Utveckling, identitet och tonår

Vi läser utvecklingspsykologi just nu, vilket jag tycker är svin intressant. Vi har framförallt haft om barns utveckling, vilket jag tycker är svin intressant, och jag har läst om det tidigare. Men så igår började vi, i morgon ska vi fortsätta att prata om tonåringar. Jag satt precis och läste lite av det som ska vara till i morgon och suprice suprice jag tycker det är svin intressant.
Det här med identitet och tonåringar får mig att tänka tillbaka till min tonår och känna igen utvecklingssteg, vad som betydde något och fundera kring hur det egentligen gick för mig i de olika stegen.
Det är speciellt intressant att läsa om just tonåren i ljuset av att det sägs att vi idag är tonåringar fram tills vi är 30. Det får mig att fundera över var jag är i min identitetsutveckling. Är jag tonåring fortfarande eller inte? Jag kan tycka det är så svårt att veta var jag är i sin utveckling, för utvecklas gör vi ju jämt, förhoppningsvis, oavsett ålder. Jag tycker mig oftast inte veta det förrän jag är förbi ett visst stadium, men senare kan jag upptäcka att jag visst inte alls var förbi det stadiet eller så har jag bara hamnat där igen.
Jag känner inte att jag direkt får några svar av alla mina funderingar, bara mer frågor och tankar. Vilket jag absolut gillar men som också är väldigt uttröttande, att aldrig riktigt ha någon vilan, ha några svar eller vara färdig. Mycket frustrerande.

En annan tanke som väcktes under läsningen var hur intressant det hade varit att läsa sådan här slags teorier och forskning av någon/några som hade en annan syn på barn, tonåringar, människan och individen. Någon som gjort forskning och en teori med t.ex. utgångspunkten från en hederskultur och hur den tänker att människor utvecklas bäst osv. Det hade varit så ofantligt intressant. Frågan är bara om jag ens kunnat ta mig igenom en sådan läsning.

Örnen, Falken och bra

Örnen har landat, för att kalla mig själv president då. Egentligen borde jag kanske säg Falken eftersom det har mer koppling till Falkenberg, fast jag har hellre en koppling till en president. Dessutom vet jag inte tillräckligt mycket om varken örnar eller falkar för att veta vad som är coolast.
Iallafall, tillbaka till min mycket viktiga dag. Hade dubbelföreläsning i utvecklingspsykologi, som skulle varat i 4 timmar med en kvarts rast en gång i timmen, tills jag föreslog för lärare att vi kunde slå ihop två kvarts raster och få en halv timme så vi hann äta - om det var okej med klassen.
Frågade hon sen klassen om det var okej? Nej nej hon namngav mig och sa att jag hade en bra idé så nu tar vi en halv timme istället. Geeh thanks för att du inte frågar utan bara bestämmer rakt av och skyller på mig. Tur nog verkade de andra också inse hur genialisk jag är.

Dessa föreläsningar var faktiskt intressanta, till skillnad från hur arg jag blev på henne igår då det inte gick att kritisera eller ifrågasätta psykodynamiska TEORIN överhuvudtaget, för nej nej det ska ju läggas fram som fakta. Hon fick iofs lite samma svårighet idag när klassen reagerade på att hon sa att allt snack om att yngsta barnet, mellanbarnet och äldsta barnet är på ett visst sätt - är lika mycket skitsnack som horoskop.... Excuse me, what did you say? Snacka om att sätta sig över andra, använda härska tekniker genom att se överlägsen ut och skratta sådär nedlåtande. Vem är du att säga att horoskop är skitsnack? Jag tror personligen inte på det, men jag blir pissed när man pissar på någons annans tro/åsikt eller vad det nu ska kallas.
Okej just det, jag skulle prata om att föreläsningen var bra och att hon faktiskt var intressant idag - trots hennes fot i munnen. Jag är ju rätt anti Freud, han har gjort och sagt mycket bra, men även saker som får mig att himla med ögonen, låtsas stoppa fingrarna i halsen och fejka kräkljud. Men dessa föreläsningar handlade inte bara om hans TEORIER, utan om Bowlbys anknytningsteorin också och den tror jag mer på, den är intressant. Den är till och med ofantligt intressant.
Efter skolan satt jag och läste i drygt en timme och där stod det massa intressant om bäbisars hjärnor, utveckling och sånt. Gaaaah jag suger i min informationen. I love it!


Och sen var det örnen i Falkenberg då. En sjuk mamma som jag får tycka lite synd om, filosofera med och hyra film åt. Tre glas mjölk och lite godis senare så har jag sett Silver linings playbook för andra gången. Första gången var jag så sinnessjukt besviken på den efter jag hört om alla priser Jennifer awsome Lawrence fått och hur bra filmen var och bla bla bla - man ska verkligen aldrig lyssna på sådant innan man ser en film. För nu när jag såg den igen så kunde jag faktiskt se att hon spelade riktigt bra, jag väntade mig inte ett underverk utan nu väntade jag ju mig att den skulle vara rätt dåligt.
Allt handlar om förväntningar och perspektiv mina vänner.

Dagen är bra, jag är bra. Analysera, diskutera, filosofera och fundera är bra.
God natt

Detta konstiga minne

Jag har funderat en hel del kring varför man minns vissa saker.
För massa år sen berättade min storebror om ett minne han hade som barn. Inget direkt speciellt minne, men något som har fastnat hos mig. Han berättade om när han blev skjutsad hem från en kompis av hens förälder. Föräldern sa att hen hade en överrenskomelse med bilen som gjorde att det alltid blev grönt när de kom till ljusreglering. Senare insåg han ju att han alltid blev hemskjutsad sent när det i lilla Falkenberg inte är så många som är ute och kör och det därför var grönt. Det är verkligen en liten kort historia men den har fastnat hos mig. Flera år senare kan jag ibland tänka på den. Jag kan inte förstå varför den fastnade så hos mig.

Jag minns ofta dåliga saker jag har gjort eller sagt, gånger jag har verkligen gjort bort mig osv. Samtidigt har jag väldigt svårt för att minnas de bra sakerna. Varför är det så? Har det något att göra med den där utvecklingspsykologin - skulle det innebära att jag har en stark känsla av skam?
Eller har det med att göra att jag har lätt för att spela upp alla de dåliga minnena för mig själv medan jag avfärdar de bra? Och därför faller de i glömskan men de minnena som är kopplade till skam hänger jag kvar vid?

Jag kan minnas filmer jag såg för 10 år sen, men inte vad jag läste på förra sidan i kurslitteraturen även om jag tycker den är intressant.
Jag kan säkert räkna upp alla gånger och hur Carrie och Sebastian gjort slut under de två säsonger jag har kollat på, men inte så stor del av föreläsningen jag lyssnade på för ett par timmar sen.
Är det då ett känslomässigt band som krävs? Får jag ett känslomässigt band till deras kärlek medan hur stort mitt intresset för föreläsningen än är så blir det inget känslomässigt band där.
Jag kan ju uppenbarligen minnas saker som inte ens har med mig att göra, så vad är det för känslor jag fick i min brors berättelse som gör att jag minns det?

Jag skulle dock säga att jag har ett relativt bra kroppsminne. Min kropp kan ofta minnas saker som min hjärna inte hänger med på så att säga. Ja, jag vet att det är min hjärnan som styr min kropp but you know what I mean. Jag kan få starka känslor i kroppen, då iofs ofta ångest, över något så litet att jag inte ens hajar vad som hänt. Ibland kommer jag aldrig fram till vad det var som hände. Jag får bara vänta på att det går över eller tugga på det tills jag förstår mig själv. Det sistnämnda är det jag oftast försöker med.
Jag vet att luktsinnet är väldigt starkt när det kommer till minne. Varje gång jag känner doften av min mammas parfym så infinner sig en känsla av trygghet, fast att jag vet att hon inte är där. Kroppen, hjärnan, minne.

Jag hakar nog upp mig på detta för att jag tycker detta är så fruktansvärt fascinerande. Allt med ångest är fascinerande. Allt med hur vi reagerar, varför vi reagerar. Människor är väldigt fascinerande.

Men det här med oviktigt och oförutsägbart minne tycker jag ibland är lite extra intressant.

Sång i skallen

Så fort jag kom ur drömlandet och stängde av den där pipande mobilen
började Emelie Sandé sjunga i mitt huvud.

You won’t find him drinking at the table 
For money, fame, for power, out of greed
Next to me – ooh hooo
Next to me – ooh hooo
Next to me – ooh hooo


Okej texten är inte helt rätt, jag missade ett par meningar där,
men vafan klockan var 06.20 give me a break!
Så idag är det ett leende på läpparna. Vilket det är de flesta morgnar
efter att jag lyckats överkomma mitt  
meeen jag vill ligga kvaaaaar iii sääääääääääängen!
Iväg till en ny dag, nya utmaningar och ny kunskap - ooh hooo

Pluggpluggplugg

Ny kurs och vår klasslärare är psykolog, vilket märks. Hade klassintroduktion i 3 timmar då vi skulle säga våra namn och något om oss själva, typ vad han ska komma ihåg oss för eller liknande. Inte alls pressat eller så..

Sen fick vi våra seminariegrupper och skulle då hitta på ett namn och en låt till vår grupp (Btw så heter vi Two dudes and alot of ladies). Detta liknar väldigt mycket övningar för att bonda känner jag.  Kursen ska ju vara lite om närhet och gemenskap, människors utveckling osv. Så det blir intressant. Även om det kanske vara lite trögt.

Kursen är verkligen så rörig med dålig information så det finns inte. Ingen struktur, vilket suger. Är lite svårt att förbereda sig för föreläsningar när man inte vet vad som ska läsas..

Så fram till 15 hade vi professionsförberedande samtal som det så fint heter med vår lilla grupp. Jag tycker verkligen det är intressant hur människor fungerar, att de fungerar olika och varför. Så kursen är verkligen perfekt för mitt analytiska själv.

Samtidigt fick jag läsa i 4,5 timme efter skolan för att få läst allt till i morgon och det är verkligen seeeegt. Jag makade mig till biblioteket och sen, hör och häpna, pluggade jag faktiskt klart resten här hemma. Satt till 20.55 och verkligen pressade i mig det sista, för när jag var klar skulle jag få chips och dipp i belöning. Prioriterade bort att se på Shameless - som är min favorit serie - för att plugga klart. Så jag är riktigt patetiskt stolt över mig själv. Har lyckats sträcka musklerna i armen efter att ha dunkat mig själv i ryggen så mycket. Men vafan det känns så jävla bra att ha läst allt!! Att faktiskt ligga bra till. Även om det bara är andra dagen. Det känns som ett monster den här kursen men jag ska banneme vara duktig! Punkt och slut! Jag började ju faktiskt min nya duktighet redan igår då jag t.o.m. antecknade som bara den på introduktionen. Jag ska jag ska jag skaaaa köra gärnet!

Det kommer bli fucking kämpigt att läsa allt. När jag hade sista kapitlet kvar så kändes det som att jag inte ens läste längre. Det finns ju gränser för hur mycket man kan ta in. 

Eftersom skolan började 09 idag och jag var färdig plugga kl 21, minus en bussresa och två matpauser, så innebär det att jag verkligen spenderat heeeeela dagen med plugg. Är det verkligen så det ska vara? När ska jag hinna träna eller ha ett socialt liv? aja det ger sig. Färdig gnällt för idag. Nu ska jag nog ta mig en liten promenad, behöver röra på mig innan jag somnar. Tjipp!

Thinn or fit?

Hör och häpna jag ligger redan 21.30 nerbäddad i sängen i pyjamas och raggsockor och det hela. Jag tänker nämligen lägga mig tidigt för att somna tidigt för att kunna vakna tidigt. så det så. För jag vill verkligen få rutin och disciplin i mitt liv, något jag har väldigt svårt för. Skolan börjar inte förrän 12 men jag ska sparka igång redan vid 08 för att hinna gymma innan.

Jag har nu tränat 4 gånger denna veckan.
Onsdag - och då körde jag håååårt. Så hårt att jag typ inte kunde andas på torsdagen. Träningsvärken, åh tjena.
Fredag - då blev det rawraw ta i och massa grymtande så fort jag använda de ömmande musklerna (alltså hela tiden)
Lördag - först yoga i en timme då jag ännu mer fick känna hur ont jag hade i kroppen. Sen satt jag där i omklädningsrummet och diskuterade med mig själv. Den lata delen av mig tyckte att jag hade ju redan varit duktig nu jag kunde väl få gå hem. Men viljan i mig vann. Så ännu en gång 1,5 timmes gym med grymtande. Jag vet inte om jag gör något fel, för att jag skulle få ont pga att jag är så jävla otränad känns inte rimligt (eller snarare svårt att svälja).
Och så idag. Jag var så nära på att köpa chips och dipp och bara ligga i soffan. För jag var trött och sådär lite grinig då jag använder onyttigheter som en snuttefilt. Men jag insåg att det fanns faktiskt ingen film eller serie jag ville se och jag skulle bara bli sur på mig själv. Så jag kom iväg i sista stund. Jag hann inte med allt jag skulle gjort, det brukar ta ca 1,5 timme men nu hade jag bara en timme. Dock är det ju bättre än ingenting. Och sen var jag inte så chipssugen längre. För jag vet att all den där svetten och kämpandet inte räcker för att bränna en hel chips påse. Så då kan det vara. Jag är så mkt bättre på att hålla mig borta från onyttigheter när jag tränar för då känns det inte värt att förstöra de framstegen jag gör, och jag är mkt bättre på att träna när jag inte äter onyttigheter för annars känner jag bara att jag har ju redan gett upp.


På vägen hem från gymmet idag insåg jag att någonstans på vägen har min kroppssyn ändras. Eller snarare det målet jag har av kropp. Under många år (läs alltid) har jag velat ha en sån där nätt och smal kropp. Lyckades t.o.m. få en släng bulimi där ett tag då jag lyckades få insjunkna kinder och ändå tyckte jag var för stor. Som så många gånger förr räddade min syster mig - eller snarare min känsla av storasyster ansvar. För jag ville verkligen inte att det skulle vara en väg hon skulle gå och jag har en stor känsla av att vara en bra förebild. Eller en sån bra förebild jag kan/vill vara.
Så ja, smal har alltid varit målet och de tankarna och känslorna som ledde fram till att jag svalt mig själv och skadade min kropp kanske aldrig riktigt kommer försvinna, men nu är målet att bli fit. För jag har börjat tycka att vältränade tjejer är snyggare än smala tjejer. Det är såklart en smakfråga och jag vill inte klanka ner på smala tjejer and jadajada. MEN jag vill vara stark. Jag vill ha en stark rygg och inte få ont hela tiden. Jag vill ha en kropp som orkar. Jag vill ha starka armar så jag kan lyfta och bära utan att få den där smällen på mitt feminist ego när jag måste fråga en man om hjälp.

Förr var detta idealet - med smala armar, liten midja och smala ben.
Jag är självklart medveten om att bilden kan (säkert är) retuscherad, 

men det är ändå en sådan slags bild man får slängt i ansiktet hela tiden.

Jag vet inte riktgt vad jag tycker om hela "What's your excuse" grejen eftersom det är många som inte har förutsättningarna för att kunna träna när de har tre barn, eller ett eller inget alls.
Men jag gillar mer hennes kropp. Hon ser stark ut. Kapabel och inte den där bilden jag fått inpräntat i hela mitt liv av att tjejer ska vara smala, nätta och behöva hjälp (tack Disney och omvärlden). Jag säger inte att det alla smala tjejer behöver hjälp eller inte är kapabla and jadajada men förhoppningsvis hajar ni vad jag menar.

Jag funderar även över hur våra kroppsbilder, speciellt tjejer för nu tänker jag dra alla över en kant, skulle vara om istället för att bli matade av bilder och meddelande av olika slag att vi ska vara smala, blev matade med bilden av att vara fita. Om alla de där tjejerna på filmer, serier, tidningar, omslag and so on skulle vara fita och vältränade istället för så super smala som de är. Det hade fortfarande varit ett kroppsideal, men hade det inte varit ett bättre? Ett mer hälsosamt? Att kvinnor skulle vara starka och vältränade. Det behöver inte vara de där extrem tränade som tävlar i bodybuilding, men starka. Hade det var nyttigare för oss eller är alla kroppsideal dåliga? Vi har ju en värld som antingen svälter eller äter ihjäl sig. Så detta blir väl kanske en kompromiss där det är enklare att vara snäll mot sin kropp och ta hand om den. Om det ens hade spelat någon roll. Vem vet. Det är väl det idealet som män har, men jag hävdar ändå att de inte blir lika matade eller hårt pressade som kvinnor. Så om vi ska vara de som blir mest attackerade är det bättre då med en vältränad kropp än en bantings smal kropp?


Så "drömmen" nu är att kunna äta vad jag vill (med måtta) men att träna så jag är stark och fit. Tanken att vara smal är ju fortfarande kvar (kommer den någonsin försvinna?) men nu vill jag vara stark också, vilket är en stor skillnad anser jag. I en perfekt värld hade jag vara nöjd med mig själv, jag hade inte dagligen blivit inpräntad av meddelande om hur viktig yta och kroppen är, utan jag hade endast anpassat min träning och mina matvanor utifrån att vara frisk. Men det är ingen perfekt värld och för mig är detta ett stort steg och ett steg i rätt riktning anser jag. För nu är det inte svältande eller hårdbantande som gäller utan tränande, fokus och vilja. Raw raw!

Känslosam och känslofylld

Vissa filmer, serier och böcker kan verkligen träffa mig rakt i hjärtat. rakt i magen och lämna mig full av känslor, men samtidigt tom. Jag lever mig så mycket in i kärleken, i kampen och i smärtan. Efter den senaste boken jag nu läst så ligger jag här med massa tårar, skakande insida och bara en tom känsla över hur jävla orättvist livet är. Hur det inte blir som det ska. Att det inte slutar som det borde. Jag förstår inte all denna smärta, all denna orättvisa. Jag förstår inte hur bra människor kan förlora allt och dåliga människor går utan skrapsår. men det är kanske inte sant. Kanske är de där dåliga människorna fulla av skrapsår och kanske är deras liv sämre just för att de inte upplever att älska på det sättet bra människor gör. Att det finns människor som är bra eller dåliga är såklart ett väldigt generaliserande och svart och vitt tänkt, men någonstans tror jag ändå på en gräns. en linje.
Att bli älskad är en av de mest fantastiska känslorna som finns. den tryggheten. En trygghet jag haft hela mitt liv. Men jag säger ändå att älska är så mycket bättre. Att känna. även om det gör ont. även om det är svårt och tungt, så känner jag hellre för mycket än för lite.
För det är en sån människa jag är. en som känner för mycket. Om det nu finns. "Kanske är det inte jag som är överkänslig, kanske är det du som är underkänslig."
Att ha så lätt för att känna in för alla, om det så är för en karaktär i en bok, kan vara riktigt jävla tungt. Men jag är hellre allt för inkännande, allt för medlidande än hård som sten. Jag vägrar hårdna och jag vägrar sluta känna. Jag tror ändå någonstans att den tunna, härliga, friska luften jag andas på bra dagar bara finns för att jag på de dåliga dagarna andas denna tunga, smärtsamma luft. Så jag väljer känslor. Jag väljer bottnen lika mycket som jag väljer toppen.

Vilket babbelinlägg. men så är det.

ingen feministfitta mer

Igår fick jag denna skickad av en kursare, en länk hon pratat om flera gånger men glömt skicka. Så fort jag såg den ville jag liksom hoppa ur stolen and pump my fist in the air för den är så klockren och så bra! Jag blir alltid extra glad när det är unga personer som säger sådant här.
När jag smsade och tackade sa hon att hon tänkt på mig så fort hon såg den. En annan kursare frågade för ett par dagar sen mig om de-familisering och sa att hon utgår ifrån att jag kan allt i kurserna som handlar om kvinnor. Detta gör mig verkligen glad!
Att jag är feminist och brinner för kvinnofrågor är inget nytt eller något någon som varit i min närhet kunnat undgå. I många år var det ögon som himlades, suckar som utandades och en allmän fientlighet med en känsla av att nu drar feministfittan igång med sitt tjöt igen. Folk var helt enkelt ointresserade, tyckte jämställdhet var irrelevant eller bara jobbigt.

Men nu är jag i en omgivning där mitt intresse pratas om med ett leende. Där mitt intresse inte är något jobbigt utan intressant och något de flesta redan tänker på, även om vi brinner för olika saker på olika sätt. Jag känner att jag inte behöver ha taggarna utåt för att försvara mig själv eller mina åsikter. Jag behöver inte fightas hela tiden och det är ofantligt skönt. Jag är på ett ställe där mina åsikter uppskattas och uppmuntras istället för skjuts ner och bemöts med någon typiskt härskarteknik.
Jag kan inte beskriva hur skönt det är. Hur nöjd jag är. Det är inte medhåll jag har behov av eller att alla ska tycka som jag jämt, det blir snarare tråkigt, men det är sååå skönt med folk som man kan ha diskussioner med där det inte är basic feminism. Människor som (jag anser) har vanligt folkvett och är mer där jag är. Jag blir gärna ifrågasatt så jag får tänka igenom vad det egentligen är jag tycker. Jag vill utvecklas, utmanas och allt det dära.
Well efter babblandet säger jag att summan av kardemumman är helt enkelt att jag trivs sååå bra och det är så skönt. Nu blir det nya grupper till nästa kurs och det ska bli spännande!

You are what you creat, does that mean you can change?

Efter seminariet idag och efter vi diskuterat olika frågeställningar som vi tror kanske kommer på tentan, så pratade jag med Anna och Lotta om Alex Schulmans Älska mig. Jag berättade hur jag reagerat med obehag och tyckt han var pinsam. Lotta tyckte han var underbart ärlig som erkände hur han ljugit för pressen för att framstå som bättre. Så pratade vi om att det är intressant att man som barn får en grund för den man blir som människa sen. Att vissa saker är en själv liksom, eller?
En av dessa kära tjejer sa att hon ofta tänker att det ska hon ändra på, men det går bara inte att ändra på sig själv genom att bestämma sig när man är som man är av en anledning.
Det var lite av en tänkare för mig, för jag säger så jämt och jag vill också tro det. Det känns lite hopplöst annars. men borde inte det istället innebära att jag borde ha mer förståelse för det jag anser är mina brister och misstag? Att vara förstående och förlåtande mot mig själv är helt klart inte en av mina starka sidor... hmm något att jobba på eller analysera sönder vart det kommer ifrån kanske?

Men hjälper det att analysera och förstå, för går det att ändra? Har vi en kärna i oss själva som är oföränderlig? Finns det vissa drag, sår, skador och erfarenheter - som är så djupt i oss att de aldrig kommer försvinna och alltid kommer att forma oss?
Skulle det i sådana fall innebära att vissa människor är så skadade att de gör så avskyvärda handlingar, har så hemska värderingar osv, att de aldrig kommer bli bra människor? Är det möjligt att Hitlar var en bra människa? Han var vegetarian har jag hört, så man skulle kunna tolka det som att något slags medlidande och gott finns det inom honom. Eller? Kan en människa som har gjort så vidriga saker även vara god? Finns det någon som är genomond? Och var går gränsen för vilka som kan repareras och inte?
Jag måste tro på att människan kan förändras, men måste jag kanske erkänna för mig själv (eller i alla fall ta ställning till) om det finns människor som det inte stämmer på? Hur få de än är..

Ja detta kan man fundera på när man egentligen ska försöka tugga sig igenom hur våra förändrade perspektiv har förändrat förutsättningarna för social politiken.... jepp tenta pluggande nu fortsätter vi..

Mitt facebook användande

Mitt problem med facebook är att jag inte vill sluta sitta där, även om det tar upp så mycket av min tid och jag så lätt fastnar när jag borde göra annat. Inte för att snoka runt eller läsa vad människor jag inte bryr mig om gör om dagarna. Nej facebook har blivit en plats för mig att bli inspirerad på och hitta intressanta och lärorika klipp, bloggar, artiklar osv. Saker som får mig att tänka, känna och reflektera! Jag kan verkligen sitta i timmar och bara suga i mig andra människors verklighetsbild, reflektioner, tankar och diskussioner. 


Till mina sexköpare

Att prostitution fortfarande finns, även i "jämställda fina underbara" (spy) Sverige är så vidrig och gör mig så sorgsen.

 i have a dream that people will view a picture life this and not think its a big deal

"Until we can get to the point where men and women can complete the same parenting tasks and the reactions are the same, we will have problems."


"Why don’t you put big boy shorts on and get in on the revolution of good fathers?"

Ja just det såg ett sånt där underbart TED-talk. Hon är fantastisk och jag älskar TED.

"Cultur doesn't make people, people make culture"

tisdag, second hand, kärlek och glorious

Idag var det seminarium, flum som alltid, med lärare som pratar halva tiden. Det är verkligen inte som förr i skolan när du ska prata 10 min om det står 10 min. Utan det är liksom mer som en diskussion runt matbordet, vilket jag älskar.
Jag lyckades även säg dagens citat, blev citerad av läraren tre gånger och två gånger av andra kursare. Vi skulle leverera en one-liner om vad vi lärt oss under detta halvåret
Jonna: - Det är komplext..
Jag kände hur trumpeterna spelade, änglakören stämde in och ljuset strålade genom fönstret just på mig. Där fick jag banneme till det!! Det kändes bra!


Var på backplan och mitt älskade Emmause. Har ju äntligen hittat en soffa jag vill ha, men frågan är om den matchar resten av sakerna här hemma? Så den la jag lite på paus, för man måste inte alltid ha allt.. har jag hört. (MEN JAG VIIIIILL!!!)
Och sen var det lite för att jag fick hjälp av kära Isabell och hennes supersötarara morfar hängde på, så tog vi hem en möbel - det är inte byrå men vettdåfan vad det kallas - har den som tv-bänk i alla fall. De hade massor att göra på Emmause så raringarna fick stå vänta och sen var den snor tung så det fick bäras, så tänker knappast få dem att ta soffan med. Jag köpte däremot en liten söt fåtölj.
Byrå-ishet ska målas blått eller grönt, det är lite för mörka färger här hemma för min smak nu. Men projekt är bra! Insåg även i natt att jag måste måla om väggen i sovrummet för de hyllorna jag vill ha matchar inte den väggen. Fick tända när jag låg och försökte somna för att se om den var så ful i verkligheten som i mitt huvud, och det var den också. Har alltid tyckt den är ful. Nu är bara frågan - måla vitt eller tapetsera i typ något vitt med blåa blommor på ish? Får väl se vad jag hittar.

Har pluggat i typ 5 timmar idag och det känns freaking glorious! Bara typiskt att jag ska förstora upp allt och ha mig. Så det hade inte behövt ta 5 timmar. Men det känns bra. Fick bara power napa en gång och det förtjänar man på fem timmars sömn. go Jonna it's your day mhmm ahaa

Life feels kind of good. Känns inte så bra inför tentan men vafan... på torsdag ska jag på teater med Ellen och Therese så det är ju kul ;)

morgon fundering/frustrering

Om det där är min buss så skjuter jag mig själv.. Suck.. ELLER så lär jag mig av mina misstag! För jag gick hemifrån i tid, jag borde ha hunnit, jag var ju t.o.m. lite (läs mycket) stolt över mig själv för att jag inte skulle behöva springa. men att inte behöva springa och att lunka i lugnt takt medans jag svarar på snapchat, är inte det mellanting som behövdes.
Så nej, jag tänker inte skjuta mig själv, var lugn, men jag är dock övertygad om att jag inte kommer lära mig av detta misstag. Varför skulle jag liksom?! Har varit samma grej i flera år, på sin höjd så har ursäkterna och förklaringarna varierar lite granna.
Men det är väl kanske som när det regnar när man glömt paraplyet, då börjar det ju aaaaaalltid regna när man inte har paraply - vilket låter rätt osannolikt. Möjligtvis att man aldrig har paraply när det regnar men det är ju inte samma sak. Så kanske är det inte så farligt mitt heller, bara att det aaaaaalltid händer just då. Mitt problem är väl snarare att ta tag i saker och att lära mig av mina misstag.

Så finns de då som faktiskt lär sig av sinamisstag? Det känns som att jag på min höjd har blivit bättre på att hantera dem, men absolut inte så jag också ändrat det som faktiskt är problemet, som är roten till allt ont (till allt ont i heeela världen - problem ett; jag är överdramatisk).

De där super människorna då? De som får så mkt gjort, gör de alltid allt de tänkt göra? Allt de planerat? Typ Blondinbella som jämt har 100 bollar i luften? Det låter så på henne iallafall. Jag behöver inte klarat att ha de där hundra bollarna, skulle vara nöjd med 5... eller 2.

Så nyårslöfte nummer två; bli mer som Blondinbella... ;)
Fast en awsome, bättre version (obviously, jag kommer ju fortfarande vara Jonna)


Ps. Var lite komiskt när jag kom in i klassrummet och Lotta och Ellen sitter och diskuterar att komma sent till spårvagnen, alltid få springa osv... Skönt att man inte är ensam här i världen :P

Bilar och sköna sängar

idag var det skola kl 11. eller ja egentligen inte skola skola. var min halva av seminariegruppen som träffades i skolan gick igenom inför morgondagens seminarium.
Det var så kul att se sötnosarna. Har verkligen saknat dem.
Jag har varit helt slut idag så har inte blivit många knop förutom det lilla jag behövde göra själv till seminariet i morgon som ska handla om vad vi har lärt oss hitintills...

Såg Thank you for sharing med Ellen och mumsade på bilar. När jag är såhär trött är det är lite som när jag är sjuk. Jag vill bara få vara yngling och det ska vara lite synd om mig, så då får jag äta godis.
Har även kollat på Alex Schulman Älska mig då jag blivit tipsad om den från flera håll. Jag tyckte väl inte han var sådär jätte rolig och hajade inte riktigt grejen. Jag tyckte mest det var lite jobbigt när han beskrev sin egen, och samhällets, attention whore beteende. Det är väl kanske för att det klämde på en tå där, jag är ju själv en produkt av mitt samhälle och nutid. Men framförallt så tycker jag det är så jobbigt när folk ljuger för att få uppmärksamhet, klarar inte ens av pinsamma situationer på filmer/serier - då börjar jag liksom röra lite obekvämt på mig typ som om det kliar på något ställe man inte kommer åt. Så se inte Mr Bean med mig säger jag bara! Det är som om att jag tittar på en skräckfilm. Jag håller kudden framför ansiktet, är tvungen att gå iväg, kråmar och vrider mig.

Idag var jag också snygg och så snyggt redigerad att jag inte kunde välja bild. då får det bli två. Jag tycker det är kul att ha framme kameran igen alltså. Blivit allt för lite av det de...senaste åren :P
Och det är nice att använda lite nya kläder, blir ofta samma gamla favoriter och jag hatar att inte variera mig, har bara inte fantasi (eller ork) till det alla dagar. Men fick ju en hel hög från Sandra när jag var i Sthlm så får fantasin något nytt att tugga på. yummy!

Gårkvällen slutade förövrigt oerhört bra med en timmes terapi med min älskade Lovisa. Hon är så bra hon. Hon gick genast in i hmmade, aanade och lyssnande moodet så fort jag började prata. denna älskade människa! Det bästa med gamla vänner är att man liksom kan falla tillbaka på dem som en skön säng som man bara sjunker ner i och först då känner man hur ont man har i kroppen för det är så skönt där. Nu låter det som att jag har ont och det har jag inte. Jag behövde bara få gnälla och bitcha av mig och då är gamla vänner det bästa. För de vet att det bara är gnäll och bitching och inte att jag på allvar tycker att min värld är påväg att gå under. Efter att ha fått gnälla så mår jag mkt bättre och kan liksom med lätta fötter, och hjärta, gå därifrån.
Wonderful life because of wonderful friends!

Det där med att få sova i natt, det skulle visst inte göras. Sov fem timmar. usch och fy och blä.
Idag har varit en go dag, en lugn dag. Fått handla, tjöta och chilla. Blev klar kl 08 med det som ska in i morgon vilket känns sjukt bra.
Secondhand med Jennie där jag blev kär i tre möbler som jag nu bara ska se hur jag ska få hem, men hem ska de! En soffa, men måste visst köpa hela gruppen vilket gör det till två soffor, men vafan 560 kr liksom! En liten fåtölj till sovrummet = något jag kan slänga kläder och så en möbel jag fan inte vet namnet på men den ska jag ha som tvbänk så det så. ååå nya möbler <3 och så en ny spegel på ÖB som ska göras till smycketavla för mina örhängen. Jag älskar sånna här dagar då man bara hittar allt!!
Var så mysigt att träffa Jennie. Älskar egentligen det där med att träffa mina vänner regelbundet, blir ett annat sätt att umgås på då. Guldglimtar i vardagen liksom - säger man ens så?

Kör på fitnessfighten igen, inte träningen dock bara lite, men maten i alla fall. Alltid en början och denna maten var sååå god. MUMS!
Var förövrigt sjukt snygg idag, så här får ni bildbevis. Tom så snygg att kameran inte klarade av att ha skärpan på mig. You're welcome!!
Dags att plugga en sväng. tjing tjong!

Wiholiho

Jag vet inte riktigt varför men jag känner mig väldigt glad och faktiskt nöjd med denna dagen. Jag har självklart inte pluggat ens i närheten så mycket som jag tänkt men typ blivit klar med det jag sagt ändå,
så det får vara okej. Vill tacka uppfinnaren/na av google translate btw, you are awsome!

Jag har fått lite spralliga ögonblick då jag har städat undan och diskat. Det känns alltid bra.
Och jag måste köpa en ny smyckestavla för det börjar bli trångt - which I love!
Så blir en IKEA trip nästnästa vecka, är nämligen ledig från den 14e-20e. wohoooo yall!! Då ska det tas tag i saker, kanske tom ha ett mega social liv!!

Life is just good, utan någon speciell anledning och det är alltid extra skönt när det är så.
Min sista önskan för dagen är att jag ska få somna innan typ 04 i natt! I got shit to do tomorrow!!

Träffade pretty Preeti idag, det är alltid lika uppfriskande men denna kaxiga och ärliga tjej. Vi gick in i djungeln som kallas välja telefon och abonnemang. Jag avundas henne inte för det kommande valet. Står kanske även själv inför det om min telefon inte slutar krångla, men den får nog dö helt först innan jag tänker ge mig in i det träsket.
Med de magiska orden - ska vi fika där? Det är så fint, det vill du nog fota - blev jag lockad till Valand och ett super mysigt franskt café som visst förbjuder fotografering... Massa prat, mys och 500 krs smycken senare åkte jag glatt hem till min älskade lägenhet.
Jag har inte gjort mycket mer nyttigt idag än diskat och promenerat och jag är mega trött. Så det enda kravet jag ställer på mig själv innan jag ska få sova är att jag läser igenom de fyra artiklarna. Jag har märkt att jag ska ställa låga krav på mig själv. Typ plugga bara en kvart Jonna, för då fastnar jag ibland och får massa gjort eller så sitter jag bara den där kvarten och kan sen iallafall säg till mig själv att jag åtminstone satt lite.. You have to take the small victories sometimes eller något.

Kreativ 2014

jag vill ta fler bilder. fråga fler stunder och vackra ting.
Vara kreativ med att fånga världen. Med att fånga min värld.
Button Poetry får mig att rysa och framförallt får den mig att vilja skriva poesi, att uttrycka mig i ord. Jag vill uttrycka mig. jag vill skriva av mig, uttrycka av mig - kan man ens säg så? Det borde man kunna, för det är vad jag vill i alla fall. Uttrycka av mig.
När jag undvek att se på serier idag fastnade jag på youtube och lyssnade på poesi.
vackert och kraftfullt. roligt och utbildande.

ligger här i soffan med fötterna på bordet. fötterna i min tofflor som nu är det första jag sätter på mig varje morgon, för jag får ont så fort jag tar ett steg utan dem. åh så gammal jag känner mig...
Tofflorna som visst är mitt signum enligt vissa, förut när jag var punkare var mitt nitbälte det för mamma - jag undrar vilket som är coolast...
Nersjunken, sådär som är skit dåligt för min redan skadade rygg, med datorn i knät. Det är så ni i
ofta skulle hitta mig om ni smög in i min lägenhet.
Såhär på kvällskvisten är det alltid då som jag är som mest bestämd. När jag inte alls gjort det jag skulle under dagen, när jag ännu en gång inte har pluggat, när chips och dipp skålen står bredvid mig och jag börjat kolla på serier på kvällen fast att jag förbjudit mig själv - men nu så är jag så pepp på att börja träna och plugga ordentligt. Ni vet verkligen köra hårt. Så slog en tanke mig - tänk om jag haft ett gym som var öppet dygnet runt, ja då försvann lite den där längtan efter att träna.. haha jag är så kass va.

Men jag sitter här glad med mina tofflor ändå, för på facebook chattar jag med den bästaste vännen man kan ha. Jag är hennes biggest fan, som en liten groupie. Vi pratar om hur vi inte kan tänka på Bali för det gör för ont. för så underbar var resan, att varje dag i en månad få umgås med denna fina människan. Så längtar vi till en ny resa ihop, i vår så. Kanske Paris säger hon, jag följer dig vart du än åker säger jag.

2013 till 2014

13 är mitt turnummer och jag tänkte att 2013 ska banneme bli mitt år och det har det också varit på så många sätt. Det har varit ett av mina bästa år. Hela januari i Bali med min bästa vän, en helt fantastisk resa. Den bästa resan i mitt liv som gav sååå mycket.

Jag började ett nytt liv år 2013. Göteborgs universitet, socionom utbildningen, det som varit drömmen och målet i 10 år och helt plötsligt var jag bara här. Jag älskar utbildningen och jag trivs så ofantligt bra i min klass. Är så glad för de vänner jag fått därifrån.

Det har varit ett år av analys. Analys av min omgivning men framförallt av mig själv för att förstå varför jag fungerar som jag gör och varför jag reagerar på de sakerna jag gör. Det har varit intressant, lärande och komiskt att vara sin egen forskare.

Det må verka löjligt men ett av det bästa från år 2013 har varit facebook gruppen Varför apor aldrig bär rosa klänning. Den gruppen är nog det som har öppnat upp mina ögon allra mest och lärt mig så ofantligt mycket. Inte bara om feminism utan om samhället och framförallt med tankar på hbtq-personer. Jag fick för första gången lära mig om queer och dess teori i skolan men sen lärde denna gruppen mig ännu mer. Nu ser jag den heteronorm som finns i vårt samhälle och jag ifrågasätter allt mer. Jag är mer bestämd i mina åsikter, jag står starkare för dem med rak rygg. Men jag är samtidigt mer öppen och ödmjuk inför fler perspektiv. Jag känner mig som en svamp som glatt suger i sig från sin omgivning. Det är så uppfriskande, berikande och underbart!

Något av det mest fantastiska som hände år 2013 var att jag äntligen lyckades fixa en ny lägenhet. Efter att i flera år ringt en gång i månaden till min lista av hyresvärdar för att se om de hade något ledigt så fick jag helt plötsligt jackpot. Jag fullkomligt älskar mitt hem. Bara efter en natt så kändes det som HEMMA. Jag har verkligen ansträngt mig för att göra lägenheten till min, fixat och trixat. Det hade dock aldrig gått utan hjälpen från mina föräldrar, framförallt inte utan min pappa (TACK PAPPA!!!!). Varje dag är jag tacksam för mitt hem och jag trivs så sinnessjukt bra.

Allt har verkligen inte varit bra år 2013. Många riktigt tunga jobbiga grejer har hänt och det har varit fullt med ångest och smärta. Riktigt jävla jobbigt har det varit emellanåt och på vissa sätt värre än på flera år. Men ändå inte. För jag har hanterat det och känt att jag verkligen har klarat det ensam. Och det är banneme en god känsla. Att klara sig själv. Att klara det ensam utan att känna sig ensam.
Men det har varit värt det, allt det bra har varit värt det dåliga. Det tynger inte ner ens lite.

Så 2014 kommer vara freaking awsome! Jag kommer fortsätta ta det med storm. Så mycket kommer gå fel men jag kommer hantera det och det kommer gå så mycket rätt. Jag står här med öppna armar och tar emot 2014 som en vän. Vilka äventyr vi ska ha tillsammans!
Nyårslöften ska man väl ha och mitt största är att inte vara så hård mot mig själv men samtidigt bli bättre på alla sätt jag kan.