jag ligger i soffan framför en serie. stickar lite. äter lite chips. börjar läsa i en kursbok, tröttnar
och går till en vetenskaplig artikel. somnar. vaknar igen och börjar om.
Känslan efter en stor inlämning är lite som när en storm har dragit förbi,
det blåste som fan förut och helt plötsligt blev det alldeles stilla och tyst.
Jag vet inte hur jag lyckades! hur jag lyckades att hålla mig så pass lugn.
vi har haft en mega seminariumuppgift, en deltenta visade det sig - något jag inte förstod först.
en uppgift som har fått många att gråta - bokstavligen talat, jag lovar. Jag har morrat, och lagt undan boken.
skjutit upp och haft ångest. fräst tillsammans med kursare för denna jävla boken från 1978 förstår fan ingen.
Och varför ska jag veta vad några gubbar hittade på och tyckte för en jävla massa år sen?
varför behöver jag ha den kunskapen inför C-uppsatsen eller min utbildning i allmänhet?
Det är fan en legit fråga!
Men 01.45 i natt lämnade jag in den. efter att ha suttit i en hel dag - endast med paus för att gå
på filmfestivalen med min själsbalsam Mika. så skönt det var att få in den. vilken underbar känsla.
Viktoria var också här och skrev. det hjälpte faktiskt att ha henne här.
även om vi inte pratade så mycket. men bara att inte vara ensam i denna panik-känsla.
Fast har det varit en panik-känsla? har det varit så mycket ångest? jag kan minnas mycket värre.
jag är förvånad över hur lugn jag har varit. det är märkligt faktiskt.
under dagarnas gång har jag bara sagt till mig själv att jag kommer klara detta,
det kommer gå, det gör det alltid - Kom igen Jonna, you can do it!
Efter 5 timmars sömn gick jag upp för att ha seminarium. även det har jag varit väldigt nervös för. men det gick fin fint. min strategi - då det känns som om jag inte har fattat något eller kan något (vilket uppenbarligen har varit en genomgående känsla hos de flesta) - var att jag inte skulle prata så mycket. Jag har en tendens att prata mycket, men nu skulle jag vara chill. vilket innebar att jag inte pratade mest i gruppen men lätt topp 4 av 9. så nu vet jag att jag kan prata. ifall jag nu någonsin tvivlat på detta.
det är över. det är så skönt. det fick i alla fall vara över i ett par timmar innan jag satte igång med pluggandet lite lätt igen. snälla låt denna kurs bara vara över så vi kan börja med C-uppsatsen
och faktiskt lägga upp vårt arbete själv. det ser jag fram emot. och att vara med Viktoria.
det ser jag fram emot allra mest!
och går till en vetenskaplig artikel. somnar. vaknar igen och börjar om.
Känslan efter en stor inlämning är lite som när en storm har dragit förbi,
det blåste som fan förut och helt plötsligt blev det alldeles stilla och tyst.
Jag vet inte hur jag lyckades! hur jag lyckades att hålla mig så pass lugn.
vi har haft en mega seminariumuppgift, en deltenta visade det sig - något jag inte förstod först.
en uppgift som har fått många att gråta - bokstavligen talat, jag lovar. Jag har morrat, och lagt undan boken.
skjutit upp och haft ångest. fräst tillsammans med kursare för denna jävla boken från 1978 förstår fan ingen.
Och varför ska jag veta vad några gubbar hittade på och tyckte för en jävla massa år sen?
varför behöver jag ha den kunskapen inför C-uppsatsen eller min utbildning i allmänhet?
Det är fan en legit fråga!
Men 01.45 i natt lämnade jag in den. efter att ha suttit i en hel dag - endast med paus för att gå
på filmfestivalen med min själsbalsam Mika. så skönt det var att få in den. vilken underbar känsla.
Viktoria var också här och skrev. det hjälpte faktiskt att ha henne här.
även om vi inte pratade så mycket. men bara att inte vara ensam i denna panik-känsla.
Fast har det varit en panik-känsla? har det varit så mycket ångest? jag kan minnas mycket värre.
jag är förvånad över hur lugn jag har varit. det är märkligt faktiskt.
under dagarnas gång har jag bara sagt till mig själv att jag kommer klara detta,
det kommer gå, det gör det alltid - Kom igen Jonna, you can do it!
Efter 5 timmars sömn gick jag upp för att ha seminarium. även det har jag varit väldigt nervös för. men det gick fin fint. min strategi - då det känns som om jag inte har fattat något eller kan något (vilket uppenbarligen har varit en genomgående känsla hos de flesta) - var att jag inte skulle prata så mycket. Jag har en tendens att prata mycket, men nu skulle jag vara chill. vilket innebar att jag inte pratade mest i gruppen men lätt topp 4 av 9. så nu vet jag att jag kan prata. ifall jag nu någonsin tvivlat på detta.
det är över. det är så skönt. det fick i alla fall vara över i ett par timmar innan jag satte igång med pluggandet lite lätt igen. snälla låt denna kurs bara vara över så vi kan börja med C-uppsatsen
och faktiskt lägga upp vårt arbete själv. det ser jag fram emot. och att vara med Viktoria.
det ser jag fram emot allra mest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar