Att gå upp kl 03.30, ja det var icke roligt. Att dessutom inte kunna sova i bilen, som jag har gjort allaandra bilturer under hela resan, sög. Tre timmar bort kom vi, jag, Ellen och Eureka, till Oslob där vi betalade för upplevelsen, snorkel utrustning, simfötter och kamera. En liten väntan senare åkte vi ut i en liten kanot liknade sak som tre män paddlade.
Jag erkänner att det var sjukt läskigt att hoppa i, en sekund övervägde jag att inte göra det och fick lite panik när första valhajen kom simmande. Vilket knappast är märkligt då det både är världens största haj och dessutom den största levande fiskarten. But I did it! Jag som slutade bada i det svenska havet därför att jag var så rädd för vattendjur, speciellt hajar! Men det var verkligen kul, när jag kunde svälja paniken och sluta tänka på att det var hajar runt omkring mig.
Det stod på flera skyltar att en skulle hålla 4 meters avstånd men det var omöjligt när de själva simmade så nära. En smällde t o m till mig med sin bakfena och jag bah Move bitch, get out the way, Get out of the way bitch, get out of the way! Eller något..
Vattnet var så salt att det kändes som att få massa små bett om och om igen. Intressant. En halvtimme gick, vi såg flera hajar och när vi inte gjorde det så posade jag för kameran - första gången jag har en undervattens kamera, måste ju roa mig på något sätt.
Hade dock ej simmat med hajarna igen därför att det inte var som vi trodde - jovisst var de fria och fick mat, men alldeles för mycket turister på för liten yta tycker jag.
En två timmars bilfärd och en mopedfärd ut i djungeln. Där gjorde vi något annat som innehöll något jag är rädd för - höjder. Jag som är höjdrädd hoppade 10 meter ner i vatten, med stark ström som stoppades av stora stenar.. Canyoneering är absolut bland det roligaste och häftigaste som jag har gjort! Vi hoppade ner för vattenfall, flöt i strömmen genom grottor, klättrade och åkte ner för stenar. Jag som älskar att hoppa och klättra på stenar. Jag var verkligen ett enda stort leende - sjöng och smådansade på klipporna och sa att jag skulle ge bort min förstfödde för detta. Kan inte beskriva hur coolt det var. Ville göra om det så fort vi var klara. Djungeln var ofantligt vacker och på en av bilderna ser ni lite människor som står på en klippa - det är barn i typ 8-12 års åldern som hoppade rakt ner från typ 15 meters höjd utan något skydd alls. Jag blev livrädd, och imponerand.
Det var verkligen fantastiskt och på två ställen kunde vi hoppa flera gånger och jag körde på! Sista hoppet ångrar jag dock då jag fick in vatten i näsan och öronen och fick lock för öron vilket gjorde så ont att jag grät i bilen hem.. Den smärtan plus en enorm trötthet plus att 3/4 delar av bilderna och 90 % av filmandet från canoyeeringen var förstörd gjorde mig rejält ledsen. Sjukt tråkigt att avsluta en sån fantastisk dag så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar