torsdag 27 februari 2014

Stereotyper är dåliga och fördomar ska man inte ha

Men det är tekniskt omöjligt att inte kategorisera människor, det är så våra hjärnor fungerar, och då kommer förutfattade meningar och fördomar automatiskt.
Jag har precis läst ett kapitel av Hanna Wikström som har intervjuat familjer från Iran i Sverige på temat familj, kön, relationer och rasism. I kapitlet blir det mycket snack kring att ses som iranier och om den bilden "svenskar" har. En bild som en kille säger förstärkts av filmer som Inte utan min dotter och Vingar av glas.
Jag börjar reflektera över min egen bild. Först och främst kan jag säga att jag är fullkomligt okunnig i att se var människor kommer ifrån och att komma ihåg det om de har nämnt det. Därför brukar jag inte heller fråga, för det blir irrelevant för mig. Det gör att jag inte har några kopplingar eller någon speciell syn på någon specifik nationalitet. Jag ser inte mig själv som rasist men jag vet samtidigt att jag kan få funderingar när jag ser en människa med "utländskt" utseende som jag inte skulle ha fått av någon med "svenskt" utseende.
Jag kan få de frågeställningar som nämns som typiska i kapitlet - hur ser deras familj ut? Hur ser deras syn på genus och sexualitet ut? Hur är hierarki inom familjen? Vad är deras värderingar? Den bilden som ofta cirkulerar i samhället om att kultur ger oss olika synsätt och förhållningssätt - hur ser det ut för den familjen?

Är detta då rasistiska tankar eller är det okej att vara nyfiken?
Jag är väldigt intresserad av dessa frågor rent generellt och tycker det är väldigt intressant hur alla människor tänker kring detta och varför de tänker som de gör, hur deras uppfostran och uppväxt har färgat deras syn osv. Jag undrar ju bara över om det är personer som tänker annorlunda än mig och hur det kommer sig. Precis som vissa undrar om hur det är för mig att ha en kristen familj. För det är ofta något som är främmande för andra människor vilket väcker nyfikenhet.

Jag är väl införstådd i att synen på genus, sexualitet osv skiljer sig mellan "invandrar" familjer precis som det gör mellan "svenska" familjer. Samtidigt är den enda människan jag träffat som haft ett heders synsätt kommit från en "invandrar" familj. Jag har läst om heder, varit på föreläsningar om heder och jag har haft en omgivning som har lyft fram hur viktigt det är att prata om heder och att förstå att det inte är samma sak som bråk inom en "svensk" familj, utan ofta komplext på en nivå vi "svenskar" inte kan förstå. Igen, inser jag såklart att detta är långt ifrån alla familjer. Men för mig väcker det en nyfikenhet kring om detta är ett tänk som finns hos dem och hur deras värderingar skiljer sig från mina.
Är detta då rasistiska tankar? Eller är det okej att tänka så så länge jag är införstådd i att detta gäller långt ifrån alla "invandrar" familjer och om jag själv är uppmärksam på hur jag tänker och varför?
Är det okej att vara nyfiken på det okända och att vara fördomsfull i vilka som ingår i det okända?
Är det ens möjligt att vara något annat än fördomsfull eller ha förutfattade meningar när man möter en annan människa?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar