"Du fullkomligt krossade mig och slet sönder mig..."


ja jag skrev de orden, som jag aldrig trodde jag skulle få ur mig, och det känns som en upprättelse. 
det känns som om jag sparkat uppåt. försvarat mig själv. det känns bra. jag känner mig stolt. som om jag kramar mig själv och äntligen kan erkänna högt att jag förtjänade bättre. det känns som om jag åkt tillbaka i tiden och försvarat mig själv. det kändes som en början till att börja läka. ett litet steg. det är så ofantligt smärtsamt, men samtidigt känns det bra. för jag backade inte och jag vek mig inte. mot dig.

ett stycke syster och brorson

tentan fortsätter. jag är ändå rätt stolt över hur mycket jag har faktiskt suttit med den. Mellan 5-9 timmar varje dag. dock är min hjärna så dimmig och jag kan inte riktigt fånga tankarna eller ta in det jag läser så det går långsamt och frågan är hur bra det blir. men jag tuggar på, kämpar på och även detta ska nog gå.
Tror bestämt att det är bra att jag åker hit när det är tentadags. här får jag mat och godis och ett stort hus att andas ut min tentaångest i. sen blir även pluggupplägget bra. jag sitter ett par timmar under dagen, päronen kommer hem under eftermiddagen/kvällen - talas vid lite med dem och sen sitter jag ett par timmar till innan jag lägger mig runt 01.
och sen börjar dagen om.

Fast idag så var det en mkt bättre dag. för idag kom två av världens finaste människor hit. Min kära lillasyster tog tåget upp från Malmö tillsammans med min brorson. hon är ju lite av hans nanny nu när hon flyttat dit och hon är verkligen så naturligt underbart fin och bra med barn.
Pappa hämtade dem och Edvin fick såklart busa, fnittra och skratta åt pappa som hoppade upp och ner, sprang runt, gömde sig och levde ut full-on clown för att underhålla denna going.
jag kramade mest på syster, pratade och skrattade ikapp åt tossingarna. fina fina människor.
Barnskratt är det bästa ever, men att höra Tildas snabbtänkta skämt, hennes skratt och att gadda ihop mig med henne mot mamma är banneme fint det med.

5 timmar in i pluggandet och jag börjar bli rejält rastlös. kanske gå upp och joina Tilda och mamma för filmkväll med godis och sen ta tag i det igen ey. kvällen är ju ung.

Falkenberg

det här med att vara i Falkenberg är lite konstigt. det är märkligt att äta frukost och se ut över den trädgård som jag har sprungit, julat, lekt Spice Girls och hoppat höjdhopp i. och nu sitter jag här som vuxen och bara njuter av hur träden berättar att det har blivit höst.
Det är med kärlek jag tittar på dörren ut till mitt rum. Från början ett förråd menm som är omgjort till ett sovrum och det var min räddning på så många sätt. min trygghet. Jag kan inte annat än titta på den med kärlek och överflödas av minnen från alla sleepovers med vänner som inte finns kvar i mitt liv och med vänner som sedan länge är borta, med personer jag har ett smärtsamt historia med men just nu tittar jag på allt med ett leende. Alla dessa relationer och berg-och-dal-banor. Mitt rum där jag har gråtit, skrikit, skrattat och älskat livet. Mitt rum där kläderna låg överallt, där jag hade för mycket saker och som var så mysigt.
Det är så märkligt att gå ut och gå i området jag har gått så länge jag kan minnas. Förbi min lågstadie-och mellanstadieskola som jag gick till med min bästis, där jag bytte bästis flera gånger om. Där jag brände ett gäng brev, papper och en kanin ifrån ett ex. Där jag snattade, rökte och kysstes/hånglade för första gången.
Det är märkligt att gå förbi röda husen och minnas alla vänner jag haft där. de olika åldrarna jag har sprungit där. det finns så mycket minnen överallt. verkligen överallt.
men just nu känns det rätt lugnt. just denna morgonen är rätt lugn. och det tänker jag njuta av... för att sen förstöra med mer tentaplugg. jepp jepp.

 2007-05-09 utanför röda husen

2008 de där månaderna jag gick helt utan smink

 2009 strax innan jag flyttade till Göteborg

igår, som i fredag, var det sista dagen för denna kursen. det innebar egentligen sovmorgon men jag drog mig upp ur sängen för att äta frukost i stan med tjejerna och fira Lottas födelsedag. och sen var det kursutvärdering och tenta utlämning. jag försöker att upprepa för mig själv om och om igen att jag kommer klara tentan, att det kommer gå bra.
Jag fick ett infall och åkte ner till mina föräldrar. Helt ärligt så är inte livet en dans på rosor just nu, utan till och med rätt jobbigt. så det är skönt att vara här i huset där allt är så bekant, där jag kan prata med mamma, äta god mat och försöka slappna av.
Min kära pappa har köpt en super fin gitarr till mig. åååh mys med gitarr. dock har jag ju tålamod som en, ja vet inte vad, men inte är det mycket i alla fall. men jag har klippt naglarna på vänster handen och anser nu att jag har gjort mitt och borde kunna spela som en gud. Riktigt så är inte verkligheten, men jag har typ lärt mig att spela Tom Dooley. Den är ju svin enkel kan man tro, eller är den när man kan, men jag behöver träna på att byta ackord and all that. men det tar sig. Får väl se hur länge jag har tålamod till att försöka lära mig.

Jag tänker ge mig själv en klapp på axeln för jag har faktiskt varit duktig idag. 6 timmar spenderade jag med att plugga. få ihop mina anteckningar med lärarnas PP från föreläsningarna, vilket inte har varit det enklaste då de har gjort fel och så vidare. I vilket fall som så har jag börjat i alla fall. det är det bästa man, i alla fall jag, kan göra. börja direkt så att ångesten inte biter tag i mig och får mig att skjuta upp det ännu mer.
Så jepp dagens bedrifter är att spela gitarr och plugga.

jag borde egentligen kanske sova. istället har jag fastnat i förra året. i min blogg och livet lät riktigt bra då. skolan och hösten värmde verkligen. Jag hade fina vänner som värmde även de. det gör mig glad att läsa om det. det känns hoppingivande faktiskt.

tidig tidig morgon

idag vaknade jag kl 06. inte för att jag ville utan för att jag drömde någon mardröm, som jag såklart glömt nu, men den gav mig sån oro i kroppen att jag inte kunde somna om och jag flyttade mig till soffan, tända ljus, varm oboy och Greys Anatomy. jag har passat på under sjukdomen att börja se om från första säsongen. helt otroligt att det är uppe i 11e säsongen nu och att se vilken skillnad det är i sjävla serien och i karaktärerna.
men jag tröttnade, kollade bilder från Bali, bloggade och lyssnade på lite lugn go musik. för ovanlighetens skull har jag också tittar på lite kort på bloggar, brukar nästan aldrig göra det annars och då endast Sandras blogg för att följa hennes liv och singelbloggen för att få mig några skratt. förr la jag en jävla massa tid både på min två förgående bloggar och på att läsa andras bloggar. nu tröttnar jag snabbt och vill inte lägga min tid på det, men ibland är det lite mysigt.

Igår fick jag ett tecken på att jag börjar bli frisk för jag ville inte sluta se serier, hittade youtube klipp och längtade inte efter sängen. jag är dock fortfarande inte frisk men bättre. åh pretty pretty please låt det fortsätta
trots att huvudet bankar och jag vaknade efter 5 timmars sömn så älskar jag tidiga morgonar när stressen flåsar mig i nacken och när jag inte måste gå upp utan vaknar av mig själv. jag älskar lugnet, tända ljus, solen som sakta går upp och att lyssna på tickandet från mitt fina väggur.
detta kommer bli en bra dag, en lugn och härlig dag, det känner jag på mig. det behövs inför de kommande två veckorna som jag vet kommer vara stressande, jobbiga och ångestfyllda pga skolan.

Minnen från Kuta och Lovina

Igår fick jag en sådan stark längtan efter Bali. Värmen, stressfriheten och att ha en månad på sig att göra ingenting och allt. idag orkar jag inte gå igenom de tustentals bilder, bokstavligen talat, som jag tog på Bali så detta är endast ett urval från första omgången i Kuta och dagarna i Lovina.
Jag saknade att sitta på fik eller surfar restaurangen bredvid hotellet i Kuta och lyssna på regnet utanför med Sandra. att gå runt och fota, ha room service, den fina naturen och allt som är annorlunda. Jag saknar att ligga vid poolen i Lovina, läsa, bada och upptäcka att den där högljudda tysken bredvid läser min favorit Steig Larssons Millennium bok.
Jag saknar det stora rummet på Lovina som vi uppskattade extra mycket för att det varit så trångt i Kuta. alla färger och att se att barnen på Bali posar precis likadant som de i Sverige.
Jag saknar semestern och att inte ha något som hänger över mig. jag saknar äventyret och en värme som gjorde att air condition kändes som en gåva från Gud. jag saknar att spendera timmar med att prata med Sandra, få insikter och dela känslor och tankar. att vi i en månadstid alltid hade något att prata om och dela med oss av, för trots att vi pratat så mycket så tog orden ändå aldrig slut. Jag saknar att ligga i sängen bredvid henne med min dator och säga ingenting alls.

en fantastisk resa

döende av förkylning

blev sjuk i tisdags. lite halsont sådär. sen bröt helvetet lös. igår låg jag i mitt sovrum i fullkomligt mörker för det gjorde för ont i huvudet att ha något ljus alls i närheten... den timmen spenderade jag med att prata med mamma, som hon hävdade att då måste det vara riktigt illa. jag tyckte det var trevligt att prata med henne, men okej här tar vi saker som vi själva vill..
Jag vet att jag är sjuk när jag inte vill se några serier, inga filmer, inte hittar något roligt på youtube, inget på facebook eller ens vill slappa överhuvudtaget. När jag inte är det minsta sugen på det utan istället är sugen på att gå till gymmet, städa lägenheten, diska eller bara komma ut och träffa folk, jepp då är det illa. Dessutom har jag inte varit sugen på någon mat eller onyttigheter. har såklart ätit både glass, chilinötter och chocklad - inte för att jag varit sugen utan för att det är synd om mig.
Denna veckan behövde jag bara spendera 1 timme i skolan och resten av veckan skulle jag ju ha träffat kompisar, pluggat och njuta av att faktiskt kunde andas lite. istället har jag varit en fånge i min lägenhet, försökt "vila", inte kvävas av mitt egna snor, undvika ljus som en vampyr och druckit oboy - mitt enda ljuset i eländet. det enda positiva med att vara så extremt sjuk är att det inte har funnits plats för någon annan känsla alls - så nästan en helt ångestfri vecka när jag har mens - det ni!
Tur nog satt jag och Viktoria igång med vårt arbete redan i tisdagskväll och gjorde större delen av jobbet, we kick ass. sen tog vi resten över telefon på onsdagen. efter det var jag utslagen resten av dagen.
Skulle ha jobbat i helgen, ni vet tjäna pengar och sådär. men istället för att jobba 9-18.15 och få dubbelt betalt fick jag ta karensdag idag.. fun.
idag har det varit bättre. vilket är så jävla skönt att jag tror jag snart börjar sjunga. har t o m kunnat plugga i över 3,5 timme. fått gjort en grej jag legat efter med och haft mega ångest över. så underbart skönt alltså!
Jag hoppas så innerligt innerligt att jag blir ännu bättre i morgon. kanske t o m är frisk. Nästa vecka är varje jävla dag obligatorisk och vi börjar 08 så jag får fan inte vara sjuk. och på fredag kommer tentan. så egentligen har väl denna veckan varit den bästa veckan att vara sjuk..
poängen i alla fall är att det är synd om mig. ifall något missat det.

nya håret

det har blivit en del hårändringar det senaste. Förra sommaren klippte jag av ca 3-4 dm hår. Jag har svårt för att vänja mig vid hårförändringar. både mina egna och andras. så det tog ett tag, men nu är jag glad att jag gjorde det. jag trivs riktigt bra i det.
Så för typ 1,5 månad sen blev jag lite impulsiv när Lovisa var här och jag gick från att ha det där mörk röda/bruna håret jag haft i 6 år till att bleka och lägga i en guldig färg. Jag hade övervägt blont i över ett halv år men blont blev det ju inte. men man kan ju inte ha samma hårfärg i mer än 6 år. right? så i min envishet behöll jag färgen fast att jag inte riktigt till 100 % trivdes. jag tyckte själv att jag var snyggare i det mörka. men som sagt 6 år (och ja envishet). Så kom jag på det där med ombré. bästa kompromissen, då kan jag ju ha både och!
Så nu sitter jag är med ett hår som vill göra slut med mig för jag har blekt det tre gånger på 1,5 månad. Jag kan igen inte bestämma mig för om jag gillar det eller inte. eller jag hade nog bestämt mig för att jag inte gillade det. det blev ju inte alls som jag tänkt. Men när jag gick till min frisör och visade bilden jag hade tänkt så sa hon det flera andra sagt tidigare att det är visst som på bilden. Inte alls så akut som jag trodde. jag trodde hon skulle ta i mina slitna toppar och viska till mitt hår att hon förstår att det vill göra slut med mig så som jag misshandlar det. istället blir det kanske lite mer färger för att få en mer övergång och mer än två färger som det är nu. Dock kommer färgning tillsammans med klippning kosta över 1000 kr så jag väntar en vecka eller så. låter mig själv vänja mig lite mer. det kommer bli första gången i mitt liv som jag kommer lägga så mycket pengar på mitt hår i en klump. men vafan jag har redan lagt över 500 spänn för att få det såhär, då kan jag väl lägga 1000 kr till för att få det som jag vill ha det. så slipper jag bita mig själv i läppen och titta ängsligt i spegeln när jag granskar mitt hår.

nu ska jag dra mig hem till Viktoria. idag ska vi börja titta på den utredningen vi idag fick inforamtion kring som vi ska skriva under veckan (inga föreläsningar eller tidigare morgnar woho).
Viktoria är den där goa tjejen som såg mig i föreläsningssalen idag på håll och utropade MEN GUD VAD FINT DET BLEV!!! så jag tackade lite förläget, blev röd i ansiktet, kollade ner i marken och drog med mig Anna till att sitta längst fram. söta härliga människa.

Södertälje hos BästisÄlskis

det är så härligt att prata i timmar för att sen vara tyst lika länge. att dricka chai och dela känslor. lyssna på alla henne härliga tankar och höra henne andas ut Du är min bästa vän. alla fina ord. all kärlek. den där närheten och ärligheten. Ja allt det där underbara som hör till att vara med Älskis.
vi har vilat, vi har gått runt i den lilla staden och vi har färgat mitt hår i två dagar så jag tror att mitt hår snart gör slut med mig.
Jag känner mig alltid så välkommen när jag kommer hem till Älskis och Hugo. inte alls som att jag tränger mig på eller tar av deras tid tillsammans. det känns lite speciellt och jag uppskattar det verkligen.
De där två fina människorna ska få ett barn ihop och jag är så spänd på att bäbisen ska komma. det är så kul, men också så konstigt att min Sandra ska bli mamma. men hon har alltid varit så mammig så samtidigt är det så självklart. Jag ser så mycket fram emot att de flyttar tillbaka i Göteborg och vi äntligen kan bo i samma stad igen. att fortsätta växa upp tillsammans och dela våra liv så som vi gjort i över 10 år.
min BästisÄlskis.

Torsdag den nionde oktober 2014

Min fina mamma kom hem till mig med skinande färger och sin underbara parfym som luktar trygghet. under förmiddagen hade hon föreläst i Halmstad och jag är sååå stolt över henne. Hon har aldrig gjort det förut och jag tycker det är sjukt imponerande. då säger denna underbara människan
- Jag vill våga vara modig, inte duktig.
Det där med att vara duktig sitter hårt i henne och i mig. så just den där meningen var så fin. för det viktigaste är inte att vara duktig, att det alltid ska bli perfekt eller att det ens ska bli speciellt bra - det viktiga är att våga pröva, att våga hoppa och utmana sig själv. Så jag ska försöka lite till att sluta försöka vara duktig och istället våga vara mer modig.

Under eftermiddagen satt vi i min soffa bland kuddarna och pratade rasism, feminism, klassamhälle och det förtrycket vi är en del av pga våra privilegium. underbart prat, men också energikrävande för att alla dessa orättvisor är energikrävande. så då fick det bli något väldigt icke krävande och något som inte sätter igång känslorna. så ja det blev Jump the Broom med Pad Thai till.
Vi är så bra på att se dåliga filmer ihop, det är lite vår grej. mamma som påminner mig om att Så där går det inte till i verkligheten Jonna och jag som kan utropa hur löjligt och osannolikt det är att just det där skulle hända. så fick vi skratt och mysa i soffan också.
en härlig kväll.
En kväll som fick mig att inse att mamma är min fyr. det spelar ingen roll hur djupt vatten jag är ute på eller hur mörkt det ser ut eller hur läskigt det än är, hon finns alltid där.

sovmorgon

nu sitter jag här med fyra bitar kladdkaka i magen i ett vardagsrum som luktar tvätt och sköljmedel, vilket är helt underbart! förutom att jag är liite illamående så är det rätt gött just nu. Jag har diskat i ca en timme, vilket innebär att jag nog bara behöver diska i en halv timme i morgon (denna mega disken jag har haft är fan helt otrolig) och det är as gött. älskar när jag tar tag i små saker som blivit till berg, det blir sådan lättnad då.
Idag så har jag varit i skolan och gjort samtalsövningar, tagit en promenad, tvättat, lagat storkok, läst och sett serier. en rätt lugn dag. det som känns så otroligt gött just nu är att veta att jag inte behöver ställa klockan i morgon. För i morgon har jag inga föreläsningar, inga samtalsövningar och inga seminarium. Det är nästan så jag vill ställa mig och sjunga lite opera. Tror dock inte att grannarna hade uppskattat det och jag tror inte heller det hade låtit så bra, så jag nöjer mig med att sitta här och klappa mig själv på magen.
jag ska få sova ut i morgon. bara tanken av att slippa gå upp 06.30 gör mig lite tårögd. Det kan vara att jag vaknar tidigt och det är helt lugnt, det gör jag mer än gärna. lite tända ljus och en långsam morgon är fantastisk. Så länge jag inte måste.
Dessutom kommer mamma hit i morgon och övernattar. det ska bli såååå kul och skönt att få träffa henne. jag andas redan lite lättare.
Och i helgen ska jag åka upp och träffa älskis. helt underbart. så ja, jag njuter rätt mycket just nu faktiskt.

jag.älskar.min.lägenhet

denna helgen har varit lite av ett bevis på vilka goa vänner jag har

i lördags tog jag min in till stan med all dess höstfärger och till Ellen och Therese. Dessa två underbara tjejer som jag lärt känna genom mitt ex och som är vän med deras ex. Fem år senare står vi tre här och har alla lämnat våra långa förhållande och det som blev kvar är vi tre. En rätt bra deal anser jag, för dessa brudar är fan the shit. Som får mig att skratta, som jag kan anförtro mig till och som bara är. det älskar jag.
Vi gick på Bio Capitol och såg Boyhood. Sen den. Filmen visar en killes liv från att han är 5 år till 18 år. Det som är så jävla coolt är att det är samma skådespelare!! Både han och de andra i filmen. Filmen tog alltså minst 13 år att göra och man får på riktigt se honom och de andra gå igenom de förändringar som det innebär att bli äldre. Så häftigt.
Efteråt kan jag gå där i höstkvällen och diskutera med mina två förskolelärare och feminister till vänner om hur pojkar/flickor/kvinnor/män framställs och analysera filmen.

igårkväll kom Mika hit för lite räkmys och filmen Cavemen. Jepp den var sådär hetronormativ och machokulturell fylld som den låter. Men den var dessutom rätt rolig, lite normkritisk och ändå ett rätt bra tidsfördriv. Tillsammans med Mika kunde jag sucka och kommentera på hur onödigt det är med nakna kvinnokroppar som inte ger filmstoryn någonting alls och ändå finns den som vanligt där. Himla med ögonen åt hur doucheig Chad Michael Murray framställs, självklart ska han vara sådär as snygg också - varför är det så och var är den kvinnliga motsatsen?
Jag lärde känna Mika genom jobbet några månader efter att jag flyttat till Göteborg. Hon flyttade efter nyår någon gång och vi umgicks inte egentligen så super mycket under det där halvåret vi kände varandra. Men under det senaste 4,5 åren har vi haft mejlkontakt om hennes resor, våra kärleksliv och jag har bara alltid känt att jag kan vara väldigt ärlig mot henne för vi klickande verkligen. Sammanlagt har vi nog träffats 3-4 gånger sen hon flyttade och varje gång har det känts som om vi sågs för en vecka sen. Nu har hon flyttat hit och det är faktiskt bara två veckor sen vi sågs, vilket är awsome. Det är underligt hur det är så enkelt med vissa människor där det bara säger klick och inte minst så är det freaking underbart!!!


Så ja jag har verkligen goa vänner. Härliga vänner som jag kan prata med. Smarta brudar. Feminist brudar och det uppskattar jag.
Jag har dessutom min mamma. En av mina absolut bästa vänner som jag kan ringa när som helst och hur som helst. Det är ovärderligt.