i måndags när jag vaknade mådde jag inte bra. sådär febrig och helt jävla slutkörd. jag övervägde ett tag att rycka upp mig, så som jag alltid gör. Jag satte mig ner på min kista i ingången och diskuterade med mig själv, högt och ingående. kände efter och tänkte. den sidan som sa åt mig att stanna hemma för att bli ordentligt frisk istället för att skjuta upp det och må sämre senare vann.
Inte för att det hjälpte, sämre blev jag ändå. nästan lite värre för varje dag. Uttråkad och lite gnällig låg jag i soffan i två dagar. jag makade mig bara till willys för att handla och tvinga Philip att krama mig, för jag behövde fan en kram. då vi har en relation av elakhet var det inte helt naturligt men jag lade armarna i kors, spände ögonen i honom och beordrade honom att ge mig en kram. så det gjorde han.
Det är inte nyttigt för mig att vara själv såhär länge. det är då min fantasi börjar springa iväg och jag börjar tro på seriemördare ungefär som en kan tro på tomten. Och jag tappar fullkomligt den sociala förmåga jag har tränat upp genom åren - ni vet som i att inte ringa en kompis och babbla på om ens problem utan att ens ha kollat om personen har tid att prata. istället pratade jag lika snabbt som en ekorre på crack, utan att andas mellan meningarna och snurrade helt bort mig. Men Mika hon är bra, hon lyssnade, gav råd och sen hejdå.
Under dessa dagar har jag sett första säsongen av Jessica Jones och jag är nöjd över vilket håll vi går åt. Denna artikeln beskriver det rätt bra, dock finns det en del spoilers i. det finns såklart saker att kritisera men fan jag är ändå rätt nöjd.
Min aptit har inte varit den bästa men det har jag löst genom att äta onyttigt fast att jag inte har varit sugen och köpt färdiga pannkakor för jag hade inte ork att anstränga mig eller haft lust med alla misslyckanden som skulle leda till hela och fina pannkakor.
Onsdag var det seminarium och jag satt där med mössa inomhus och skelade. så kom energin på kvällen efter en ipren och jag trodde att nu, nu är jag frisk. Det motbevisade torsdagen för mig. tur nog hade jag bytt till kväll för jag var banneme död till kl 11-12. bättre ja, men fan inte bra och det höll sig under kvällen. Men jag överlevde då jag fick kramar och leenden. fina ord och lite retsamhet. jag dansade vid pingisborden så fort jag fick poäng. läste läxor i över 3 timmar och skrattade åt en envis ungdom som alltid ger igen när jag har sagt något.
Underbara ungdomar!
Inte för att det hjälpte, sämre blev jag ändå. nästan lite värre för varje dag. Uttråkad och lite gnällig låg jag i soffan i två dagar. jag makade mig bara till willys för att handla och tvinga Philip att krama mig, för jag behövde fan en kram. då vi har en relation av elakhet var det inte helt naturligt men jag lade armarna i kors, spände ögonen i honom och beordrade honom att ge mig en kram. så det gjorde han.
Det är inte nyttigt för mig att vara själv såhär länge. det är då min fantasi börjar springa iväg och jag börjar tro på seriemördare ungefär som en kan tro på tomten. Och jag tappar fullkomligt den sociala förmåga jag har tränat upp genom åren - ni vet som i att inte ringa en kompis och babbla på om ens problem utan att ens ha kollat om personen har tid att prata. istället pratade jag lika snabbt som en ekorre på crack, utan att andas mellan meningarna och snurrade helt bort mig. Men Mika hon är bra, hon lyssnade, gav råd och sen hejdå.
Under dessa dagar har jag sett första säsongen av Jessica Jones och jag är nöjd över vilket håll vi går åt. Denna artikeln beskriver det rätt bra, dock finns det en del spoilers i. det finns såklart saker att kritisera men fan jag är ändå rätt nöjd.
Min aptit har inte varit den bästa men det har jag löst genom att äta onyttigt fast att jag inte har varit sugen och köpt färdiga pannkakor för jag hade inte ork att anstränga mig eller haft lust med alla misslyckanden som skulle leda till hela och fina pannkakor.
Onsdag var det seminarium och jag satt där med mössa inomhus och skelade. så kom energin på kvällen efter en ipren och jag trodde att nu, nu är jag frisk. Det motbevisade torsdagen för mig. tur nog hade jag bytt till kväll för jag var banneme död till kl 11-12. bättre ja, men fan inte bra och det höll sig under kvällen. Men jag överlevde då jag fick kramar och leenden. fina ord och lite retsamhet. jag dansade vid pingisborden så fort jag fick poäng. läste läxor i över 3 timmar och skrattade åt en envis ungdom som alltid ger igen när jag har sagt något.
Underbara ungdomar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar