En ny vecka och vi lämnade Cebu för den lilla ön Malapascua.
Vi beställde taxi genom hotellet i Malapascua och det är två män som hämtar oss. Vi är två kvinnor i ett främmande land där vi inte kan språket, lagarna eller våra rättighet. Det skrämmer mig, gör mig trött och arg hur omedvetna och ohänsynslösa män är - de två hämtar oss och ger ingen förklaring till varför. Därför att män är fullkomligt omedvetna och/eller ovilliga att förstå att deras närvaro är ett hot mot kvinnor och att två män istället för en man innebär ett dubbelt hot för oss. Vi får ingen förklaring till varför de är två stycken, antagligen var den ena sällskap till föraren.
Nästintill varje gång en pratar med män (eller att de hör diskussionen) om att mäns närvaro är ett hot mot kvinnor bemöts en av ilska från män - inte ilska över att vi lever i en sådan sjuk värld att detta är kvinnors verklighet, utan ilska över att vi har mage att se på dem som hot. Över att de känner sig kränkta för att de upplever att de blir straffade för vad en grupp inom deras grupp gör. Att vi upplever dem vara ett hot bemöter de ironiskt nog med ilska - som definitivt är hotfullt. Det första skyddet jag använder mot främmande män är att ignorera dem när de pratar med mig på gatan, jag tar inte ögonkontakt (vilket går emot den snälla, trevliga kvinna samhället har uppfostrat mig till) och jag sparkar mig själv varje gång jag gör det som är mest naturligt för mig - att le stort när jag tackar för något.
Snälla män lyssna på oss, inse att det är ni som måste förändra er inte vi. Ni har en hjärna, två öron och en mun - använd dem! I den ordningen tack.
Allt gick bra. Tre timmar och enda lite oroliga var när de stannade till för att köpa nötter utan att förvarna eller säga vad de skulle göra. De var trevliga och erbjöd oss nötter, men igen ingen reflektion.
Den sista biten åkte vi med en mysig båt som tog oss till stranden där hotellet ligger. Jag älskar att för att komma av och på båten var vi tvungna att gå i vattnet och balansera upp för en planka som om vi vore pirater.
Båtturen var så fin, men full disclosure så har vi vant oss vid en standard som detta hotellet inte når upp till. Men jag gillar ändå att komma närmre ölivet och att vi kan röra på oss utanför hotellet, vilket vi blivit avrådda att göra i Cebu pga otryggt och inte gjorde i Bohol därför att vi älskade hotellet och hade ett behov av att gå ner i varv.
Det är fascinerande hur synkade vi har varit under resan då vi velat slappa eller nu när vi vill hitta på mer saker. Verkligen sjukt skönt att inte behöva ha en diskussion kring det.
Efter middagen strosade vi runt hörnet till små butiker/stånd - love it, har saknat sådana som fanns i Bali - och vinkade tillbaka till barnen, undvek männens blickar (på tal om män, det första en man sa när jag gick på stranden påväg till hotellet var You're beautiful). Vi köpte en sarong till Ellen och tittade på det vackra i området, båtarna och stranden. Nya äventyr är på g.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar