Sjuk sjukare jonna

Jaa sjuk blev jag iallafal, så det hette duga. hela dagen igår låg jag och dreglade på soffan. Jag vet att jag är sjuk när jag inte vill göra något - jag vill inte se någon film, serie, jag vill inte ens äta kladdkaka eller dricka mjölk (speciellt illa är det när jag inte vill dricka mjölk, då är jag typ döende).

Idag har jag prövat på att dricka te och plugga pyttelite granna, men fan alltså min astma sparkar igång när jag blir förkyld och det känns som en elefant sitter på min bröst. Så öppnar jag skolböckerna och får panik eftersom jag haaatar att börja med saker, innan det går att blicka över liksom, så då är det inte bara elefanten på bröstet som gör att det är svårt att andas...

Detta har alltså varit dagar av elefanter, snorpapper överallt, inget kladdkakasug (men kladdkakaätande), inget matsug eller mjölksug eller något sug av något alls - förutom möjligtvis att sova. Igår såg jag inte mindre än tre stycken Nicholas Sparks filmer; A walk to remember, Safe Haven och The lucky one. Jag har sett filmerna redan men när jag ska snuttefilt-kolla film så ser jag filmer jag redan känner till. Bara mysiga filmer som kan vagga mig till sömns. Man kan tro att jag efter ha fått denna överdosen av kärleksfilmer borde känna;
A) att livet suger för att jag inte har träffat en människa som är perfekt (specifikt mig), 

ser ut som en Hollywood-skådis (obviously) och ändrar mitt så alldagliga liv till något exceptionellt

B) eller tvärtom - vara uppfylld av hopp och tron på livet, romantiken och kärleken (ha ha ha ha...)

Men tyvärr, det jag mest tänkte på är att jag gillar att Jamie aldrig bytte klädstil, att hon fortsatte klä sig som en tant trots att hon landat skolans snyggaste och coolaste kille. Sen störde jag mig ännu en gång på hur mycket äldre Beth ser ut än allas våran hunk Logan - jag är ofanligt icke-PK som stör mig på det, but I just do. Jag blev sen ofantligt fascinerad när jag fick veta att det skiljer 16 år mellan huvudskådisarna i Safe Haven. Alla som kan tro på att Josh Duhamel var 40 plus när filmen spelades in kan ju räcka upp en hand (NOT YOU JONNA!!) Seriöst jag har behövt räkna på fingrarna typ fyra (okej sex) gånger för jag kan inte tro på det! Kanske är det min egen ålder som gör att jag blir så fascinerad över andras, jag är ju rätt så fascinerad över min egen...

Helt ärligt så har jag faktiskt längtat efter att ha en pojkvän under dessa dagarna. Men inte pga dessa illusioner till kärlekshistorier utan för att jag verkligen blir ynklig när jag är sjuk - det hade varit skönt att ha någon som tittade medlidande på mig när jag hostade och snöt sönder näsan. Sen har det varit oerhört jobbigt att behöva gå och handla, jag har ju inte orkat göra mat så har fått bli kebabrulle och färdigrätter på willys. Jag är inte ironisk, det har varit jobbigt!

Fast jag vill ju inte ha sällskap, så pojkvännen skulle få gå och handlat, tycka lite synd om mig och sen gå - för att sedan upprepa detta ett par gånger om dagen. Så får jag mitt behov uppfyllt av föda och sympati.