Vi läser utvecklingspsykologi just nu, vilket jag tycker är svin intressant. Vi har framförallt haft om barns utveckling, vilket jag tycker är svin intressant, och jag har läst om det tidigare. Men så igår började vi, i morgon ska vi fortsätta att prata om tonåringar. Jag satt precis och läste lite av det som ska vara till i morgon och suprice suprice jag tycker det är svin intressant.
Det här med identitet och tonåringar får mig att tänka tillbaka till min tonår och känna igen utvecklingssteg, vad som betydde något och fundera kring hur det egentligen gick för mig i de olika stegen.
Det är speciellt intressant att läsa om just tonåren i ljuset av att det sägs att vi idag är tonåringar fram tills vi är 30. Det får mig att fundera över var jag är i min identitetsutveckling. Är jag tonåring fortfarande eller inte? Jag kan tycka det är så svårt att veta var jag är i sin utveckling, för utvecklas gör vi ju jämt, förhoppningsvis, oavsett ålder. Jag tycker mig oftast inte veta det förrän jag är förbi ett visst stadium, men senare kan jag upptäcka att jag visst inte alls var förbi det stadiet eller så har jag bara hamnat där igen.
Jag känner inte att jag direkt får några svar av alla mina funderingar, bara mer frågor och tankar. Vilket jag absolut gillar men som också är väldigt uttröttande, att aldrig riktigt ha någon vilan, ha några svar eller vara färdig. Mycket frustrerande.
En annan tanke som väcktes under läsningen var hur intressant det hade varit att läsa sådan här slags teorier och forskning av någon/några som hade en annan syn på barn, tonåringar, människan och individen. Någon som gjort forskning och en teori med t.ex. utgångspunkten från en hederskultur och hur den tänker att människor utvecklas bäst osv. Det hade varit så ofantligt intressant. Frågan är bara om jag ens kunnat ta mig igenom en sådan läsning.
Det här med identitet och tonåringar får mig att tänka tillbaka till min tonår och känna igen utvecklingssteg, vad som betydde något och fundera kring hur det egentligen gick för mig i de olika stegen.
Det är speciellt intressant att läsa om just tonåren i ljuset av att det sägs att vi idag är tonåringar fram tills vi är 30. Det får mig att fundera över var jag är i min identitetsutveckling. Är jag tonåring fortfarande eller inte? Jag kan tycka det är så svårt att veta var jag är i sin utveckling, för utvecklas gör vi ju jämt, förhoppningsvis, oavsett ålder. Jag tycker mig oftast inte veta det förrän jag är förbi ett visst stadium, men senare kan jag upptäcka att jag visst inte alls var förbi det stadiet eller så har jag bara hamnat där igen.
Jag känner inte att jag direkt får några svar av alla mina funderingar, bara mer frågor och tankar. Vilket jag absolut gillar men som också är väldigt uttröttande, att aldrig riktigt ha någon vilan, ha några svar eller vara färdig. Mycket frustrerande.
En annan tanke som väcktes under läsningen var hur intressant det hade varit att läsa sådan här slags teorier och forskning av någon/några som hade en annan syn på barn, tonåringar, människan och individen. Någon som gjort forskning och en teori med t.ex. utgångspunkten från en hederskultur och hur den tänker att människor utvecklas bäst osv. Det hade varit så ofantligt intressant. Frågan är bara om jag ens kunnat ta mig igenom en sådan läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar