Förutom att bli sådär patetiskt stolt över att jag på min första ensamma dag i lägenheten dammsugit, har jag även lyckats med fläkt och vidöppet fönster få bort lukten ur min gamla kista. Ni vet lukten gammal. Eller så är det instängt. Jag tycker det luktar gammalt så vi säger det. Well no more. nu är den fylld av lakan och annat som behöver lukta gott. Så den är inte bara fin utan användbar.
Att packa upp är ju 1000 gånger roligare än att packa ner, det blir finare och finare, men jag vill vara klar NU! Jag vill ha alla hyllor uppe, tavlor på väggar och alla de där saker jag vill ha köpt ska redan nu stå på sin plats. Men vägen dit kommer också rolig och jag vill verkligen tänka ut vad och var jag faktiskt vill ha allt. Jag vill bara köpa saker jag verkligen gillar och bygga ett hem. MITT hem.
Som jag har längtat och jag tänker njuta som bara den!
Det mysiga idag var att vara barnvakt åt underbara Clara. Jag fick ett stort leende när jag kom. Vi pussades (läs jag, hon dreglade mest) busade, jag fotade underverket och hon försökte få tag i kameran. Efter att hon hade stått och sprattlat i mitt knä, tittat jätte intresserad på allt, rullat runt som en säl på golvet och när jag nästan var klar med att beundra hur fin hon är - gned hon sig i ögonen, gnydde lite och då var det sovdags. Jag höll henne i handen och fick för mig att sjunga lite. Till min stora förvåning så började hon gråta varje gång jag slutade, så jag sjöng Nu i ro, slumra in en sådär 10 gånger.
Först när hon somnat vågade jag ta ögonen från henne. Bäbisar är ju så ömtåliga och jag har hört om de som rullat ner från skötbordet bara man har vänt sig snabbt om. Det kändes som om katastrofen väntade runt hörnan nu när båda föräldrarna lämnade Clara för första gången, och med mig som aldrig passat en bäbis. Jag var rädd för en massa gråt när mamma och pappa gick, eller när hon upptäckte att de inte kom tillbaka med en gång. Men det gick perfekt. Vi trivdes jätte bra ihop och jag bara älskar känslan av en bäbis i min famn. Oh nu kommer mamma bli ännu mer orolig för att jag kommer råka bli gravid.
Att packa upp är ju 1000 gånger roligare än att packa ner, det blir finare och finare, men jag vill vara klar NU! Jag vill ha alla hyllor uppe, tavlor på väggar och alla de där saker jag vill ha köpt ska redan nu stå på sin plats. Men vägen dit kommer också rolig och jag vill verkligen tänka ut vad och var jag faktiskt vill ha allt. Jag vill bara köpa saker jag verkligen gillar och bygga ett hem. MITT hem.
Som jag har längtat och jag tänker njuta som bara den!
Det mysiga idag var att vara barnvakt åt underbara Clara. Jag fick ett stort leende när jag kom. Vi pussades (läs jag, hon dreglade mest) busade, jag fotade underverket och hon försökte få tag i kameran. Efter att hon hade stått och sprattlat i mitt knä, tittat jätte intresserad på allt, rullat runt som en säl på golvet och när jag nästan var klar med att beundra hur fin hon är - gned hon sig i ögonen, gnydde lite och då var det sovdags. Jag höll henne i handen och fick för mig att sjunga lite. Till min stora förvåning så började hon gråta varje gång jag slutade, så jag sjöng Nu i ro, slumra in en sådär 10 gånger.
Först när hon somnat vågade jag ta ögonen från henne. Bäbisar är ju så ömtåliga och jag har hört om de som rullat ner från skötbordet bara man har vänt sig snabbt om. Det kändes som om katastrofen väntade runt hörnan nu när båda föräldrarna lämnade Clara för första gången, och med mig som aldrig passat en bäbis. Jag var rädd för en massa gråt när mamma och pappa gick, eller när hon upptäckte att de inte kom tillbaka med en gång. Men det gick perfekt. Vi trivdes jätte bra ihop och jag bara älskar känslan av en bäbis i min famn. Oh nu kommer mamma bli ännu mer orolig för att jag kommer råka bli gravid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar