"De stora frågorna" är något jag nog aldrig har lagt så stor vikt vid. Varför vi är här, hur vi kom hit, om vi är ensamma i universum, vad livet har för mening osv. För att vara ärlig kan det ha att göra med att jag under många år tyckte livet inte hade någon mening, och att det inte spelade någon roll varför vi är här när livet ändå suger.
Så känner jag inte längre men jag tyngs ändå inte av de "stora frågorna". Därför det spelar ingen roll för mig, det är inte det relevanta. Det relevanta är vad vi gör mot varandra i våra liv. Jag har haft mitt huvud fullt av hur människor fungerar, av den ondska det finns inom vissa och varför vissa verkar ha den och inte andra. Jag har mer fascinerats över den ofantliga styrka som finns inom människor, de människor som sparkas och spottas på, allt människosjälen kan överleva. Vilka eldsjälar det finns bland oss spelar mer roll för mig än om det finns gröna gubbar ute i rymden.
Om Gud finns har jag nog funderat över en del. Eller inte egentligen så mycket om Hen finns eller inte, för det har jag nog alltid känt - om det sen är pga. att Hen verkligen gör det, för att jag verkligen tror på det eller för att jag är uppväxt i en omgivning som haft den tron - det spelar inte heller sån överdriver stor roll för mig (utöver att jag är intresserad av allt som har med uppfostran och ens omgivnings påverkan). Jag tror inte på att vi blev till av en smäll, slump eller misstag. Jag kan inte se alla mirakel runtomkring mig och tro det. Och då menar jag inte att gå på vatten eller få blinda att se. Jag menar att jag inte kan se på ett barn utan att tycka att dess existens är ett mirakel. Hur fortplantning fungerar är ett freaking mirakel. Att en kvinnokropp kan ha en människa inne i sin egen kropp, för att inte tala om typ ett helt freaking fotbollslag, är inget mindre än ett mirakel för mig.
Även här bryr jag mig inte överdrivet mycket över om Gud finns eller inte, det är inget jag tänker bråka om eller starta ett krig över (fler borde helt enkelt vara som jag), det viktiga för mig när det kommer till tro är det mirakel tro kan åstadkomma. Än en gång spelar det ingen roll för mig om det är Hen som gör ett mirakel eller om det är tron på Gud. Nej det allra allra viktigaste för mig är det mirakel jag har sett. Det mirakel Gud, eller om det nu är tron, har gjort för denna människa. Hur dess liv har ändras, mer än jag kan förklara. Det är det allra viktigaste för mig. Det är något jag aldrig kommer sluta tacka Gud för, om det finns någon som hör det eller ej skiter jag i - för jag älskar Dig för det. I dessa stunder, när jag överväldigas av tacksamhet så älskar jag Dig och jag glömmer bort alla anledningar till att jag hatar Dig. Jag glömmer att jag hatar Dig för allt lidande som människor utsätts för. För just den människan jag älskar, den människans lidande tog Du bort och i de stunderna spelar ingen annan någon roll - då glömmer jag världens befolkning och skulle offra dem alla för det. Jag glömmer att jag inte kan förstå mig på varför vissa människor mår bra och inte andra, för jag skiter i alla andra, de betyder inget för mig när jag fylls av denna tacksamhet och överväldigande lycka över just en persons liv.
Så tack, tack för alla leenden, alla skratt och all lycka. Tack för att Du tog bort mörkret, tack för att den framtid jag hoppats och bett för i så många år äntligen kom. Tack tack tack tack. Jag kommer för evigt vara tacksam för det och jag kommer för evigt att gråta av lättnad över det.
Så känner jag inte längre men jag tyngs ändå inte av de "stora frågorna". Därför det spelar ingen roll för mig, det är inte det relevanta. Det relevanta är vad vi gör mot varandra i våra liv. Jag har haft mitt huvud fullt av hur människor fungerar, av den ondska det finns inom vissa och varför vissa verkar ha den och inte andra. Jag har mer fascinerats över den ofantliga styrka som finns inom människor, de människor som sparkas och spottas på, allt människosjälen kan överleva. Vilka eldsjälar det finns bland oss spelar mer roll för mig än om det finns gröna gubbar ute i rymden.
Om Gud finns har jag nog funderat över en del. Eller inte egentligen så mycket om Hen finns eller inte, för det har jag nog alltid känt - om det sen är pga. att Hen verkligen gör det, för att jag verkligen tror på det eller för att jag är uppväxt i en omgivning som haft den tron - det spelar inte heller sån överdriver stor roll för mig (utöver att jag är intresserad av allt som har med uppfostran och ens omgivnings påverkan). Jag tror inte på att vi blev till av en smäll, slump eller misstag. Jag kan inte se alla mirakel runtomkring mig och tro det. Och då menar jag inte att gå på vatten eller få blinda att se. Jag menar att jag inte kan se på ett barn utan att tycka att dess existens är ett mirakel. Hur fortplantning fungerar är ett freaking mirakel. Att en kvinnokropp kan ha en människa inne i sin egen kropp, för att inte tala om typ ett helt freaking fotbollslag, är inget mindre än ett mirakel för mig.
Även här bryr jag mig inte överdrivet mycket över om Gud finns eller inte, det är inget jag tänker bråka om eller starta ett krig över (fler borde helt enkelt vara som jag), det viktiga för mig när det kommer till tro är det mirakel tro kan åstadkomma. Än en gång spelar det ingen roll för mig om det är Hen som gör ett mirakel eller om det är tron på Gud. Nej det allra allra viktigaste för mig är det mirakel jag har sett. Det mirakel Gud, eller om det nu är tron, har gjort för denna människa. Hur dess liv har ändras, mer än jag kan förklara. Det är det allra viktigaste för mig. Det är något jag aldrig kommer sluta tacka Gud för, om det finns någon som hör det eller ej skiter jag i - för jag älskar Dig för det. I dessa stunder, när jag överväldigas av tacksamhet så älskar jag Dig och jag glömmer bort alla anledningar till att jag hatar Dig. Jag glömmer att jag hatar Dig för allt lidande som människor utsätts för. För just den människan jag älskar, den människans lidande tog Du bort och i de stunderna spelar ingen annan någon roll - då glömmer jag världens befolkning och skulle offra dem alla för det. Jag glömmer att jag inte kan förstå mig på varför vissa människor mår bra och inte andra, för jag skiter i alla andra, de betyder inget för mig när jag fylls av denna tacksamhet och överväldigande lycka över just en persons liv.
Så tack, tack för alla leenden, alla skratt och all lycka. Tack för att Du tog bort mörkret, tack för att den framtid jag hoppats och bett för i så många år äntligen kom. Tack tack tack tack. Jag kommer för evigt vara tacksam för det och jag kommer för evigt att gråta av lättnad över det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar