Vår sista dag i Malapascua åkte vi i 2 timmar på en fullpackad båt till en miniliten vacker ö, Kalanggaman. Ett litet paradis. Det var så fint. Jag prövade på att snorkla men såg bara 2-3 meter framför mig och tröttnade jag snabbt. Jag hittade inga korallrev som skulle vara där men fiskarna simmade rätt nära. Det var dock svårt att blir imponerad efter hur vackert och långt vi kunde se i det klara vattnet då vi snorklade senast.
Istället solade vi och njöt. Genom båtarrangemanget beställde vi en vegetarisk middag - med kött..
Vilken ofantligt vacker ö. och seriöst svin liten. Det är ju bara att titta på bilderna!
Jag och Ellen funderade kring om vi nu vant oss vid allt det vackra. Men nej havet fängslar mig. Vet inte hur jag ska kunna uppskatta det svenska havet igen efter att ha sett detta klara och vackra havet.
Påvägen tillbaka låg jag på däck och solade. Underbart, även när det skvätte upp så mycket vatten att jag blev genomblöt.
Påvägen tillbaka låg jag på däck och solade. Underbart, även när det skvätte upp så mycket vatten att jag blev genomblöt.
Tillbaka på hotellet badade jag i poolen, pratade med mamma över whatsapp i den inte allt för fungerande wifi anslutningen. Jag blev masserad och kvinnan undrade vad fan jag gjort med röven, jepp det är bara mina blåmärken..
I morgon flyger vi till Palawan och nya äventyr. Jag har gillat denna lilla ö. Den är fin, solnedgångarna är magiska och jag älskar att den är liten och att åka moped. Önskar dock att vi inte bränt oss så att vi kunnat vara ute mer.
Detta är uppriktigt hur stor ön är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar