåste som fan förut och helt plötsligt blev det alldeles stilla och tyst.

Jag vet inte hur jag lyckades! hur jag lyckades att hålla mig så pass lugn.
vi har haft en mega seminariumuppgift, en deltenta visade det sig - något jag inte förstod först.
en uppgift som har fått många att gråta - bokstavligen talat, jag lovar. Jag har morrat, och lagt undan boken.
skjutit upp och haft ångest. fräst tillsammans med kursare för denna jävla boken från 1978 förstår fan ingen.
Och varför ska jag veta vad några gubbar hittade på och tyckte för en jävla massa år sen?
varför behöver jag ha den kunskapen inför C-uppsatsen eller min utbildning i allmänhet?
Det är fan en legit fråga!

Men 01.45 i natt lämnade jag in den. efter att ha suttit i en hel dag - endast med paus för att gå
på filmfestivalen med min själsbalsam Mika. så skönt det var att få in den. vilken underbar känsla.
Viktoria var också här och skrev. det hjälpte faktiskt att ha henne här.
även om vi inte pratade så mycket. men bara att inte vara ensam i denna panik-känsla.
Fast har det varit en panik-känsla? har det varit så mycket ångest? jag kan minnas mycket värre.
jag är förvånad över hur lugn jag har varit. det är märkligt faktiskt.
under dagarnas gång har jag bara sagt till mig själv att jag kommer klara detta,
det kommer gå, det gör det alltid - Kom igen Jonna, you can do it!

Efter 5 timmars sömn gick jag upp för att ha seminarium. även det har jag varit väldigt nervös för. men det gick fin fint. min strategi - då det känns som om jag inte har fattat något eller kan något (vilket uppenbarligen har varit en genomgående känsla hos de flesta) - var att jag inte skulle prata så mycket. Jag har en tendens att prata mycket, men nu skulle jag vara chill. vilket innebar att jag inte pratade mest i gruppen men lätt topp 4 av 9. så nu vet jag att jag kan prata. ifall jag nu någonsin tvivlat på detta.


det är över. det är så skönt. det fick i alla fall vara över i ett par timmar innan jag satte igång med pluggandet lite lätt igen. snälla låt denna kurs bara vara över så vi kan börja med C-uppsatsen
och faktiskt lägga upp vårt arbete själv. det ser jag fram emot. och att vara med Viktoria.
det ser jag fram emot allra mest!