Söndag
Av någon anledning hade jag grus i ögonen när Preeti kom och hämtade mig 19.30, så pass att jag kunde somna 2 timmar senare. Första gången ever som jag varit den som sovit mest.
Kl 04.15 begav vi oss till flygplatsen, 11.30 Amerikansk tid var vi framme. Det var handskakning med 4 personer som jag aldrig träffat, en jag stött på ett par gånger för flera år sedan, en som jag åker för andra gången med till USA och så Preeti, som jag inte har sett på säkert ett år. Vi mellanlandar och åker snabbt iväg. Jag sover innan flyget ens lyft och när jag vaknar igen så försöker jag att inte fundera över varför vi inte har lyft 30 min efter utsatt avgångstid. Jag ser två nya serier på den lilla tvn. Funderar över om jag borde ha tagit med mig min IPad eller om den är för gammal. börjar längta efter kläder som jag vet att jag har valt bort.
Går på promenad genom flyget med Preeti, för det är en jävla massa timmars flygande. Vi tjuvkikar på first clas och funderar på om det är något en borde prova någon gång. sover ännu mer och tiden går fort.
Framme i ett land som jag har hat-kärlek till. är rejält skraj för tullen och Mino skrattar åt minnen av vad jag sa förra resan för att skämta med tullpersonalen. Men dessa var jätte trevliga och inte alls lika skrämmande som i San Francisco.
Varmt, svettas och mycket väntande innan alla är framme, bilarna och GPSn fixade. Vi lyssnar på nyheterna och terrordådet på en gayklubb i Orlando. detta lands förhållande till vapen är ofattbart för mig. det är skrämmande.
Lägenheten är såklart mindre än vad det ser ut på bilderna och det är sängar för 6 personer, övriga två får ligga på en bäddsoffa. inte riktigt vad vi hade tänkt, men personligen tycker jag att vi tog det som champs. Jag och Mino lyckades inte hitta gymmet men poolen på taket är helt okej ändå. Och vi är här.
Några timmar senare, efter duschar, spring runt och äntligen få känna sig fräsch igen och går alla utom Gurjit ut och äter. Raman fyller 28 år, enligt svensk tid. vi äter på en italiensk restaurang med härlig och snabb personal. Jag och Preeti beställde en överraskningsdrink till Raman där personalen skrivit Happy Birthday Raman på en tallrik med ett ljus och två ur personalen sjöng så fint.
Klockan är inte ens 21 här men folk ligger släkta som ljus. Jag ser mest fram emot att få vila och se morgondagens äventyr.
Jag kom in i landet, det känns bra. att bo trångt skulle kunna vara jobbigt men jag är mest spännande-förtjust över utmaningen. Och jag är här nu, jag är i freaking USA igen!! Helt fantastiskt! Det känns bra, livet känns bra, jag mår bra Puss på er!
Av någon anledning hade jag grus i ögonen när Preeti kom och hämtade mig 19.30, så pass att jag kunde somna 2 timmar senare. Första gången ever som jag varit den som sovit mest.
Kl 04.15 begav vi oss till flygplatsen, 11.30 Amerikansk tid var vi framme. Det var handskakning med 4 personer som jag aldrig träffat, en jag stött på ett par gånger för flera år sedan, en som jag åker för andra gången med till USA och så Preeti, som jag inte har sett på säkert ett år. Vi mellanlandar och åker snabbt iväg. Jag sover innan flyget ens lyft och när jag vaknar igen så försöker jag att inte fundera över varför vi inte har lyft 30 min efter utsatt avgångstid. Jag ser två nya serier på den lilla tvn. Funderar över om jag borde ha tagit med mig min IPad eller om den är för gammal. börjar längta efter kläder som jag vet att jag har valt bort.
Går på promenad genom flyget med Preeti, för det är en jävla massa timmars flygande. Vi tjuvkikar på first clas och funderar på om det är något en borde prova någon gång. sover ännu mer och tiden går fort.
Framme i ett land som jag har hat-kärlek till. är rejält skraj för tullen och Mino skrattar åt minnen av vad jag sa förra resan för att skämta med tullpersonalen. Men dessa var jätte trevliga och inte alls lika skrämmande som i San Francisco.
Varmt, svettas och mycket väntande innan alla är framme, bilarna och GPSn fixade. Vi lyssnar på nyheterna och terrordådet på en gayklubb i Orlando. detta lands förhållande till vapen är ofattbart för mig. det är skrämmande.
Lägenheten är såklart mindre än vad det ser ut på bilderna och det är sängar för 6 personer, övriga två får ligga på en bäddsoffa. inte riktigt vad vi hade tänkt, men personligen tycker jag att vi tog det som champs. Jag och Mino lyckades inte hitta gymmet men poolen på taket är helt okej ändå. Och vi är här.
Några timmar senare, efter duschar, spring runt och äntligen få känna sig fräsch igen och går alla utom Gurjit ut och äter. Raman fyller 28 år, enligt svensk tid. vi äter på en italiensk restaurang med härlig och snabb personal. Jag och Preeti beställde en överraskningsdrink till Raman där personalen skrivit Happy Birthday Raman på en tallrik med ett ljus och två ur personalen sjöng så fint.
Klockan är inte ens 21 här men folk ligger släkta som ljus. Jag ser mest fram emot att få vila och se morgondagens äventyr.
Jag kom in i landet, det känns bra. att bo trångt skulle kunna vara jobbigt men jag är mest spännande-förtjust över utmaningen. Och jag är här nu, jag är i freaking USA igen!! Helt fantastiskt! Det känns bra, livet känns bra, jag mår bra Puss på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar