Moppetur torsdag den 4/5

idag vågade i alla fall jag mig ut på dagen även om jag fortfarande är bränd. låg i skuggan i en timme eller två sen räckte det verkligen. 16.30 vågade vi oss även på 1,5 timmes moppetur runt hela ön. Den är verkligen liten men så galet vacker! Stränderna liksom. Jag älskar att åka moppe. Det är verkligen mysigt, och de kör ändå inte lika crazy när vi sitter på där bak. So that's good..

Människor glodde och vinkade. Barnen var nyfikna och överallt sprang det hundar. Ett gäng pre-teens fnissade över hur vita vi är. Och sa att vi är vackra. Här har de ju solkräm som inte bara skyddar huden utan även gör den vitare. Och i vår värld betalat folk pengar för att bli brunare.

Efteråt badade jag i det fortfarande ljumma havet medans solen gick ner. Vi delade på en pizza och drack drinkar. Nattdopp i poolen och kortspel. En helt okej dag ändå. Life

Solless dag onsdag den 3/5

Eftersom vi måste undvika solen nu när vi har blivit brända läste jag på rummet istället.
Vid skymning tog vi en promenad i byn. Så fint, om en kan ignorera männens blickar.

Vi äter nötter från en av de små butikerna, tittar på blixtarna och pratar om hur vackra molnen och allt här är. Solnedgången var magiskt. På ett annat sätt än i Bohol, som var så vackert. Jag älskar båtarna här. Vet inte hur jag ska kunna lämna detta för Sverige!

Vi spelar kortspel pratar, skämtar och skrattar.
Jag avslutar dagen med lite träning, blir lite galen av att vara så still.

A burn ass day tisdag den 2/5

Vi lämnade hotellet kl 09, traskade ner till stranden och tog en båt ut i havet. En likadan båt som vi tog typ ön, jag älskar de små båtarna. Vi åkte till ett korallrev där en del var över vattenytan, vet inte vad det kallas. Vi snorklade runt och allt kändes mycket närmre än det var, jag var tvungen att känna på revet för att se hur det känns.
Stopp 2 var ett landskap av korallrev, så vackert. Det var som att kolla ner i ett mega stort levande akvarium. Vi hade flytväst så jag låg bara på ytan, flöt med vattnet och kollade ner. Korallrev så långt ögat kunde nå. Där blev jag mer såld på att försöka rädda miljön. Vi hittade Nemo, blåsfisk och massa mer.
Tredje stoppet var att snorkla vid ett japanskt skepp från andra världskriget som låg under havsytan. Det är häftigt att det finns kvar, samtidigt som det är skrämmande att det så många år senare finns kvar.
En fin upplevelse, om jag gör en till sådan här resa ska jag skaffa dykarlincens.

Enda minus var att vi brände oss. Vi har varit så duktiga med att smörja in oss med solfaktor 50 och legat i skuggan. men äsch de 10 min som det var mellan varje stopp solade vi på båten och blev såklart brända.. Även när vi snorklade blev vaderna brända vilket jag inte tycker är vårt fel. Vi var tillbaka till 12 men det blev inget solande som vi tänkt efter middagen. Istället däckade vi i sängen och försökte kyla ner oss. Pratat i massa timmar. Rätt mysigt ändå, även om huden brinner lite.

1 maj utan demonstration men med ö byte

En ny vecka och vi lämnade Cebu för den lilla ön Malapascua.
Vi beställde taxi genom hotellet i Malapascua och det är två män som hämtar oss. Vi är två kvinnor i ett främmande land där vi inte kan språket, lagarna eller våra rättighet. Det skrämmer mig, gör mig trött och arg hur omedvetna och ohänsynslösa män är - de två hämtar oss och ger ingen förklaring till varför. Därför att män är fullkomligt omedvetna och/eller ovilliga att förstå att deras närvaro är ett hot mot kvinnor och att två män istället för en man innebär ett dubbelt hot för oss. Vi får ingen förklaring till varför de är två stycken, antagligen var den ena sällskap till föraren.
Nästintill varje gång en pratar med män (eller att de hör diskussionen) om att mäns närvaro är ett hot mot kvinnor bemöts en av ilska från män - inte ilska över att vi lever i en sådan sjuk värld att detta är kvinnors verklighet, utan ilska över att vi har mage att se på dem som hot. Över att de känner sig kränkta för att de upplever att de blir straffade för vad en grupp inom deras grupp gör. Att vi upplever dem vara ett hot bemöter de ironiskt nog med ilska - som definitivt är hotfullt. Det första skyddet jag använder mot främmande män är att ignorera dem när de pratar med mig på gatan, jag tar inte ögonkontakt (vilket går emot den snälla, trevliga kvinna samhället har uppfostrat mig till) och jag sparkar mig själv varje gång jag gör det som är mest naturligt för mig - att le stort när jag tackar för något.
Snälla män lyssna på oss, inse att det är ni som måste förändra er inte vi. Ni har en hjärna, två öron och en mun - använd dem! I den ordningen tack.

Allt gick bra. Tre timmar och enda lite oroliga var när de stannade till för att köpa nötter utan att förvarna eller säga vad de skulle göra. De var trevliga och erbjöd oss nötter, men igen ingen reflektion.
Den sista biten åkte vi med en mysig båt som tog oss till stranden där hotellet ligger. Jag älskar att för att komma av och på båten var vi tvungna att gå i vattnet och balansera upp för en planka som om vi vore pirater.
Båtturen var så fin, men full disclosure så har vi vant oss vid en standard som detta hotellet inte når upp till. Men jag gillar ändå att komma närmre ölivet och att vi kan röra på oss utanför hotellet, vilket vi blivit avrådda att göra i Cebu pga otryggt och inte gjorde i Bohol därför att vi älskade hotellet och hade ett behov av att gå ner i varv.
Det är fascinerande hur synkade vi har varit under resan då vi velat slappa eller nu när vi vill hitta på mer saker. Verkligen sjukt skönt att inte behöva ha en diskussion kring det.

Efter middagen strosade vi runt hörnet till små butiker/stånd - love it, har saknat sådana som fanns i Bali - och vinkade tillbaka till barnen, undvek männens blickar (på tal om män, det första en man sa när jag gick på stranden påväg till hotellet var You're beautiful). Vi köpte en sarong till Ellen och tittade på det vackra i området, båtarna och stranden. Nya äventyr är på g.

Big ass mall söndag den 30/4

På vår sista dag tog Eureka med oss till Cebus största shopping mall - flera våningar men vi orkade inte mer efter typ 3 timmar. Blev helt till mig av att de hade Forever21, försvann där inne i någon timme men tyvärr var det mycket som inte passade så blev bara två linnen.
Utsikten och vattenlekplatsen fanns på taket på shopping mallet. Det är galet varmt här så det behövs verkligen, det var mysigt att höra barnskratt och tjut när de sprang runt under vattnet. Så fint i allt det tråkiga som shopping malls alltid är.

På kvällen åt jag och Ellen gott, pratade och jag tittade på serien Dear White people - serietiiiiips!!!

Min välbehövliga dag i sängen lördag den 29/4

Hela denna dagen låg jag i sängen och tittade på Frequency, thank God for Netflix. Beställde mat till rummet och bara försvann in i en annan värld. Jag behövde det efter urladdningen dagen innan. Så underbart att ha det som alternativ!

Äventyren fredag den 28/4

Att gå upp kl 03.30, ja det var icke roligt. Att dessutom inte kunna sova i bilen, som jag har gjort allaandra bilturer under hela resan, sög. Tre timmar bort kom vi, jag, Ellen och Eureka,  till Oslob där vi betalade för upplevelsen, snorkel utrustning, simfötter och kamera. En liten väntan senare åkte vi ut i en liten kanot liknade sak som tre män paddlade.
Jag erkänner att det var sjukt läskigt att hoppa i, en sekund övervägde jag att inte göra det och fick lite panik när första valhajen kom simmande. Vilket knappast är märkligt då det både är världens största haj och dessutom den största levande fiskarten. But I did it! Jag som slutade bada i det svenska havet därför att jag var så rädd för vattendjur, speciellt hajar! Men det var verkligen kul, när jag kunde svälja paniken och sluta tänka på att det var hajar runt omkring mig.
Det stod på flera skyltar att en skulle hålla 4 meters avstånd men det var omöjligt när de själva simmade så nära. En smällde t o m till mig med sin bakfena och jag bah Move bitch, get out the way, Get out of the way bitch, get out of the way! Eller något..

Vattnet var så salt att det kändes som att få massa små bett om och om igen. Intressant. En halvtimme gick, vi såg flera hajar och när vi inte gjorde det så posade jag för kameran - första gången jag har en undervattens kamera, måste ju roa mig på något sätt.

Hade dock ej simmat med hajarna igen därför att det inte var som vi trodde - jovisst var de fria och fick mat, men alldeles för mycket turister på för liten yta tycker jag.

En två timmars bilfärd och en mopedfärd ut i djungeln. Där gjorde vi något annat som innehöll något jag är rädd för - höjder. Jag som är höjdrädd hoppade 10 meter ner i vatten, med stark ström som stoppades av stora stenar.. Canyoneering är absolut bland det roligaste och häftigaste som jag har gjort! Vi hoppade ner för vattenfall, flöt i strömmen genom grottor, klättrade och åkte ner för stenar. Jag som älskar att hoppa och klättra på stenar. Jag var verkligen ett enda stort leende - sjöng och smådansade på klipporna och sa att jag skulle ge bort min förstfödde för detta. Kan inte beskriva hur coolt det var. Ville göra om det så fort vi var klara. Djungeln var ofantligt vacker och på en av bilderna ser ni lite människor som står på en klippa - det är barn i typ 8-12 års åldern som hoppade rakt ner från typ 15 meters höjd utan något skydd alls. Jag blev livrädd, och imponerand.

Det var verkligen fantastiskt och på två ställen kunde vi hoppa flera gånger och jag körde på! Sista hoppet ångrar jag dock då jag fick in vatten i näsan och öronen och fick lock för öron vilket gjorde så ont att jag grät i bilen hem.. Den smärtan plus en enorm trötthet plus att 3/4 delar av bilderna och 90 % av filmandet från canoyeeringen var förstörd gjorde mig rejält ledsen. Sjukt tråkigt att avsluta en sån fantastisk dag så.