I believed

"De stora frågorna" är något jag nog aldrig har lagt så stor vikt vid. Varför vi är här, hur vi kom hit, om vi är ensamma i universum, vad livet har för mening osv. För att vara ärlig kan det ha att göra med att jag under många år tyckte livet inte hade någon mening, och att det inte spelade någon roll varför vi är här när livet ändå suger.
Så känner jag inte längre men jag tyngs ändå inte av de "stora frågorna". Därför det spelar ingen roll för mig, det är inte det relevanta. Det relevanta är vad vi gör mot varandra i våra liv. Jag har haft mitt huvud fullt av hur människor fungerar, av den ondska det finns inom vissa och varför vissa verkar ha den och inte andra. Jag har mer fascinerats över den ofantliga styrka som finns inom människor, de människor som sparkas och spottas på, allt människosjälen kan överleva. Vilka eldsjälar det finns bland oss spelar mer roll för mig än om det finns gröna gubbar ute i rymden.

Om Gud finns har jag nog funderat över en del. Eller inte egentligen så mycket om Hen finns eller inte, för det har jag nog alltid känt - om det sen är pga. att Hen verkligen gör det, för att jag verkligen tror på det eller för att jag är uppväxt i en omgivning som haft den tron - det spelar inte heller sån överdriver stor roll för mig (utöver att jag är intresserad av allt som har med uppfostran och ens omgivnings påverkan). Jag tror inte på att vi blev till av en smäll, slump eller misstag. Jag kan inte se alla mirakel runtomkring mig och tro det. Och då menar jag inte att gå på vatten eller få blinda att se. Jag menar att jag inte kan se på ett barn utan att tycka att dess existens är ett mirakel. Hur fortplantning fungerar är ett freaking mirakel. Att en kvinnokropp kan ha en människa inne i sin egen kropp, för att inte tala om typ ett helt freaking fotbollslag, är inget mindre än ett mirakel för mig.

Även här bryr jag mig inte överdrivet mycket över om Gud finns eller inte, det är inget jag tänker bråka om eller starta ett krig över (fler borde helt enkelt vara som jag), det viktiga för mig när det kommer till tro är det mirakel tro kan åstadkomma. Än en gång spelar det ingen roll för mig om det är Hen som gör ett mirakel eller om det är tron på Gud. Nej det allra allra viktigaste för mig är det mirakel jag har sett. Det mirakel Gud, eller om det nu är tron, har gjort för denna människa. Hur dess liv har ändras, mer än jag kan förklara. Det är det allra viktigaste för mig. Det är något jag aldrig kommer sluta tacka Gud för, om det finns någon som hör det eller ej skiter jag i - för jag älskar Dig för det. I dessa stunder, när jag överväldigas av tacksamhet så älskar jag Dig och jag glömmer bort alla anledningar till att jag hatar Dig. Jag glömmer att jag hatar Dig för allt lidande som människor utsätts för. För just den människan jag älskar, den människans lidande tog Du bort och i de stunderna spelar ingen annan någon roll - då glömmer jag världens befolkning och skulle offra dem alla för det. Jag glömmer att jag inte kan förstå mig på varför vissa människor mår bra och inte andra, för jag skiter i alla andra, de betyder inget för mig när jag fylls av denna tacksamhet och överväldigande lycka över just en persons liv.
Så tack, tack för alla leenden, alla skratt och all lycka. Tack för att Du tog bort mörkret, tack för att den framtid jag hoppats och bett för i så många år äntligen kom. Tack tack tack tack. Jag kommer för evigt vara tacksam för det och jag kommer för evigt att gråta av lättnad över det.

Two and a half skåningar

Min vägg brummar. Väggen mellan mitt vardagsrum och sovrum. Den väggen som ingen annan än jag bor mot. Den väggen brummar så att jag vaknar. Det är sjukt läskigt. Jag försökte spela in det under natten (ta det lugnt det var fredag den 12e, inte den 13e, så jag blev inte mördad) det som hördes var... mina andetag och rasslandet från örngottet när jag rörde mig. Nu har jag gjort vad jag kunnat i alla fall..

Så fredagen var jag seg på. var inte så snabb vaken utan ville mest komma undan nattens känsla av brummande och av mardrömmarna jag haft. För att inte tala om den där mardrömmen jag vaknade upp i när jag vaknade och drog armarna bakom nacken och insåg att jag huggit av mitt fucking hår!!! fick lite panik där innan jag insåg att just det, jag klippte mig igår.
Min medicin var ett par timmar solande, tjöta med grannen, sola och svettas, sola och läsa, sola och tjöta, sitta i skuggan, sola och sen jepp var klockan 16 så jag gick in.

Skulle möta min fin fina bror och svägerska 19.15 men jag är inne låååångt i förtid för att köpa textilfärg för att måla om min fula lampskärm till min snygga lampa. Får bara se hur det går med att blanda färgerna....
Blir så glad när jag ser dem stå där kärt pussandes på tågstationen. sötnosar. Riktiga glädjespridande de där två. och jag längtar så efter den tredje, kom kom kom!
Vi går till mitt kära jobb för att handla mat (läs chips och onyttigheter) mina underbara kollegor överöser mig med komplimanger för mitt hår. Jag har fått så många positiva reaktioner på håret och jag tycker själv det är snyggare när jag duschat bort de konstgjorda lockarna och fått fram mina egna.. så jag kan kanske komma över detta tills jag gifter mig ;)
Kebab, vindruvor, chips och dipp framför The big bang theory. Det så man fetar vett ni.
Det var så underbart att ha dem i mitt hem. mitt underbara hem fyllt av underbara människor.

Kort kort kort.

Torsdagen den 11 juli 2013 är banneme ett datum att minnas. Det var morgonen som gjorde mig sådär somrigt lycklig över att solen gått upp. Det var morgonen jag lät min frisör klippa bort 5 dm, 50 cm, 500 mm av mitt hår. Efter första synen av första saxhugget - åh nej inte klipp, det var ett hugg i mitt hjärta - så dök jag ner med näsan i en skvallertidning och tittade inte upp förrän det var klart. Och helvete detta kommer det ta lååååång tid innan jag vänjer mig med. För jag drogs mer åt hållet av tårar än leenden ska jag säg er.

Dagen fortsätter lite i olyckans tecken för jag fortsätter med att ha ont i magen på jobbet. great.
Men för att vara lite positiv så fortsätter jag även med att plocka här hemma, sätta upp tavlor och pilla. Jag älskar att jag gör så mkt mer nu än vad jag gjorde i förra lägenheten. inget seriemaraton och tv-tittande utan fix och pill. thats the shit yaa.  Eller aa efter att ha haft en sån hård dag med håret, magont och allt så så tillät jag mig själv sitta uppe länge, äta vindruvor och se ett serieavsnitt. för ibland får man vara snäll mot sig själv med.

Den 9e juli var jag på Hönö

Jag hade överlevt den första dagen tillbaka på jobbet efter semestern. Förutom att det ska vara första dagen (vilket alltid är en plåga när man haft seeeeemester) så mådde jag dessutom skit och gick och övervägde hela dagen att gå hem. great start. verkligen. Anyway jag överlevde den dagen som sagt, och min andra dag var jag ledig och fick vila upp mig på fina Hönö.
Det där med att ta en färja och bara se allt vackert. Så blir jag hämtade av Caroline och hennes skånepratande mamma, som egentligen inte pratar så mycket skånska alls, men trevlig var hon för det. Jag spenderar dagen liggandes i deras trädgård, vila och sola. aaaaa. Fick dessutom prata med min marshmallow och vara sådär känslosam att en tår eller två föll. men det låtsades vi inte om och drömde om resa till Nya Zeeland eller Austrailen till hösten..

Galningen ska bada, och det är visst jäääääätte skönt. men jag håller mig till klipporna jag och njuter mest av att vi cyklade dit. cyklade, på en ö. Sådär riktigt fint somrigt som det egentligen inte blir. Grillning, lite mer sola, spela kort och sen var jag helt slut.
Cyklade till färjan, hittade en second hand jag var tvuuuungen att stanna vid, och hade ett djupt samtal om abort för att sen kramas hejdå.

Jag var ju trött, och skulle hem. Men jag hade märkt att jag behövde spikar när jag satte upp lite ramar. Och sen ville jag ju ha en såg. och fler knoppar till köksskåpen. Och så var det rea på indiska, så två mellan stora skålar och 4 mindre djupa tallrikar. Sen hade jag ju de där ofantligt fina glasen på Lagerhouse jag ville ha. Och den där matten jag har kollat efter.
Och sen hade pengarna sprunigt iväg. hejsvejs.

Men min lilla sammanställning av bilder på min familj är nu uppsatta som i en liten kärleksvägg. Och så de där John Bauer bilderna jag älskar så är uppspikade på plats, sådär härligt snea som de inte kan låta bli att bli. underbart att få lite gjort, även när man är trött. Att inte bara ligga sig ner och glo liksom. orka lite till. För det ger mkt till.

Första helgen i juli

Fredagen var bara en sån där dag då man går upp innan 8 (omänskligt när man är ledig) och inte lyckas få upp dörren till källartrappan, står i 15 minuter och försöker få igång tvättmaskinerna - innan man inser att huvudströmbrytarna var avslagna för alla maskinerna och en sån där dag då man lyckas slå i sin tå. Ni vet så att det gör så där röva as mycket ont. Sån morgon hade jag fredag den 5e juli (det låter t o m som en otursdag)
Efter tvättande och velade å hejsanhoppsan å skit, gick min kamrat Ellen med mig till emmause för att äntligen köpa det där vägguret jag dreglat efter och flörtat med i typ 1,5 år. Självklart var det nu sålt. Så jag blev sådär ont-i-magen-ledsen. Dock sprang jag på en annan snygging jag letat efter - en golvlampa i guld(färg). Dock behöver det seriöst göras något åt lampskärmen... Så tur i oturen? Fick ju träffa fina Ellen också. Inte helt fel det inte.
Hade lite mer tur i oturen för jag hann precis med tåget till Falkenberg. Sen hade jag otur igen och lyckades någonstans under dagen sjabbla bort mitt resekort med typ 400 kr på. yeehamatafaka.

Blir hämtad av min syster med guldlockarna. Efter att ha gått runt på "stan" (seriöst får det ens kallas att gå på stad?) blev det ICA sallad i uterummet hos päronen.
Går i tankar på att klippa håret kort, typ page kort, det skulle helt vara klart en förändring... Tilda gör sin kladdkaka och jag blir tårögd av Jefferson Bethke - The Greatest Artist of All Time
Jag blir faktiskt lite kär i honom alltså. for real.
Efter att jag ryst av ett gäng filmklipp av denna poet så äter jag en hel kladdkaka själv och ser The Host med syster. Självklart var filmen en besvikelse, men blir sugen igen på att läsa boken.


Lördag är det 75 års kalas för min fina mormor. Som min fina moster och man håller i deras hem. Är så kul att träffa min fina kusin Marcus, så jag kan få stå och peta och reta så mycket jag bara vill, det är kärlek det. Är så kul att få vara med min fina kusin David, jag känner ingen människa som är mer positiv än han. Mina fina kusiner, mina fina syskon, min fina släkt helt enkelt. Med lite bus, solpromenad, kubb och god mat.

Torsdagen den 4 juli då Martin vad här.

För 10 dagar sen hade jag riktigt fin besök här i Göteborg. Min kära vän Martin som jag bubblar med kom hit. Han där som jag under en tid hängde med flera gånger i veckan. Han som jag såg en mängd filmer ihop med mysande i hans sköna soffan och han som jag pratade i timmar om allt med.
Jag har aldrig har jag haft så kul när jag festat som när jag var med honom. Vi gick in i vår egna bubbla av skratt, djupa samtal och det där speciella vissa vänner ger en. 
Min fina vän Martin som alltid får mig att skratta och får mig att känna mig så trygg. Han är en av de personerna jag saknar allra mest från Falkenberg, vår vänskap är en av de sakerna jag innerligt saknar därifrån. När vi var som tajtast var det en av de bästa relationerna jag haft. Pretty please flytta hit!

Med visa vänner känns det som om vänskapen stannar i tiden då man inte ses, så kan man ta upp den där den var, oberoende på hur lång tid det var sedan man sågs.
Så vi gick och pratade, kvittrade, skrattade och hade oss.  Samtidigt som vi strosade runt i inredningsbutiker och jag kurrade för fullt. Han är en sån människa som det bara är helt igenom enkelt att umgås med.
Den rara människan följde med mig i antik affärer och second hand, fast att han ett par timmar senare erkände att han inte gillade sånt. Efter att han hjälpt mig bära på två mega stora kassar med 700 kronors varor från second hand, det blir en del fint för det ni. Tur för mig att han var med, för jag hade inte orkat bära det själv. Jag älskar, älskar second hand! Där man finner sånt som inte finns någon annanstans. Personlighet och historia. Är så ofantligt nöjd med mina små köp!


När Martin åkt hem tog jag hammaren och spiken i handen och fick upp den där ursnygga masken jag köpt på myrorna. Den som antagligen kommer lyckas skrämma mig någon natt (för att minska risken sitter den i vardagsrummet och inte sovrummet)
Jag fick upp de där knopparna till köksluckorna jag köpt på indiska, med lite händig hjälp, men mkt själv också faktiskt. så det så. Blev så väldigt mycket snyggare i köket. jag älskar att fixa och njuter så innerligt av att äntligen kunna använda alla de där idéerna jag haft så länge.
Och det känns underbart att ha en lägenhet som jag faktiskt vill plocka i ordning i innan jag lägger mig för att kunna vakna till ett fint hem.
Jag har bott här så kort och ändå känns det verkligen som h e m m a

provköra

jag tycker verkligen denna lägenheten är så fin.
Så idag kom Caroline förbi en stund och satt vid mitt fina köksbord och pratade medans jag gjorde lägenhetens första storkok. Den där 19-åriga glada tjejen som påminner mig så mycket om mig själv när jag var yngre. Vi har vissa likheter i våra personligheter som jag inte stöter på hos många andra. Så självklart tycker jag att hon är oerhört charmig, härlig och en riktig frisk fläkt (som jag själv en gång i tiden som 19-åring blev kallad av min chef).
Tillbaka till min poäng, så när hon var här upptäckte jag att jag älskar inte denna lägenheten bara för vad den är, utan för vad jag ser att den kommer att bli. I mitt huvud hänger redan de där bilderna på väggen, de nya lamporna jag ska köpa är uppsatta, hyllorna finns på väggen och prydnaderna är uppställda. Allt det där jag planerar att göra, ser jag redan som gjort när jag tänker på lägenheten. Jag liksom myser ner mig redan nu i hur fint det kommer att bli sen.

Så mycket blev gjort när mina älskade hjälpande älvor var här, och efter det har jag varit upptagen i ett. Endast idag tog jag ledigt ett par timmar för att ligga i solen och läsa. Åh denna efterlängtade sol och värme. Som jag genast klagade på när min trevliga gitarrspelande granne småpratade med mig.
Men det så mycket är kvar att göra i lägenheten. Och det är nu det gör ont i mitt feministiska hjärta att erkänna att jag har aldrig i hela mitt liv satt upp en hylla. Jag har ingen aning om hur jag ska sätta upp taklampor eller gardinstänger (för att vara rättvis så är det en meter kvar upp till taket även om jag ställer mig på en stol, så kunskapen med lamporna hade inte hjälpt mig så mkt just nu). Jag har även en cykel som har stått i två år och behöver all möjlig omsorg, men jag vet inte mer än att däcken nog behöver bytas och något behöver säkerligen smörjas, fråga mig bara inte vad eller var.

Problemet är bara att jag vill ju inte provköra i min nya fina lägenhet. Men det får bli det som gäller. Så upp ska jag med gardinstänger och alla tavlor och fotografi, mycket ska pillas och fixas.
Endast det som det faktiskt kan gå riktigt illa med ska jag ta expert hjälp på. Som att borra hål i kaklet i badrummet för att sätta upp min spegel mm. Resten, det ska jag banneme fixa själv.
Som Pippi Långstrump har sagt "Det har jag aldrig provat tidigare, så det klarar jag säkert!"

fel, fast nu är jag på rätt plats

Denna dagen hade ju alla ingredienser för att bli fantastisk och ändå kändes jag fel.
håret blev ändå bra, fast att det inte blev som jag ville.  kläderna kändes ändå fina, fast att jag kände mig tjock. vädret var ju fullkomligt underbart, efter att jag under två veckors semester bara sett moln. Sällskapet var bland det bästa. Så allt fanns där.
ändå kändes jag fel. jag sa fel saker. jag skrattade för högt och skämtade på ett för grovt sätt. Fast det kändes inte sådär krossande fel, som om jag faller ner i en avgrund av känslor. Så som det ibland kan göra för mig (ca en vecka varje månad), utan det kändes bara fel.

Jag var antagligen bara trött. Det har varit mycket och intensivt ett tag nu, så jag ville bara hem.
Det som var rätt i allt detta fel, var att jag ville inte hem för att fly in i min dator eller för att undvika världen. Jag ville inte fly, jag ville hem. För denna lägenheten, som jag bara spenderat fyra nätter i, känns redan som så mycket hemma. Den känns som en trygg plats. En varm famn som kramar mig.
Jag går in genom dörren och vill med en gång vika tvätten som stått på tork när jag varit iväg.
Jag pratar i telefon med my Preeti och går från rum till rum och bara njuter av att vara här. Det är ett hem som ger mig inre ro. Allt det där som känns fel, känns ändå okej, för här är jag trygg.

och det mina vänner, det är underbart för någon som är som jag. Min förra lägenhet var ett hål jag flydde till. Denna är ett andrum som jag längtar till.
Så trots att det kändes fel, kändes det inte så fel. trots att jag gjorde fel, så gjorde jag inte så fel. Trots alla negativa känslor inom mig så kunde jag också njuta av de fina människor jag hade runt mig.
för ni är underbara. det är ni verkligen.

Bäbis mys

Förutom att bli sådär patetiskt stolt över att jag på min första ensamma dag i lägenheten dammsugit, har jag även lyckats med fläkt och vidöppet fönster få bort lukten ur min gamla kista. Ni vet lukten gammal. Eller så är det instängt. Jag tycker det luktar gammalt så vi säger det. Well no more. nu är den fylld av lakan och annat som behöver lukta gott. Så den är inte bara fin utan användbar.
Att packa upp är ju 1000 gånger roligare än att packa ner, det blir finare och finare, men jag vill vara klar NU! Jag vill ha alla hyllor uppe, tavlor på väggar och alla de där saker jag vill ha köpt ska redan nu stå på sin plats. Men vägen dit kommer också rolig och jag vill verkligen tänka ut vad och var jag faktiskt vill ha allt. Jag vill bara köpa saker jag verkligen gillar och bygga ett hem. MITT hem.
Som jag har längtat och jag tänker njuta som bara den!


Det mysiga idag var att vara barnvakt åt underbara Clara. Jag fick ett stort leende när jag kom. Vi pussades (läs jag, hon dreglade mest) busade, jag fotade underverket och hon försökte få tag i kameran. Efter att hon hade stått och sprattlat i mitt knä, tittat jätte intresserad på allt, rullat runt som en säl på golvet och när jag nästan var klar med att beundra hur fin hon är - gned hon sig i ögonen, gnydde lite och då var det sovdags. Jag höll henne i handen och fick för mig att sjunga lite. Till min stora förvåning så började hon gråta varje gång jag slutade, så jag sjöng Nu i ro, slumra in en sådär 10 gånger.
Först när hon somnat vågade jag ta ögonen från henne. Bäbisar är ju så ömtåliga och jag har hört om de som rullat ner från skötbordet bara man har vänt sig snabbt om. Det kändes som om katastrofen väntade runt hörnan nu när båda föräldrarna lämnade Clara för första gången, och med mig som aldrig passat en bäbis. Jag var rädd för en massa gråt när mamma och pappa gick, eller när hon upptäckte att de inte kom tillbaka med en gång. Men det gick perfekt. Vi trivdes jätte bra ihop och jag bara älskar känslan av en bäbis i min famn. Oh nu kommer mamma bli ännu mer orolig för att jag kommer råka bli gravid.

En ny start

Så nu har jag skapat en ny blogg, för nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Nu börjar jag om.
Att komma på ett bloggnamn är inte det enklaste. I detta nya liv vill jag skapa mer. Fixa med allt i denna nya lägenhet som jag drömt om att ha. Sy alla de där klänningar som behöver fixas. Jag vill vara kreativ.
Något av det finaste jag har blivit kallad är påfågel, som mamma sa till pappa och han hakade på. Min fina mamma sa att jag är som en påfågel, med massa fina starka färger. Pappa la till att jag borde använda min kreativa sida mer, för att jag är så duktig på det. Deras ord värmde hela mig. Mina älskade föräldrar. Därav detta bloggnamn.
Bilden är för att hela tiden påminna mig om att prioritera rätt. Att skapa istället för att vara passiv. Det påminner mig även om den enorma kärlek jag får och känner för mina föräldrar.


I måndag flyttade jag in i en ny lägenhet. en underbar lägenhet. Med köksskåp i trä istället för plast. Med gamla dörrar och dörrkarmar. Allt är gammalt men o så fräscht. Lägenheten känns så stor, men jag älskar det. Här andas jag, här får jag en inre vila.
Jag har dessutom fått så många fina gamla saker från min föräldrar. Köksbordet som mamma köpte på second hand för 28 år sen. Skrivbordet som var min farmor morfars skräddarbord och så tallrikar från mammas faster. Jag spinner för fullt.
Av att pilla, vara, planera och njuta.