Hittade detta inlägget i mina utkast - jag minnas inte direkt hur det gick men såhär skrev jag 2015-07-15
Precis som förra sommaren har jag ett uppdrag till mig själv denna sommaren. ett uppdrag för att få mig själv att må bättre. För att öka min livskvalité.
Förra sommarens uppdrag var att skulle jag äta vad jag ville, när jag ville och hur mycket jag ville utan att få några negativa känslor kring det! Detta gjorde jag för att jag insett att det enda jag har hållit på med länge, det enda jag har hållit fast vid är bantning. Mitt första minne av att banta var när jag var 10 år (!!!), förra sommaren innebar det alltså 16 år. inte konstant bantande, då hade jag bara varit ett skelett i guess, men det har hela tiden funnits där. den där besattheten vid vikten. en period gick det långt och jag hade både anorexi och bulimi och gick ner allt allt för mycket. men överlag har det inneburit en konstant medvetenhet om hur min kropp ser ut, att jag hela tiden tyckt att jag varit för tjock - oavsett hur mycket jag vägt och så vidare. mer om allt det där beskrev jag här förra året.
Denna förändring förra sommaren ledde faktiskt till att ätandet inte blev lika ångestladdat för mig som det varit förut. jag mådde bättre och det skedde en förändring kring mat för mig.
Ätandet fortsatte under hösten, inte mycket tränande och ingen våg. så det som också hände var att jag gick upp en del i vikt utan att egentligen märka det så mycket. samtidigt hade jag också shoppingstop så jag upptäckt det egentligen inte förrän jag stod i provrummet för första gången på 9 månader. där fick jag en örfil och så jävla mycket ångest. då fick jag veta att vågen sa att jag vägde ett par kilo över den där viktgränsen jag lovat att aldrig gå över. Det var verkligen svin jobbigt. och jag började lite på noll igen. Skillnaden nu är att den där rösten i mitt huvud som säger du är tjock du är tjock du är tjock får en annan röst som säger emot. som bestämt hävdar du är INTE tjock och so what?! Nu har jag en röst som försöker minska min ångest, som försöker vara snäll mot mig. Jag är långt ifrån framme men framsteg har gjorts och det är alltid något.
Uppdraget fortsätter men denna sommaren har jag ett till uppdrag. Sluta ha prestationsångest och dåligt samvete!
Jag är expert på att bli arg på mig själv och få dåligt samvete över allt jag inte gör och det jag istället gör. alla "borde" och det som inte lever upp till att capre diem, effektivitet utan istället representerar det samhället ser som lathet och så vidare. Känslan och tankarna om att jag borde bli bättre på det, jag borde göra det och jag borde INTE göra det där. Jag bestämde mig för att jag faktiskt inte har några måsten denna sommaren (förutom att jobba). Jag har inget att plugga på hela sommaren. jag måste inte sola bara för att det är sol. jag måste inte börja på min 4-6 A4 långa to do-lista med kläder som ska sys, möbler som ska målas och allt som ska rensas och fixas. Jag måste inte göra något jag inte vill. jag ska bara ta det lugnt och göra vad som faller mig in. jag måste inte vara effektiv. Jag antar att jag måste diska för det blir rätt äckligt annars, men jag måste inte ta allt med en gång eller så ofta.
Inga måsten.
Vilket har varit nice och det har hjälpt att ibland kunna påminna mig själv om det när ångesten kommer.
Men ändå känner jag mig dålig som har sett massa serier och inte börjat på min to do lista. att jag inte tränat eller gjort allt det där somriga. men jag jobbar på det.
Min förhoppning är att denna inställning ska leda till mindre ångest, att inte värdera mig själv så mycket med vad jag presterar och i slutändan att ha enklare att ta tag i saker i höst när jag kommer ha måsten.
Det har faktiskt redan lett till att jag möblerat om i vardagsrummet, wich i love. och kunnat tillåta mig själv att sova ut och ligga i skuggan utan att ha ångest över soltimmarna jag missar.
Precis som förra sommaren har jag ett uppdrag till mig själv denna sommaren. ett uppdrag för att få mig själv att må bättre. För att öka min livskvalité.
Förra sommarens uppdrag var att skulle jag äta vad jag ville, när jag ville och hur mycket jag ville utan att få några negativa känslor kring det! Detta gjorde jag för att jag insett att det enda jag har hållit på med länge, det enda jag har hållit fast vid är bantning. Mitt första minne av att banta var när jag var 10 år (!!!), förra sommaren innebar det alltså 16 år. inte konstant bantande, då hade jag bara varit ett skelett i guess, men det har hela tiden funnits där. den där besattheten vid vikten. en period gick det långt och jag hade både anorexi och bulimi och gick ner allt allt för mycket. men överlag har det inneburit en konstant medvetenhet om hur min kropp ser ut, att jag hela tiden tyckt att jag varit för tjock - oavsett hur mycket jag vägt och så vidare. mer om allt det där beskrev jag här förra året.
Denna förändring förra sommaren ledde faktiskt till att ätandet inte blev lika ångestladdat för mig som det varit förut. jag mådde bättre och det skedde en förändring kring mat för mig.
Ätandet fortsatte under hösten, inte mycket tränande och ingen våg. så det som också hände var att jag gick upp en del i vikt utan att egentligen märka det så mycket. samtidigt hade jag också shoppingstop så jag upptäckt det egentligen inte förrän jag stod i provrummet för första gången på 9 månader. där fick jag en örfil och så jävla mycket ångest. då fick jag veta att vågen sa att jag vägde ett par kilo över den där viktgränsen jag lovat att aldrig gå över. Det var verkligen svin jobbigt. och jag började lite på noll igen. Skillnaden nu är att den där rösten i mitt huvud som säger du är tjock du är tjock du är tjock får en annan röst som säger emot. som bestämt hävdar du är INTE tjock och so what?! Nu har jag en röst som försöker minska min ångest, som försöker vara snäll mot mig. Jag är långt ifrån framme men framsteg har gjorts och det är alltid något.
Uppdraget fortsätter men denna sommaren har jag ett till uppdrag. Sluta ha prestationsångest och dåligt samvete!
Jag är expert på att bli arg på mig själv och få dåligt samvete över allt jag inte gör och det jag istället gör. alla "borde" och det som inte lever upp till att capre diem, effektivitet utan istället representerar det samhället ser som lathet och så vidare. Känslan och tankarna om att jag borde bli bättre på det, jag borde göra det och jag borde INTE göra det där. Jag bestämde mig för att jag faktiskt inte har några måsten denna sommaren (förutom att jobba). Jag har inget att plugga på hela sommaren. jag måste inte sola bara för att det är sol. jag måste inte börja på min 4-6 A4 långa to do-lista med kläder som ska sys, möbler som ska målas och allt som ska rensas och fixas. Jag måste inte göra något jag inte vill. jag ska bara ta det lugnt och göra vad som faller mig in. jag måste inte vara effektiv. Jag antar att jag måste diska för det blir rätt äckligt annars, men jag måste inte ta allt med en gång eller så ofta.
Inga måsten.
Vilket har varit nice och det har hjälpt att ibland kunna påminna mig själv om det när ångesten kommer.
Men ändå känner jag mig dålig som har sett massa serier och inte börjat på min to do lista. att jag inte tränat eller gjort allt det där somriga. men jag jobbar på det.
Min förhoppning är att denna inställning ska leda till mindre ångest, att inte värdera mig själv så mycket med vad jag presterar och i slutändan att ha enklare att ta tag i saker i höst när jag kommer ha måsten.
Det har faktiskt redan lett till att jag möblerat om i vardagsrummet, wich i love. och kunnat tillåta mig själv att sova ut och ligga i skuggan utan att ha ångest över soltimmarna jag missar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar