10 meters klipphopp och blixtrar fredag den 5/5

Jag försökte mig på att sola på morgonen, men redan 9.30 var det för vart även i skuggan. Eurika har sagt att det är som varmast på morgonen och det kan jag tro på. Så jag simmade några varv i poolen och tog en promenad i byn för att inhandla nötter. Det är verkligen litet här, vår mopedförare igår sa att det bor 1000 personer här. Det är mycket barn som leker, killar på mopeder och människor som sov i skuggan mitt på dagen. 

Jag retreatade till vårt rum med AC och min påse nötter. Vid 14 gjorde jag ett nytt solförsök, insmord med solfaktor 50 från topp till tå. 30 min senare var jag så svettig att det såg ut som att jag hade badat... Gick ner till havet istället. Det ljumma, vackra havet med båtar och långgrund strand. 

Vi åt middag på en ny restaurang vid havet, en av tre restauranger typ. Kände för svensk mat så åt Pad Thai - nära nog. Det var mysigt att sitta där och prata. Speciellt för att jag såg så cool ut.

Kl 17 hämtade vår mopedförare oss. Jag älskar att åka moppe, att titta runt omkring och prata med Ellen om vad jag ser. Vi åkte till klippan som en turist berättat om. Jag var så excited. 

Chauffören sa att jag skulle vara försiktig, Ellen frågade om jag var säker och jag skrattade glatt och självsäkert jaaa...Sen kom vi fram. Där stod jag och tittade rakt ner, då kändes det inte som några 10 meter. Jag stod där i två minuter och tänkte HELL NO!! Som vanligt kommer jag sen på att Just det jag är höjdrädd. 

Ellen äggade på och skrattade. Jag försökte andas och skakade i kroppen - sen räknade jag ner och HOPPADE!!! 10 meter ner i havet som drar och klippor som är nära

Jag skulle inte ha skrikit för att ha öppen mun var inte en bra idé. Jag föll dessutom lite bakåt så jag kunde bara simma lite med armarna. "Are you okay?" "Yes" kraxade jag och spottade vatten. I videon hör jag hur Ellen skrattar.

Jag simmade runt klippan och kände hur ont jag hade på röven och ena överarmen. En kvinna stod i vattnet och vi pratade om att hoppa. Hon hävdade att hon var feg som väntade i 10 minuter innan hon hoppade, jag tycker tvärtom att det är vad som gör henne modig - att hon inte vågade men gjorde det ändå! Ord till mig själv att minnas! 

Det gjorde jävla ont, men vafan nu när jag hade gjort det en gång måste jag göra om det! ... Väl uppe på klippan igen började det blåsa allt mer, Ellen undrade om det var okej att hoppa ändå, mopedmannen sa att det inte var något problem. Ett rejält jävla dunder muller hade hörts då jag var i vattnet och nu medans jag stod där och samlade mod öppnade himlen sig. Efter en minut var vi dränkta. Mina kläder var lika blöta som om jag hade badat med dem. Det blåste så mycket och regnade så hårt att jag knappt kunde se och därför knappt gå. Denna plötsliga fullkomliga väderomställning var fantastisk. Trots regnet sa mannen att han kunde han köra och frågade vart vi ville åka. Vi skrattade och sa hem. Genom all sand och brist på en "riktig" väg höll vi i oss och kände hur lukterna runt omkring oss förändrades av regnet. Det känns synd att det bara blev ett hopp men kanske bäst att quite while I'm still ahead..

Kvällsmat på restaurangen bredvid med utsikt över havet. Det blixtrade i 3-4 timmar, även när det inte regnade och endast ett muller hördes. Varje gång det blixtrade till kunde vi se havet och båtarna som att en strålkastare satts på i himlen.

En riktig upplevelsedag!
Jag har förövrigt två blåmärken på varsin skinka, det största är lika brett som min handflata. Behöver jag säga att det gör svin ont att sitta?! Så går det när en landar fel. Men jag är så glad att jag hoppade!