den senaste tiden har jag och min lillasyster kommit varandra mycket närmre, mycket mycket närmre.
Under tiden, och efter, våra samtal de senaste gångerna har jag blivit helt tårögd. jag blir tårögd av vår kärlek, av hur mycket vi kommunicerar och jobbar för att förstå varandra. Vi är så otroligt olika men vi kämpar järnet för att finna varandra. Att vi är där vi är idag är tack vare att vi har kämpat och tack vare vår vägran att ge upp.
hela vår relation är ett bevis för hur ofantligt mycket vi älskar varandra. Den kärleken har gjort att vi alltid har stävat efter att göra våran relation bättre.
Det har banneme inte alltid varit lätt och det har blivit många tårar genom åren, men det är så värt det.
Min lillasyster är något av det absolut bästa jag har i mitt liv. jag älskar henne med en intensitet som är ojämförbar. när någon skadar henne, eller tanken på att någon skulle skada henne, svartna det för ögonen på mig och jag blir mordisk på ett sätt jag aldrig annars är. Min beskyddarinstinkt är liiite extrem när det kommer till henne. en hade trott att det skulle lugna ner sig nu när vi är vuxna, it have not...
Vår kärlek till varandra har aldrig ifrågasatts, den har alltid varit självklar, men det är inte samma sak som att vi har haft en enkel relation. Men jag tror att just för att den inte har varit enkel och just för att vi har fått kämpa kan vi nu vara lyckliga och tacksamma för att vi aldrig gav upp. Kärleken och vår relation blir något större på grund av det. Jag vill aldrig sluta prata med dig, jag vill aldrig sluta diskutera med dig, jag vill aldrig sluta kämpa med dig och jag vill aldrig sluta skratta med dig tills vi båda får så ont i magen att vi börjar gnälla.
Jag är så tacksam och glad. jag älskar att vi nu kan prata på ett sätt som förr hade varit omöjligt. vi kan dela med oss, anförtro oss och jag kan ligga storgråtande i din famn - något som varit otänkbart för mig förr då jag alltid ville skydda dig ifrån allt ont. men nu har jag börjat inse att du står rakt och starkt.
Du är så stark, klok och fantastisk min älskade babysister.
Jag älskar att vi nu kan diskutera på ett sätt som vi aldrig kunnat göra förut. det gör mig så lycklig att inse att vi inte tycker så olika ändå. det var med glädje jag gick ifrån diskussionen ikväll, utan ångest som det ibland har varit. Det kanske är lite fult, men det gör mig lycklig att höra att vi tänker rätt jädra lika i frågor som är så ofantligt viktiga för mig. trots att vi har väldigt olika utgångspunkter på många sätt kan vi ändå hitta till samma punkt.
Så mycket har förändrats och vi har förändrats som personer. Jag vill fira detta och jag vill minnas detta.
Tack min älskade sis för att du vill kämpa med mig, för att du vill finnas i mitt liv, för att du ringer, för att du skrattar med mig, för att du älskar men framförallt för att du låter mig älska dig.
Under tiden, och efter, våra samtal de senaste gångerna har jag blivit helt tårögd. jag blir tårögd av vår kärlek, av hur mycket vi kommunicerar och jobbar för att förstå varandra. Vi är så otroligt olika men vi kämpar järnet för att finna varandra. Att vi är där vi är idag är tack vare att vi har kämpat och tack vare vår vägran att ge upp.
hela vår relation är ett bevis för hur ofantligt mycket vi älskar varandra. Den kärleken har gjort att vi alltid har stävat efter att göra våran relation bättre.
Det har banneme inte alltid varit lätt och det har blivit många tårar genom åren, men det är så värt det.
Min lillasyster är något av det absolut bästa jag har i mitt liv. jag älskar henne med en intensitet som är ojämförbar. när någon skadar henne, eller tanken på att någon skulle skada henne, svartna det för ögonen på mig och jag blir mordisk på ett sätt jag aldrig annars är. Min beskyddarinstinkt är liiite extrem när det kommer till henne. en hade trott att det skulle lugna ner sig nu när vi är vuxna, it have not...
Vår kärlek till varandra har aldrig ifrågasatts, den har alltid varit självklar, men det är inte samma sak som att vi har haft en enkel relation. Men jag tror att just för att den inte har varit enkel och just för att vi har fått kämpa kan vi nu vara lyckliga och tacksamma för att vi aldrig gav upp. Kärleken och vår relation blir något större på grund av det. Jag vill aldrig sluta prata med dig, jag vill aldrig sluta diskutera med dig, jag vill aldrig sluta kämpa med dig och jag vill aldrig sluta skratta med dig tills vi båda får så ont i magen att vi börjar gnälla.
Jag är så tacksam och glad. jag älskar att vi nu kan prata på ett sätt som förr hade varit omöjligt. vi kan dela med oss, anförtro oss och jag kan ligga storgråtande i din famn - något som varit otänkbart för mig förr då jag alltid ville skydda dig ifrån allt ont. men nu har jag börjat inse att du står rakt och starkt.
Du är så stark, klok och fantastisk min älskade babysister.
Jag älskar att vi nu kan diskutera på ett sätt som vi aldrig kunnat göra förut. det gör mig så lycklig att inse att vi inte tycker så olika ändå. det var med glädje jag gick ifrån diskussionen ikväll, utan ångest som det ibland har varit. Det kanske är lite fult, men det gör mig lycklig att höra att vi tänker rätt jädra lika i frågor som är så ofantligt viktiga för mig. trots att vi har väldigt olika utgångspunkter på många sätt kan vi ändå hitta till samma punkt.
Så mycket har förändrats och vi har förändrats som personer. Jag vill fira detta och jag vill minnas detta.
Tack min älskade sis för att du vill kämpa med mig, för att du vill finnas i mitt liv, för att du ringer, för att du skrattar med mig, för att du älskar men framförallt för att du låter mig älska dig.
med bara ord kan hon få mitt hjärta att svämma över av kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar