Jag och Viktoria har spenderat 9 veckor på vår C-uppsats och i tisdags fick vi mejl om att den är godkänd.
Jag har fått frågan om det inte känns jätte skönt att den är inlämnad? Nej säger jag, det kommer vara skönt först när den är godkänd. Så blev den godkänd och jag har fått frågan om det inte känns jätte bra? Nja säger jag, jag vill mest förtränga dessa veckor och att den ens har hänt. För det har varit jobbigt, det har varit tungt och det har varit slitit.
Fast det har varit kul också. det har varit roligt att spendera mycket tid med Viktoria, har sleepovers och bubbelskratta med kramar. det ska inte glömmas. Det har inte bara varit ångest och mörker. även om det kanske är det jag har lättast att minnas. Det har också varit skönt att styra sin egen tid mer. att kunna åka till Falkenberg och Malmö och träffa familj. ha besök av Sandra och 4 dagars minisemester i Skummeslöv med Mika. att själva styra när vi började om morgnarna/förmiddagen. Det sistnämnde har varit livsviktigt för mig då min sömn fuckade ur rätt rejält med 3-4 timmar insomning i perioder och perioder då kroppen behövde 10 timmar sömn. Så det där med att kunna styra när vi började var bra på så sätt. mindre bra för självdisciplin. Det var även bra för att kunna ta skogspromenader (okej det gjorde jag väl kanske sammanlagt i 1-2 veckor bara).
I början av uppsatsskrivandet träffade jag ändå en del vänner. jag skulle nog kanske säga att de 5 första veckorna var relativt okej, då gjorde jag saker och var rätt glad ändå. även fast att jag var stressad, okej riiiiktigt stressad ibland, för att det tog faktiskt 5 veckor innan vi fick utredningarna vi behövde för uppsatsen. och innan dess var det svårt att komma igång ordentligt då vi inte visste hur det riktigt skulle se ut. ångesten kretsade kring det, oro kring hur det skulle bli - om vi skulle få utredningarna eller ej. de 5 första veckorna kanske inte var så enkla ändå? Sen hade vi 3 (!!!) veckor på oss att skriva. och det var tufft. då var det mycket stress och ångest. sen blev det även galet lååånga dagar med 12 timmars pass så hjärnan nästan slutade fungera.
Thank God så lämnade vi in första utkastet 2 dagar för tidigt och åkte på en 10 dagars semester till Fethiye i Turkiet. Det var så jävla välbehövligt. jag var helt utpumpad. Det innebar kanske att vi fick plugga lite mer veckan vi hade på oss efter seminariet, men det var inte lika illa som jag trodde det skulle bli och det var lätt värt det!!
I förrgår sprang vi på varandra på spårvagnen. en rejäl kram och så en sånhär Jonna-Viktoria-high-five. För ja, jag vill förtränga det och jag vill aldrig göra om det - men fuck yää IT'S OVER!!!! We fucking did it!
Jag har fått frågan om det inte känns jätte skönt att den är inlämnad? Nej säger jag, det kommer vara skönt först när den är godkänd. Så blev den godkänd och jag har fått frågan om det inte känns jätte bra? Nja säger jag, jag vill mest förtränga dessa veckor och att den ens har hänt. För det har varit jobbigt, det har varit tungt och det har varit slitit.
Fast det har varit kul också. det har varit roligt att spendera mycket tid med Viktoria, har sleepovers och bubbelskratta med kramar. det ska inte glömmas. Det har inte bara varit ångest och mörker. även om det kanske är det jag har lättast att minnas. Det har också varit skönt att styra sin egen tid mer. att kunna åka till Falkenberg och Malmö och träffa familj. ha besök av Sandra och 4 dagars minisemester i Skummeslöv med Mika. att själva styra när vi började om morgnarna/förmiddagen. Det sistnämnde har varit livsviktigt för mig då min sömn fuckade ur rätt rejält med 3-4 timmar insomning i perioder och perioder då kroppen behövde 10 timmar sömn. Så det där med att kunna styra när vi började var bra på så sätt. mindre bra för självdisciplin. Det var även bra för att kunna ta skogspromenader (okej det gjorde jag väl kanske sammanlagt i 1-2 veckor bara).
I början av uppsatsskrivandet träffade jag ändå en del vänner. jag skulle nog kanske säga att de 5 första veckorna var relativt okej, då gjorde jag saker och var rätt glad ändå. även fast att jag var stressad, okej riiiiktigt stressad ibland, för att det tog faktiskt 5 veckor innan vi fick utredningarna vi behövde för uppsatsen. och innan dess var det svårt att komma igång ordentligt då vi inte visste hur det riktigt skulle se ut. ångesten kretsade kring det, oro kring hur det skulle bli - om vi skulle få utredningarna eller ej. de 5 första veckorna kanske inte var så enkla ändå? Sen hade vi 3 (!!!) veckor på oss att skriva. och det var tufft. då var det mycket stress och ångest. sen blev det även galet lååånga dagar med 12 timmars pass så hjärnan nästan slutade fungera.
Thank God så lämnade vi in första utkastet 2 dagar för tidigt och åkte på en 10 dagars semester till Fethiye i Turkiet. Det var så jävla välbehövligt. jag var helt utpumpad. Det innebar kanske att vi fick plugga lite mer veckan vi hade på oss efter seminariet, men det var inte lika illa som jag trodde det skulle bli och det var lätt värt det!!
I förrgår sprang vi på varandra på spårvagnen. en rejäl kram och så en sånhär Jonna-Viktoria-high-five. För ja, jag vill förtränga det och jag vill aldrig göra om det - men fuck yää IT'S OVER!!!! We fucking did it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar