det här med att vara i Falkenberg är lite konstigt. det är märkligt att äta frukost och se ut över den trädgård som jag har sprungit, julat, lekt Spice Girls och hoppat höjdhopp i. och nu sitter jag här som vuxen och bara njuter av hur träden berättar att det har blivit höst.
Det är med kärlek jag tittar på dörren ut till mitt rum. Från början ett förråd menm som är omgjort till ett sovrum och det var min räddning på så många sätt. min trygghet. Jag kan inte annat än titta på den med kärlek och överflödas av minnen från alla sleepovers med vänner som inte finns kvar i mitt liv och med vänner som sedan länge är borta, med personer jag har ett smärtsamt historia med men just nu tittar jag på allt med ett leende. Alla dessa relationer och berg-och-dal-banor. Mitt rum där jag har gråtit, skrikit, skrattat och älskat livet. Mitt rum där kläderna låg överallt, där jag hade för mycket saker och som var så mysigt.
Det är så märkligt att gå ut och gå i området jag har gått så länge jag kan minnas. Förbi min lågstadie-och mellanstadieskola som jag gick till med min bästis, där jag bytte bästis flera gånger om. Där jag brände ett gäng brev, papper och en kanin ifrån ett ex. Där jag snattade, rökte och kysstes/hånglade för första gången.
Det är märkligt att gå förbi röda husen och minnas alla vänner jag haft där. de olika åldrarna jag har sprungit där. det finns så mycket minnen överallt. verkligen överallt.
men just nu känns det rätt lugnt. just denna morgonen är rätt lugn. och det tänker jag njuta av... för att sen förstöra med mer tentaplugg. jepp jepp.
Det är med kärlek jag tittar på dörren ut till mitt rum. Från början ett förråd menm som är omgjort till ett sovrum och det var min räddning på så många sätt. min trygghet. Jag kan inte annat än titta på den med kärlek och överflödas av minnen från alla sleepovers med vänner som inte finns kvar i mitt liv och med vänner som sedan länge är borta, med personer jag har ett smärtsamt historia med men just nu tittar jag på allt med ett leende. Alla dessa relationer och berg-och-dal-banor. Mitt rum där jag har gråtit, skrikit, skrattat och älskat livet. Mitt rum där kläderna låg överallt, där jag hade för mycket saker och som var så mysigt.
Det är så märkligt att gå ut och gå i området jag har gått så länge jag kan minnas. Förbi min lågstadie-och mellanstadieskola som jag gick till med min bästis, där jag bytte bästis flera gånger om. Där jag brände ett gäng brev, papper och en kanin ifrån ett ex. Där jag snattade, rökte och kysstes/hånglade för första gången.
Det är märkligt att gå förbi röda husen och minnas alla vänner jag haft där. de olika åldrarna jag har sprungit där. det finns så mycket minnen överallt. verkligen överallt.
men just nu känns det rätt lugnt. just denna morgonen är rätt lugn. och det tänker jag njuta av... för att sen förstöra med mer tentaplugg. jepp jepp.
2007-05-09 utanför röda husen
2008 de där månaderna jag gick helt utan smink
2009 strax innan jag flyttade till Göteborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar