Igår fick jag denna skickad av en kursare, en länk hon pratat om flera gånger men glömt skicka. Så fort jag såg den ville jag liksom hoppa ur stolen and pump my fist in the air för den är så klockren och så bra! Jag blir alltid extra glad när det är unga personer som säger sådant här.
När jag smsade och tackade sa hon att hon tänkt på mig så fort hon såg den. En annan kursare frågade för ett par dagar sen mig om de-familisering och sa att hon utgår ifrån att jag kan allt i kurserna som handlar om kvinnor. Detta gör mig verkligen glad!
Att jag är feminist och brinner för kvinnofrågor är inget nytt eller något någon som varit i min närhet kunnat undgå. I många år var det ögon som himlades, suckar som utandades och en allmän fientlighet med en känsla av att nu drar feministfittan igång med sitt tjöt igen. Folk var helt enkelt ointresserade, tyckte jämställdhet var irrelevant eller bara jobbigt.
Men nu är jag i en omgivning där mitt intresse pratas om med ett leende. Där mitt intresse inte är något jobbigt utan intressant och något de flesta redan tänker på, även om vi brinner för olika saker på olika sätt. Jag känner att jag inte behöver ha taggarna utåt för att försvara mig själv eller mina åsikter. Jag behöver inte fightas hela tiden och det är ofantligt skönt. Jag är på ett ställe där mina åsikter uppskattas och uppmuntras istället för skjuts ner och bemöts med någon typiskt härskarteknik.
Jag kan inte beskriva hur skönt det är. Hur nöjd jag är. Det är inte medhåll jag har behov av eller att alla ska tycka som jag jämt, det blir snarare tråkigt, men det är sååå skönt med folk som man kan ha diskussioner med där det inte är basic feminism. Människor som (jag anser) har vanligt folkvett och är mer där jag är. Jag blir gärna ifrågasatt så jag får tänka igenom vad det egentligen är jag tycker. Jag vill utvecklas, utmanas och allt det dära.
Well efter babblandet säger jag att summan av kardemumman är helt enkelt att jag trivs sååå bra och det är så skönt. Nu blir det nya grupper till nästa kurs och det ska bli spännande!
När jag smsade och tackade sa hon att hon tänkt på mig så fort hon såg den. En annan kursare frågade för ett par dagar sen mig om de-familisering och sa att hon utgår ifrån att jag kan allt i kurserna som handlar om kvinnor. Detta gör mig verkligen glad!
Att jag är feminist och brinner för kvinnofrågor är inget nytt eller något någon som varit i min närhet kunnat undgå. I många år var det ögon som himlades, suckar som utandades och en allmän fientlighet med en känsla av att nu drar feministfittan igång med sitt tjöt igen. Folk var helt enkelt ointresserade, tyckte jämställdhet var irrelevant eller bara jobbigt.
Men nu är jag i en omgivning där mitt intresse pratas om med ett leende. Där mitt intresse inte är något jobbigt utan intressant och något de flesta redan tänker på, även om vi brinner för olika saker på olika sätt. Jag känner att jag inte behöver ha taggarna utåt för att försvara mig själv eller mina åsikter. Jag behöver inte fightas hela tiden och det är ofantligt skönt. Jag är på ett ställe där mina åsikter uppskattas och uppmuntras istället för skjuts ner och bemöts med någon typiskt härskarteknik.
Jag kan inte beskriva hur skönt det är. Hur nöjd jag är. Det är inte medhåll jag har behov av eller att alla ska tycka som jag jämt, det blir snarare tråkigt, men det är sååå skönt med folk som man kan ha diskussioner med där det inte är basic feminism. Människor som (jag anser) har vanligt folkvett och är mer där jag är. Jag blir gärna ifrågasatt så jag får tänka igenom vad det egentligen är jag tycker. Jag vill utvecklas, utmanas och allt det dära.
Well efter babblandet säger jag att summan av kardemumman är helt enkelt att jag trivs sååå bra och det är så skönt. Nu blir det nya grupper till nästa kurs och det ska bli spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar